Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bubbelbadkar eller nyår i London - ett svårt val

Ibland blir jag så inspirerad av dem jag skriver om.
Som nu när jag hade varit hos Christina för att skriva om hennes bubbelbadkar.

Annons
Hemma på kvällen, föreslog jag lite försynt att vi kanske skulle göra ett eget spa. Tvärt emot vad jag hade trott, flög mannen upp från tevefåtöljen med en himla fart och började plocka fram stearinljus och leta efter badolja eller skum. Ljus hade vi gott om så här i juletid, det var värre med badessenser. Men som sagt, problem är till för att lösas, lite badschampo blev fina bubblor och olivolja hade jag hört att man kunde ha till allt.
Det såg väldigt fint ut. I alla fall innan vi klev i. Vårt badkar är nämligen ganska litet, både kort och smalt med branta kanter som gör att det är svårt att ligga EN vuxen där i. Men skam den som ger sig. När vi väl pressat ner oss satt vi fast. Det gick inte att röra sig och de kroppsdelarna som stack upp ovanför vattnet blev ganska kalla efter en stund. Inte helt lyckat kanske, men jag fick mig många goda skratt.
Och nu har mannen, han som tycker att allt utom fotboll och musik är onödigt, faktiskt börjat prata om att vi kanske skulle köpa ett stort bubbelbadkar i alla fall.
Risken är stor att det stannar vid prat. Jag vet för det ligger i släkten. Att man tager vad man haver och använder det.
När min käre far ska göra fotbad till exempel, tar han fram skurhinken och försöker knöla ner sina rediga 45:or i den. Sedan sitter han som en geisha, med benen obekvämt i rät vinkel för att nå ner i hinken.
Men jag har haft tur. Jag har fantastiska vänner som skaffar sig saker. Som till exempel ett vackert, stenbelagt poolhus med enorma växter, bubbelbad, bastu och bar. Det är den ultimata nyårsfesten att få leka i vattnet hemma hos dem. Äta god mat och prata hela kvällen. Som en hel utlandsresa fast på hemmaplan.
Det har blivit så att jag sällan firar nyårsafton hemma.
Ibland när jag var yngre reste jag utomlands precis över nyår. Jag har firat på olika rockklubbar i London men en gång hamnade jag i ett övergivet och ruckligt rivningshus. Inte ens när vägen in gick genom ett krossat fönster tvekade vi att följa med. Där var glassplitter och blod, tomburkar och råttor, som på film fast på riktigt. Plötsligt öppnades en av dörrarna och innanför var det som en annan värld. Det BODDE människor där. Fönstren var igenspikade, men där var möblerat, mattor på golven och tyger på väggarna. Och fullt med folk.
Jag vet faktiskt inte vad jag skulle ta om jag fick välja mellan att fira nyår i London eller köpa ett bubbelbadkar.
Det är tur att jag har så bra vänner. Och att jag får komma hem till dem och bada så länge jag funderar.

Helen Granditsky
Redaktör för bygga&bo
026 15 96 41
helen.granditsky@gd.se

Mer läsning

Annons