Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Birgitta gillar återbruk

/

På loppisar gör hon fynd som hon förvandlar till nya nyttoföremål. Birgitta tycker om att ta tillvara på den kvinnokraft som har genererat så vackra broderier.

Annons

Hon tar emot i radhuset i Strömsbro där hon har bott i 36 år. Rosig och färgstark med ögon som plirar av nyfikenhet. Hon har nära till skrattet och en ungdomlig stil, men nästan bara gamla saker omkring sig. Var i världen hon än har befunnit sig har hon alltid spanat efter loppisar. Hon ser nya saker i gamla fynd och ger gärna bort dem som presenter.

– Det är roligt att ta tillvara på gammalt hantverk, säger Birgitta Blackmon. Tänk så många timmar av kvinnokraft det kan ligga bakom ett broderi som kanske kostar en tjuga på loppis.

Hon har alltid föredragit begagnat, långt innan det blev trendigt med retro. De få gånger hon har köpt något nytt har hon ångrat sig direkt.

– Jag vet inte varför. Min pappa var likadan, han gick jämt på auktioner. Jag trivs bäst med naturliga material med mycket känsla och vill inte ha lika som alla andra. Helst ska mina saker vara olika också. Jag dukar alltid med olika glas och tallrikar och har länge samlat på gamla stolar.

Jag ser det nu att runt matbordet är ingen stol den andra lik, ändå blir de vackra tillsammans. Nu för tiden försöker hon stå emot eftersom hon redan har så fullt i förråden. Men broderier tar inte mycket plats och dem samlar hon i en påse. Ibland får hon idéer om vad hon kan tillverka och en gång sydde hon fast ett broderi på en enkel tygkasse. Sim-sala-bim blev det ett konstverk med funktion.

– Jag hade köpt ett rosenbroderi som var så vackert men som jag inte ville ha på väggen. Då kom jag på att om jag sydde fast det på en tygväska skulle jag ändå få se på det. Den väskan var min favorit men tyvärr blev den stulen.

Birgitta är dock inte den som deppar särskilt länge. Hon tänkte att någon annan kanske behövde väskan bättre och gjorde sig en ny. Nästa gång hon behövde en present gav hon bort en väska och den visade sig bli mycket uppskattad. Hon fortsatte att dela ut och så småningom kom det nya idéer. Hon provade att montera ett gammalt korsstygnsbroderi i botten på en bricka. Våra vanligaste småfåglar i korsstygn blev ett perfekt mönster att servera välkomstdrinken på och nu har hon hittat en större bricka som väntar på att få ett eget broderi.

– Brickor och väskor är så bra, för det använder man ju hela tiden och det är roligt att göra dem personliga. Fast när jag tänker efter är det mesta hemma hos oss återbruk, säger hon och skrattar igen.

Som gardin på gästtoaletten hänger ett bedårande förkläde, broderat i en tunn och skir väv. Det har hon fått av sin svärmor Pam som är konstnär i England och som fyller 90 i år. Förklädet kommer från Pams barndom då hon bodde i Belgien och familjen hade kökspersonal.

I köket finns det fler pärlor. Intill det blå kylskåpet står en originell hylla med plugg och snickarglädje. Där ryms kokböckerna, mikron och många gamla plåtburkar, egentligen är hyllan en bondsäng med mer än hundra år på nacken. När Birgitta behövde en hylla till köket åkte hon på auktion. Där såg hon sängen och fick sin idé. Hon ringde hem till Nick och bad honom komma med folkvagnsbussen. ”Hittade du en hylla?” frågade han. ”Nej, men en säng,” svarade Birigtta och Nick som känner sin fru anade att det var ett nytt projekt. De tog loss brädorna i botten för att få dem hyvlade på ett snickeri och där konstaterades det att sängen måste vara över hundra år. Den var dock en aning för bred för sin nya placering och Nick byggde om. Nu står den där, som en säng på högkant mitt i köket och ser ut som om den alltid hade gjort det.

– Visst blev det bra? säger Birgitta. Och det bästa av allt är att ingen har en likadan hylla.

Golvet i köket har också en spännande historia. Det är en kraftig, oljad ekparkett som kommer från en villa på Lidingö som brann. Det började med ett försök att skaffa något nytt. Birgitta och Nick hade precis lagt in ett nytt klick-golv i laminat som skulle se ut som vitlaserad ek. Men det blev för hårt och onaturligt och Birgitta ville byta direkt. Hon bestämde sig för att annonsera men hann inte, bara två dagar senare såg hon en annons. Ett litet ekparkettgolv var till salu, med nästan precis samma mått som köket. Hon svarade att hon ville ha det osett och efter det fick de mycket att göra igen. I två veckor höll de på med att dra spik ur varje bit. Dessutom hade originalparketten ett mönster med stjärnor och Nick sågade till alla bitar som var sneda. Till sist limmades golvet på plats och sedan den dagen njuter de varje gång de är i köket. När de reser bort brukar de passa på att olja sitt golv.

– Jag älskar det här golvet, säger hon. Vi har lagt ner så mycket kärlek och omtanke på det och det har det absolut varit värt. Jag tror på att man kan få det man önskar sig om man bara tänker hårt och har tålamod att vänta. Det har hänt mig flera gånger i livet, fortsätter Birgitta med ett ansikte som strålar.

Jag tror på att man kan få det man önskar sig om man bara tänker hårt och har tålamod att vänta. Det har hänt mig flera gånger i livet.

Mer läsning

Annons