Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En passionerad man ­dukar upp för äventyr

/

Exotiska inredningstrender med inspiration från ­fjärran länder är inte något nytt. Redan på 1700-talet var det hett att inreda med prylar från Kina.

Annons

Han har gjort sig känd i hela Sverige för att samla på hus. Tio kåkar med kulturhistoriska värden har bevarats åt eftervärlden. Två av dem ligger i vårt närområde, ett i Karlholmsbruk och ett i Löfstabruk.

Men han samlar inte bara på hus. Den förre intendenten på Nationalmuseum Lars Sjöberg har ett särskilt gott öga till 1700-talet. I 45 år har han samlat på ostindiskt porslin och i höst ger han ut en bok tillsammans med sin fru Ursula. Den första känslan av gammalt porslin kanske inte är den häftigaste. Men om man tittar lite närmare mellan sprickor och dekor kan man hitta hisnande äventyr och fascinerande berättelser ur vår egen historia.

Lars tar emot i sköna Löfstabruks herrgård för att berätta om sin samling. Många har kommit för att lyssna och det är trångt mellan serviserna. Han hälsar noga med artig och skojfrisk ton. ”Vad bra att världspressen har kommit,” säger han och ler stort när vi presenterar oss.

I hans samling ingår flera tusen pjäser, ändå är det bara en bråkdel av allt som importerades. Mellan 30 och 50 miljoner porslinsföremål kom från Kina till Sverige under 1700-talet.

– De stora beställningarna av porslin blev också ett nytt sätt att inreda, säger Lars. De ostindiska skeppen kom inte bara hit med varor, de kom också med en idé om det kulturella Kina. Handeln med Kina och Japan förde in nya tankar om ett annat sätt att leva. Plötsligt ville vi byta ut ölet och slagsmålen mot att samtala med varandra över en kopp te.

Lars intresse började när han fick några begagnade koppar och fat ur servisen Ostindia i förlovningspresent. Han började samla och köpte allt han kom över. Sprickor eller skärvor spelade ingen roll, han sparade på allt och limmade ihop det som gick.

Han insåg snart att det Ostindiska kompaniets handelsskepp som rundade Afrikas horn och fortsatte ända till Kina kom tillbaka med något nytt och spännande. Framför allt det kinesiska men också det japanska porslinet väckte allmän beundran och man började beställa serviser med sitt eget vapen eller ett monogram enligt en medsänd ritning. Godset fick ofta en ”svensk” estetik som var renare och stramare än i övriga Europa.

En av Lars större skatter kommer från det ostindiska skeppet Götheborg som har en dramatisk historia. Hon hade seglat i nästan tre år och var bara någon sjömil från sin hemmahamn Göteborg, då hon gick på grund och sjönk till botten med all sin last. Spekulationerna antydde att det kunde vara ett försäkringsbedrägeri.

Men 240 år senare upptäckte en dykare den glömda lasten under lagren av lera. Man gjorde en marinarkeologisk utgrävning och en del av fynden har Lars tagit hand om.

– Vrakgodset är intressant, säger han. Det ger kunskap om vad som fanns i en skeppslast och hur det man beställde verkligen såg ut.

Det är fascinerande och samtidigt lite svårt att föreställa sig hur det kunde fungera. Att man beställde en vara med en specifik form och dekor utan kontakt med leverantören och att man måste vänta i flera år innan man fick sin leverans. Det hände förstås att avståndet satte sina spår. På ett av faten finns en dekor som ser lite mystisk ut. Den har ett grått moln som väller ut bakom det sirliga märket. Troligtvis har ritningen på ett papper som skickades till Kina blivit fuktskadad någon gång under resan. Den kinesiske porslinsmålaren tog för givet att fuktskadan hörde till dekoren och målade av den på en hel servis!

I flera bålskålar finns det avbilder av svenska bankosedlar. Vad dekormålaren nog inte visste var att han skrev av en text som löd; ”den som denna sedel efterapar skall vara hängd”.

William Chambers hette en arkitekt som bidrog till att intresset för kinesisk arkitektur blev så populärt i Europa. Han följde med en ostindienfarare i unga år, ritade av hus och trädgårdar i Kina och gav ut ett kopparsticksverk med bilder. Ur hans verk var det många som hämtade inspiration.

Porslinet byttes mot andra varor som järn, tjära, lin och textil. Men kineserna ville inte ha våra textilier och inrättade ett importförbud. Däremot ville de gärna ha silver och det kunde vi byta till oss i Spanien.

Vi ville börja leva som kineserna och en förväntan av ideallandet Kina växte fram i Europa. I Frankrike kom det en rörelse som ville att den kinesiska kulturen, filosofin och dess statsskick skulle införas. Det blev en kultivering som var inspirerad av det vi såg. De konstnärliga och detaljerade motiven på porslinet blev symboler för det utvecklade livet i Kina och ”Död fågel under parasoll” blev populär.

En pjäs med en rolig historia är bålskålen för sötade viner. Skålen är dekorerad med lotusblad och två guldfiskar i botten. Den gjordes från början för fiskar men vi svenskar bjöd alltså på bål i en fiskbassäng.

Att ha blommor inomhus verkar ha kommit under den här tiden för man har hittat många blomkrukor med fat. Även syltburkar, pastejformar, sittpuffar och den nätta möbeln tebord kom till vårt land.

Porslinsvandringen tar oss genom rummen till dukade bord och stora vägghyllor fyllda av tallrikar. Vi fortsätter in i herrgårdens gamla köksregioner och kan inte låta bli att beundra interiören med långa rader av spisar och redskap.

– Sverige fick en unik roll i Kina under den här tiden, säger Lars. Engelsmännen åkte dit och bråkade med sina kanoner men vi svenskar höll oss till att göra affärer.

På 1800-talet minskade intresset dramatiskt, dekorerna blev allt grövre och fascinationen för österlandet upphörde. Andra länder inriktar sig på kolonialisering, men inte vi svenskar.

– Det är också intressant tycker jag, säger Lars och sträcker lite på ryggen. Att Sverige har en fredlig bilateral historia.

Mer läsning

Annons