Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Cathrine har öppnat butik men verkstan är hemma!

/

Det känns nästan som en film. I böljande lockar och gammeldags vit spetstunika tar hon emot i sin lummiga trädgård. Som kanske har fått växa sig lite mera vild än hon egentligen hade tänkt.

Annons

Bland syrener och hallonsnår sticker det upp ett gammalt skåp, slitet med mycket patina, dubbla luckor och en spegel. Då kommer Lucky lufsande, familjens irländska zetter, en åldrad men stilig herre som gärna vill vara med på bild. Matte är desto mer obekväm i sin roll som huvudperson. Men när hon får syn på sitt auktionsfynd i trädgården spricker hon upp och blir ivrig.

– Tjugo kronor gav jag för skåpet, säger hon med förvåning på rösten.

– Visst är det helt otroligt. Jag funderar på att måla det svart, det tror jag skulle bli läckert. Sen ska jag ha det i min nya butik. Med luckorna öppna så att jag kan hänga saker över dem.

Man kan nästan se hur fint skåpet kommer att bli. Cathrine Mobergs nya butik heter Malva och hon har precis öppnat mitt i en lagårdslänga på Källviks gård inte långt ifrån Hille. Där säljer hon både lantliga inredningsprylar och egen design i trä och textil.

Skåpet är inte det enda fyndet i Cathrines trädgård. Hon visar sig vara en riktig sakletare med en särskild blick för sköna ting. Ett gammalt rostigt babybadkar i plåt som någon hade slängt i skogen har hon förvandlat till en prunkande blomlåda. Lärkträdet som trivs så bra att det börjar bli för stort, hittade hon som liten planta i skogen. Mot garaget står en gammal tandläkarbänk med patina och ett plåtmärke kvar. Den var det också någon som hade slängt och som hon kände att hon måste ta hand om. Blev perfekt som planteringsbänk och på märket kan man läsa ”Dentalaktiebolaget”.

– Jo jag gillar att leta sopor! erkänner hon och skrattar.

– Det är lite roligt att göra fynd. Sen kanske inte andra tycker det, börjar hon ursäkta sig. Men det var väl det samma egentligen, hemma hos mig är det ju jag som ska trivas.

Solen skiner men vi försöker ändå slita oss från trädgården för att hinna kika in i huset. En klassisk trävilla med förstukvist och lantlig charm byggd på 40-talet. Inredd i lantlig stil med mycket vitt och gammeldags. Inte alltför stor, men i två plan och med många fina detaljer. Runda trappräcket är i original och på övervåningen finns flera låga vindsutrymmen med små och söta dörrar.

– Lite var det vindsrummen som jag föll för när vi köpte huset, minns hon. Men då var det fyra barn hemma och det viktigaste var antalet rum. Alla måste få plats.

Nu har pojkarna flyttat hemifrån och det har blivit en tjejvåning en trappa upp. Rummet som blev ledigt i markplan har Cathrine tagit över och det har hon förvandlat till sitt eget flickrum. En syateljé och verkstad som har blivit en favoritplats där hon sitter så ofta hon kan. Fritidsintresset har blivit en passion som bara har fortsatt att växa. I höga skåp med glasdörrar ligger travar med vikta tyger och i lådorna trängs trådrullar och dekorband i alla tänkbara kulörer. Det känns som att vara i en godisaffär.

– Och titta på det här, säger hon och skiner upp med samma entusiasm som i trädgården.

– Här har jag gjort världens fynd! Nu är det fortfarande ostruket och skrynkligt, men ändå, det kommer att bli såå fint. Den här kommer jag ofta att ha på mig.

Hon håller upp en gammaldags underkjol med fina sömmar och spetsar, som är längre i bak än i fram.

– Den kan jag ha i butiken. Och när jag åker på gammeldags marknad, då är det roligt att kunna ha tidstypiska kläder.

Hon fortsätter visa sina fynd, en hel trave i vitt på strykbrädan. Hon köpte dem på en utförsäljning på Nybo Handelsgård och det lär ha varit madam Nybergs egna en gång i tiden. Fantastiska spetsunderbyxor med långa ben, långkalsonger med knäppning i gylfen och olika barnkläder. En söt liten mössa har fiffiga reglerbara band i alla sömmar, för att passformen ska gå att ändra när barnet växer och blir större. Cathrine drar fascinerat i banden. Kanske går det att hitta på en modern variant?

Hon har alltid tyckt om att sy men det var när hon fick Caroline som intresset tog fart. Hon började sy små klänningar och ju mer volanger desto bättre. Sen råkade hon få en allvarlig ryggskada som gjorde att hon fick behov av något som kunde hjälpa att distrahera smärtan. Att skapa blev ett sätt att härda ut. Men hon breddade produktionen, gjorde nya barnplagg och fiffiga kökstillbehör och folk började bli intresserade. Hon ställde kartonger på olika arbetsplatser och märkte att det fanns en efterfrågan. Nu har hon sålt sina alster i både i Furuvik och på Källviks gård i flera år. Men det är första sommaren med en alldeles egen butik.

I den kommer hon även att ha sina tovade Hillevättar och de har sin egen historia. Hon fick veta av gammelfolket i byn att det har funnits vättar. Många har mött dem på riktigt och hon har forskat i hur de såg ut. Cathrine började göra egna vättar i tovad ull och efterfrågan har varit stor. Just nu håller hon på att ta fram en ny variant som ska få en vit luva.

– Vitt är så populärt i inredningssammanhang därför tror jag att många skulle vilja ha en Hillevätte i vitt, säger hon och ler. Som en modern släkting i Chabby chic.

Mer läsning

Annons