Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Familjen Krigas krokiga väg gick till Källarstugas

/

Första gången de såg sitt hus tänkte båda ”nej, nej, nej”. Byggt på 80-talet i stilen fjällstuga med furu precis överallt var inget för dem.

Annons

Men de kunde inte glömma platsen och känslan och efter några dagar började de att tänka om. Gården Källarstugas är inringad av en låg stenmur och har en bedårande utsikt över fälten. Ett gårdshus från 1800-talet finns kvar, perfekt att inreda som verkstad och butik.

– Vi insåg att man faktiskt kan ändra på ett hus, säger Lisa. Det är svårare att ändra på läget.

– Dessutom har vi kommit på att huset är fint det också, säger Johan. Den här öppna känslan är mysig och när jag kör över fälten på väg hem känner jag hur lugnet infinner sig. Det är härligt att bo här.

Vi sitter i köket och har full underhållning. Den treårige sonen har nyss presenterat sig genom att studsa fram i en krigarpose och ropa högt ”det är jag som är Leo Kriga!”

– Han har precis lärt sig vad han heter i efternamn, skrattar Lisa.

Leo fortsätter att delta. Han ställer nyfikna frågor och vill gärna visa sitt fina rum med dinosaurier på tapeten.

Det första de gjorde innan de flyttade in var att lägga nytt golv i hall, kök och sovrum. En lekvänlig och snygg linoleummatta i en bleksvart ton. Sen tog de itu med vardagsrummet. För att ha ett färdigt rum där de kan vara tillsammans. De har sparat de breda furuplankorna på golvet och kombinerat med en ljus tapet med mönster av skira grenar. I hörnet sprakar kaminen och bakom den sitter gråmålad råspont som en fond. Vedlåren är en redig kista från 1800-talet som Lisas föräldrar har ropat in på auktion. Boxern Storm har sin egen läderfåtölj i svart som de har köpt på loppis. Både soffbord och bänk i furu har Johans pappa gjort och hyllan på väggen kommer från Lisas pappa. De är båda uppväxta i hantverkarmiljöer fast på vitt skilda håll. När deras vägar korsades upplevde de en samhörighet som var speciell. De ville skapa saker tillsammans.

– Det är inga stora planer vi har, säger Johan. Vi vill bara ha vårat.

Även Johan tillverkar smycken men planen är att börja med knivmakeri. Lisa har redan en stor produktion av smycken i olika tekniker och material. Hon gör dem av naturmaterial som silverlera, läder, tenntråd och trä och säljer i sin webbutik. Hon designar också personliga handledsvärmare som hennes mamma stickar upp.

Lisa föddes i en liten by utanför Luleå och växte upp i ett hem som var näst intill självförsörjande. Där fanns alltid naturen och hantverket som en självklarhet. Hon försökte komma på vem hon var i detta. Hon var vegetarian i sju år och när hennes pappa var ute och jagade älg gick hon i demonstrationståg mot den blodtörstiga jakten. I dag tycker hon precis tvärt om, att vilt känns mycket naturligare än industriellt producerat kött. När det var dags att utbilda sig ville hon bli något ”ordentligt” och tog en filosofie kandidatexamen i företagsekonomi.

– Jag kämpade på och jobbade som ekonom i något år, men det var inte alls jag, säger hon.

Då bodde hon i Stockholm och det var där hon stötte ihop med Johan som var uppväxt i Valbo, också en mindre ort. Han hade utbildat sig till bilmekaniker men ville jobba med människor och började läsa på lärarhögskolan. När de möttes var han elevassistent på en skola. I nästan två år bodde de på 27 kvadratmeter och under den tiden skaffade de Storm. Det funkade bra ett tag men så småningom bytte de till en trea och någonstans i den vevan kom de på att de ville bo på landet.

– Det var kul i Stockholm också, allting finns och det går alltid att ta sig hem, säger Lisa. Men vi ville inte bo där när vi skulle få barn.

När Lisa blev gravid kändes det svårt att söka jobb och hon bestämde sig för att testa sin dröm. Hösten 2009 startade hon sitt företag Kriga Design och när Leo började på förskolan återupptog hon även sina studier. I januari avslutar hon utbildningen i Storytelling, men det blir inte lugnare för det. I mars kommer nästa barn.

– Jag har planer ändå, ler Lisa. Jag ska gå en kurs i vinter och certifiera mig inom silverlera för att kunna ha egna kurser i det.

Den gamla stugan på gården byggdes ursprungligen 1820 och har tidigare använts som sommarstuga. De har hört i byn att längre tillbaka bodde en ensamstående kvinna med sju barn i ett litet rum och kök. Stugan har mycket själ med fina snickerier, vedspis och spröjsade fönster och den tänker Lisa och Johan renovera och inreda som verkstad och butik. Än så länge har Lisa sin smyckesverkstad i en väska. Ibland sitter hon i soffan, men oftast i köket. Där är det också full rust. Väggarna ska få pärlspont och de gedigna furuluckorna ska få målarfärg. Men möblerna i furu får gärna vara kvar. Det stadiga bordet kommer från loppis och sex fina Dalastolar har Johans pappa gjort efter en gammal förlaga.

– Vi kom på det härom dan. Vi har nästan inga nya grejer och det mesta är hantverk, säger de och ser mycket nöjda ut.

Mer läsning

Annons