Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det går att slita sig från golfen

/
  • Gävles mest kända golfföräldrar, Olle och Agge Hedblom, har slutat i Gävle Golfklubb och satsar nu på en ny period i livet. Med nytt boende på en klippa vid havet, i en modern och lättskött villa som Agge har ritat själv. Foto: Gun Wigh

Agge är byggherre i sitt eget hus
- Kapitel tre har precis börjat. Orden kommer från vår meste golfpappa och en av Gävles mest kända föräldrar, Olle Hedblom. Han ser ut att må som en prins där han kliver runt i sitt nya "slott", högt beläget på en klippa, med utsikt över tre fyrar och det öppna havet.

Annons
- Det är Agge som varit byggherre, fortsätter han lite malligt. Hon har ritat hela huset och bestämt hur det mesta ska se ut. Först skrattade de på byggfirman när frun i huset kom som byggherre. Men ganska snart slutade de att skratta.
Historien har fått en ny huvudperson.
Och känns mer som en helt ny bok, än som ett nytt kapitel.
Paret Olle och Agge Hedblom har slutat samtidigt, efter många år på samma arbetsplats. Olles kontrakt som Pro på Gävle Golfklubb gick ut vid årsskiftet och Agge har slutat i butiken.
Den första november flyttade de från radhuset i Sätra, till något helt annat. Ett modernt funkis-inspirerat hus på klipporna i Utvalnäs. Det skiljer sig helt från den övriga mer idylliska bebyggelsen, men utan att störa. Huset smälter in i naturen med både färg och form. Det har en egen självsäkerhet och behöver inga krusiduller. Ett ödmjukt hus som får en att stå och gapa av beundran.
- Vi köpte tomten av kommunen för bara 200 000, berättar Agge.

Det låter otroligt, men det finns varken "gräddfil" eller "räkmacka" med i bilden. Agge och Olle hade stått länge i kommunens tomtkö. De var företagsamma och satte upp sig i den samtidigt som de flyttade in i radhuset i Sätra för 30 år sedan. Där har barnen Peter och Marlene växt upp och där har de bott kvar tills nu. Från 100 kvadrat i två plan till 150 kvadrat i etage, med nästan lika mycket "utomhusgolv" runt huset.
De köpte tomten redan 1999, men väntade med att bestämma vad de skulle göra med den. Olle har känt sig tveksam, han hade gärna kunnat tänka sig att flytta till Florida eller något annat varmt land.
- Men jag har aldrig sovit så gott som här i nya huset, säger han. Nu vaknar jag halv nio på morgnarna och så länge har jag aldrig sovit förut. Jag tror det är någonting med lugnet och tystnaden.

Agge har varit mera säker, hon ville bo nära barn och barnbarn. Och hon visste precis hur hon ville ha sitt hus. Hon ritade sitt förslag och gick till arkitekten Johan Skoog och frågade om det gick att bygga som hon ville.
- Javisst sade han, det går jättebra. Men han fick mig att ändra lutningen på taket, berättar Agge. Jag hade tänkt mig lutningen uppåt mot fönstren, men då skulle jag bli tokig av för mycket ljus, trodde Johan.
Trots att huset är enkelt känns det som att kliva in i en lyxsvit, där lyxen är av den bästa sorten, själva känslan, stämningen och tanken. Husets hjärta har en härligt öppen planlösning med hall, kök, matplats och vardagsrum ihop.

Utanför de stora fönstren ligger naturen, klipporna och havet. På kvällarna tänder de en strålkastare mot naturen, och får en levande tavla att njuta av.
-Naturen kan vara så otroligt dramatisk, säger Olle. I julas under stormen låg jag här inne och bara tittade ut. Jag tycker om att se hur havet rör sig och ändrar sig från dag till dag. Jag är en frihetsmänniska som trivs med öppna vidder och med havet.
Inget annat hus i hela Gästrikland är byggt på samma eleganta vis. Det står på pelare i rör som borrats ner i klippan, med fri passage för luften under huset och ingen risk för fuktansamlingar och mögel. De har golvvärme överallt och egen bergvärme. En satsning som ska vara ekonomisk på sikt. De fick också borra själva efter vatten och hade kanske tur. Vattnet de fick fram var både gott och med fin kvalitet.

Runt nästan hela huset ligger ett däck att leva på sommartid, promenera, sola, läsa och äta. Mot havet är däcket format som en spets, precis som fören på en båt. I golvet ligger en nersänkt pool och väntar på barnbarn och varmare väder. Tomten runtom tänker de behålla som naturtomt, ännu mer stora stenar, träd och buskar kommer det att bli. Stenpartier och en stenterrass, men inte en enda gräsmatta.
- Tanken är ett lättskött hus, säger Olle nöjt.
- Bara ett potatisland, det vill jag ha, säger Agge. Jag vill kunna ta in min egen potatis till middag och det behövs inte alls mycket jord, så det ska funka här.
De anlitade "Byggspecialisterna" och ibland har byggarna ifrågasatt Agges idéer. Men oftast har de fått ge sig. Hon hade bestämt sig för en fondvägg i badrummet av liggande ohyvlad plank.
- De kallade badrummet för stallet, till och med Madde var tveksam. Men när det var klart tyckte alla att det blev jättesnyggt.
Väggarna inomhus går i vitt, och utsidan av huset har en grå-grön ton. Även där visste Agge vad hon ville.
- Jag ville ha samma färg som gamla lador brukar ha, och fick veta att den heter järnvitriol. Alla färghandlare skakade på huvudet och sade emot, så kunde jag inte måla huset. "Det bästa man kan ha" sade byggvårdarna, med järnvitriol kan träet andas.

Med tiden kommer färgen att gå från en grönare ton mot en gråare. Det ger ännu en dimension, huset förändras precis som naturen. Det engelskt röda runt fönster och på ytterdörrar bryter av perfekt, och tillför värme och stil.
- Gissa vad det kostade att måla huset, säger Olle och låter mallig igen. Du kommer aldrig att kunna gissa. Med vanlig färg skulle det ha gått på kanske 60 000, men järnvitriolen kostade 170 kronor till hela huset!

Deras nya liv har precis börjat. En båt tänker de köpa, även om Olle egentligen inte är särskilt mycket för båtar. Sonen Peter har redan kommit och hälsat på sjövägen med sin. Olle kommer att fortsätta jobba med golf, men inte för en klubb utan som konsult på tourerna. Agge funderar på något liknande, men i en annan bransch, som rådgivare inom bygg- och inredningsbranschen.
- Jag har alltid varit pappas pojke, säger hon och låter självklar. Det var han som lärde mig allt, att snickra, mura, dränera, dra el och sånt.
Nu stortrivs båda och det låter nästan som en saga. Men finns det inga nackdelar?
- Jodå, när man har glömt köpa mjölk är det långt till affären, säger Olle. Och så måste jag gå 200 meter för att hämta tidningen, och det är väl det värsta.
Det känns skönt att höra att friheten också har sitt pris.
Helen Grandtisky

Mer läsning

Annons