Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det gamla ­härbret blev ett drömslott

/

Det var en skön sommardag. De satt där och gungade sakta i hammocken. Anders hade tillbringat alla sin barndoms somrar vid härbret som var hans mormor och morfars sommarställe

Annons

Då tittade han plötsligt på Eva och sa ”Skulle du kunna tänka dig att bo här?” Hon visste precis vad hon ville. ”Inte som sommarstuga,” svarade hon direkt. ”Ska jag bo här måste det vara på riktigt.”

Anders bad henne att rita hur deras gemensamma hus skulle kunna se ut. Och i dag står huset där. Byggt efter den ritning som Eva gjorde första gången. Det gamla härbret finns fortfarande kvar men är integrerat med den vinterbonade bostaden som sträcker ut sig precis där potatislandet låg.

De hade planerat att bygga långsamt och ta en huskropp i taget, men samtidigt som övertagandet blev klart blev de också med barn. Då fick de bråttom och ett år senare var hela huset färdigt. Lilla Alma kunde fira ettårsdagen i sitt nya hem.

Alma har sitt rum en trappa upp i den del som är det ursprungliga härbret. Ett riktigt stort rum med fina, gamla träplankor som golv, takstockarna kvar, en sovkoja med draperier, rymlig soffmyshörna som Eva har byggt och en fantastisk utsikt över sjön. Alma gillar att åka skidor på isen och bara ett stenkast bort har hon en kompis.

– Det är tur att jag har Filippa som bor nära, säger Alma bestämt. Vi kan cykla till varandra och har jättekul ihop.

Alma tycker om att baka och pyssla och gillar att hjälpa till med det mesta. Det har hon ärvt efter Eva som är en kreativ person som har byggt hus förr. Anders hade mest hållit på med bilar och ägde inte ens en hammare när de träffades. Nu har han lärt sig att spika rakt och har spikat på huset så mycket han har kunnat. Evas bror Ulf är snickare och fick huvudansvaret för bygget, ibland blev han trött på Evas idéer som aldrig tar slut. Den nya huskroppen har högt till tak med ett sovloft som en inomhusbalkong. Längs nocken går en rejäl limträbalk, den var femton meter från början och huset bara tolv och en halv. ”Vad gör vi av den här då?” sa Ulf om balk-biten som blev över.

– Den är ju fin tänkte jag, säger Eva. ”Kan man inte göra en bänk av den att ställa handfaten på?” Först blängde Ulf trött på mig, men efter en stund kom han tillbaka och frågade hur jag hade tänkt, fortsätter hon och ler.

Nu pryds badrummet av den grova träbänken med handfat och krokar på rad. I handfaten ligger det fler goda idéer från Eva. Små högar av glaskulor skimrar lång väg och skapar ett bubblande vattenspel när man sätter på kranen. Många gäster blir förbryllade och undrar om de ska ta bort kulorna innan de skruvar på.

– Men jag har hört att alla barn står länge och rör med händerna i kulorna. Både terapi och lite funktion. Kulorna döljer avloppen i handfaten som inte är särskilt snygga.

När Anders mamma ärvde härbret hade hon redan tre andra hus och det blev ännu ett ställe att sköta om.

– Då blev det mest som ett arbetsläger, säger Anders. Men jag har alltid tyckt om den här platsen. När jag var yngre brukade jag springa hit bara för att få njuta av miljön. Det är fem kilometer från Storvik.

– Jag var lite rädd i början att det skulle bli för ensligt, erkänner Eva. Men det har det absolut inte blivit, vi har alltid mycket gäster som kommer hit och hälsar på.

Därför är det bra med ett rymligt kök med långbord och en gammal kyrkbänk. Eva har alltid tyckt om gamla saker och trivs bäst med en vit bas. Nu uppskattar hon att möblerna kan stå mitt i rummen. Hon är nästan lite allergisk mot möbler längs väggarna. Särskilt nöjd är hon med att det gamla härbret finns kvar. För att kunna stå rakt fick de lov att sänka golvet, därför ser det ut som om kaminen svävar en bit ovanför golvet. De mesta var dessutom krokigt och snett och det hade varit betydligt enklare att riva härbret och bygga allt nytt. Men efteråt var det värt allt slit.

Att Anders och Eva möttes var mer eller mindre en slump. Hon bodde i Gävle när en väninna tyckte att hon borde följa med på dans. De bestämde träff på CH men väninnan dök inte upp, hennes bil hade inte startat. Då gick Eva in själv och där fick hon syn på Anders som bjöd upp direkt. De dansade hela kvällen och sedan dess har de hållit ihop.

Eva har varit hårfrisörska i hela sitt liv. När hon inte kunde fortsätta var det var en stor sorg, men värken i axlarna blev till sist för svår. Anders föreslog att de skulle starta något familjeföretag och Eva tänkte på sitt stora intresse för inredning. Han kom över en gammal timmerstomme och fick hjälp av sin mammas sambo Yngve som är 83 att sätta upp den på tomten. Eva sydde änglar och badtanter och beställde prylar från Formexmässan och snart var timmerboden fylld. ”Nu vill vi komma och titta,” sa folk som fanns omkring dem och på det viset rullade gårdsbutiken igång.

Nästa projekt med huset är ett inglasat uterum av begagnade fönster och en större altan. Men det är köket som är familjens favoritrum.

– Här sitter vi mest och bara glor ut mot sjön. När solen går ner över Alberget beundrar vi färgerna som speglar sig i sjön. ”Nu är det ett annat sken!” ropar vi varje gång, vi har nog tagit tusen bilder redan.

Mer läsning

Annons