Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett hem fyllt med berättelser

/

”Det ska inte vara så noga”, säger ­Linnéa Manzanares glatt och ser sig omkring. I eldrött hår som står som flammor runt huvudet och lilla Emrik nöjd och belåten i Sergios famn.

Annons

I lägenheten finns ett myller av uttryck, med en smakfull och elegant inramning. Pimpade arvegods, reseminnen, lokal graffitikonst, kitschig Jesustavla som kan blinka och ett träd som det växer mustascher i. Man blir genast på gott humör.

– Det viktigaste i ett hem är att ha roligt, fortsätter Linnéa. Och helst tillsammans med andra. Vi har ofta folk här som lagar mat och känner sig hemma hos oss. Det gillar jag, det ska vara bekvämt att röra sig i ett hem även för gästerna. Skitsamma om det blir fel ordning i skåpen!

När inte gästerna lagar mat är det Sergio som står vid grytorna. Han gör lika mycket svensk husmanskost som asiatiskt och barndomens maträtter från det nicaraguanska köket. Men det är Linnéa som sköter det praktiska, som sågar, spikar och målar om. Ett perfekt team ihop.

– Vi tycker om att ha kreativa projekt och att skapa saker tillsammans. Just nu är det Emrik som kommer först. Och efter honom vårt nya magasin. Men före det höll vi mycket på med att göra det trivsamt i nya lägenheten. Vi köper sällan nytt, det mesta är arvegods som vi fixar till efter farmor och mormor och andra i min släkt. Det är också viktigt tycker jag, att få med sin historia i hemmet. Där är det lite knepigare med Sergio. Eftersom hans familj kom till Sverige när han var liten finns det inga gamla möbler efter dem.

Men Linnéa gillar att hitta på lösningar. Hon har förstorat ett foto från senaste resan och tapetserat en hel vägg. Nu har de lika mycket utsikt över Ruddammsgatan i Gävle som över en gata i Granada.

Lägenheten har väl tilltagna sällskapsytor. Längst in bakom köket står en nätt soffgrupp från 60-talet som Linnéas mormor har haft. Där kan den som inte lagar mat sitta skönt och umgås med de som står i köket. En kudde har utbytbara mustascher och på väggen sitter ett träd som det växer mustascher i.

– Vi hittade trädet i London och det var verkligen ett ”gifta par-test” att få upp det på väggen. Det var i fyra delar och jättepillrigt att på plats. Men vi klarade testet.

Matsalsbordet är en rejäl pjäs på svarvade ben med mönster på skivan. Linnéa visar ett svartvitt fotografi av mammas morfar som sitter stolt vid samma bord för länge, länge sen. När hennes föräldrar ärvde bordet fick det vara snickarbord och när Linnea tog över var det fullt av repor och märken. Då letade hon på en fin tapet med ett mönster från 1930-talet av italienska hus. Hon tapetserade och lackade skivorna och målade benen svarta. De stapelbara stolarna från 50-talet skulle kastas, och ser ut som om de vore gjorda för sitt bord.

– Jag är jättenöjd med matbordet! Det blir ännu roligare när man har fått kämpa lite för att få det fint!

Båda stortrivs i Gävle och vill gärna uttrycka det. Ett något ”ogävliskt” sätt att göra det på var att starta ett nytt glassigt, gratismagasin som kom ut i somras. En visuell förpackning där berättelserna står i centrum. Men vilken är deras egen berättelse?

Linnéa föddes i Örnsköldsvik, gick konst och form på gymnasiet och har alltid haft en estetisk lust. Sergio har bott mest i Söderhamn, men föddes i Nicaragua och kom till Sverige när han var sju. Av en slump hamnade de på samma utbildning i Göteborg för att läsa till ANT-pedagoger (alkohol, narkotika, tobak). De blev bästa kompisar och gjorde mycket roliga saker. Till sist var det deras vänner som sa åt dem att skärpa sig och bli ihop på riktigt.

– De hade ju rätt, ler Linnéa, vi funkar så bra ihop. Men nu vet vi allt om varandra eftersom vi var kompisar först.

Hon fick jobb i Göteborg, han i Söderhamn och de hade distansförhållande i fem år innan de tog beslutet. Då bodde Sergio i Gävle och Linnea visste att hon trivdes här. Hon flyttade in i hans lägenhet på Sätra och började pendla till jobbet i Stockholm. Två år senare friade Sergio och Linnea svarade ja.

– Vi hade samma tankar om bröllopet som om lägenheten. Att få med bådas historier var viktigt, därför gifte vi oss tre gånger.

Det skulle ske i båda länderna och i Nicaragua blev det två gånger. Först en förvigsel på nyårsafton med en advokat som förrättare och två dagar senare en kyrklig ceremoni, med 21 svenska vänner på plats. Sitt svenska bröllop hade de på midsommaraftonen i Örnsköldsvik med mycket mat och dans.

De hade börjat spana efter ett annat boende och efter bröllopsresan påminde en kompis om det nya CH-huset. Visningslägenheten fanns kvar och det blev kärlek vid första ögonkastet.

– Sergio frågade mäklaren vad som fanns under och blev nöjd när det var ett garage. Han gick nämligen på steppkurs då och ville kunna träna. Min första tanke var ”vilken härlig planlösning”. Jag började maniskt skissa på inredningen och allting gick fort. När vi fick nyckeln i förtid la jag in en madrass och sen flyttade jag inte ut igen!

Att de har startat ett eget magasin har också sin historia. De ville ha ett gemensamt familjeföretag och den första idén var att börja med guidade gruppresor till Nicaragua. Men då kom Emrik, lite snabbare än de hade trott, och de ville vara mera hemma. De fortsatte spåna om idéer och kom på att det vore minst lika kul att ge ut en egen tidning. Som att resa på hemmaplan.

För tillfället är det en paus på inredningsfronten men nästa steg är redan klart.

– Först vill jag chilla med Emrik ett tag till, säger Linnéa, men sen blir det nog några hörnor åt honom. Ett minikök måste han ju ha, så att han kan laga mat bredvid pappa.

Mer läsning

Annons