Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Färgstarkt

/

Hon hade rullat förbi nere på Storgatan många gånger och sneglat upp mot takvåningen och drömt. Nu har drömmen blivit verklighet och Lena Löthman njuter lika mycket av utsikten som av sitt färgstarka hem.

Annons

Ibland kan hon se hur Storsjöns vatten glittrar långt där borta mellan träden. Åt andra hållet tittar Kungsberget upp som en bullig prinsesstårta ovanför trädtopparna. Och mitt emellan sjön och berget står vattentornet som ett vitt och stilrent cocktailglas i horisonten.

– En kväll såg månen ut som en oliv, berättar Lena och pekar med lysorange naglar mot fönstret.

– Den rörde sig sakta över himlen för att landa precis i ”cocktailglaset”. Kan du förstå så vackert? Och ibland när solen går ner får hela himlen mönster i orange eller rosa.

Man blir tagen av Lena Löthmans utsikt även på dagtid. Och insidan av taklägenheten mitt i Sandviken är minst lika skön. Oregelbunden och busig sprakar den av spännande möten och känslostarka fyrverkerier. Trots blandningen av material och uttryck, gammalt och nytt hänger allting ihop.

– Jag älskar att vara i färgernas land, säger Lena och ser lycklig ut. Jag är övertygad om att många skulle må bra av mera färg i sina hem om de bara vågade.

Ryamattan är starkt cerise, gardinerna är knallorange, vaser och skålar är turkosa och limegröna, lamporna har tyllkant eller pärlband och i soffan trängs långa rader av kuddar med detaljer som glänsande pärlemorknappar, busiga fransar, kaxiga volanger och malliga tofsar. En kudde är punkig, en annan inspirerad av reggae.

– Det blir så mysigt med mycket kuddar och jag är väldigt förtjust i ”sticka ut-saker”. Som den här röda tyllvolangen som sitter på ena sidan.

Men hon har inte alltid varit lika färgglad. På 70-talet flyttade hon och Magnus till ett hus på landet och då kändes det självklart med furu och en mera lantlig stil. När barnen växte upp började de längta efter ett mer lättskött hem. De hade rullat förbi nere på Storgatan många gånger och sneglat upp mot takvåningen och drömt. Tänk om just den skulle kunna bli ledig? Ibland kan önskedrömmar bli verklighet och nu har de flyttat in. Med en imponerande takhöjd på över tre meter finns en härlig känsla av rymd. Vardagsrummet har en öppen planlösning men själva formen är svårare att beskriva.

– Om någon skulle be mig att rita det här rummet skulle jag banne mig inte veta hur jag skulle sätta pennan, säger Lena och ser lika glad ut ändå.

Rummet har en oregelbunden, nästan lite ”gaudisk” form, med väggar som går snett, en pelare i mitten och en bit snedtak som planar ut i olika takhöjder. I ena hörnet av rummet sitter stora panoramafönster och ger känslan av fören på en båt. Men istället för ett vågigt hav där ute har hon full koll över Sandvikens egen boulevard.

– Allra vackrast är det på vintern. Ibland sitter jag och Magnus i var sin fåtölj och bara tittar ut över stan med alla lampor som lyser. Vi brukar säga att det lika gärna kunde vara Broadway!

I ungefär samma veva som de flyttade till stan sadlade Lena om och bytte yrke. Hon hade jobbat som sjuksköterska i mer än 30 år och kände att hon ville något mer. Det var något som bubblade och ville ut och när hon anmälde sig till en kvällskurs i keramik började det att hända saker.

Uttrycksfulla föremål växte fram ur Lenas händer och hon fortsatte att utforska sina kreativa sidor. Hon gjorde fler bulliga urnor, men bytte ut leran mot oljefärg. Nästa material blev textil och på Västerbergs folkhögskola kände Lena att hon hade kommit hem. Hon utvecklade ett eget formspråk, blev pushad av sin lärare och med mycket stöd av Magnus bestämde hon sig för att hon skulle öppna eget. Både verkstad och butik med textil formgivning. Hon började litet och hyrde ett rum, ställde dit sin symaskin, målade om gamla bokhyllor och fyllde hyllplanen med kuddar.

– Sen satte jag mig där och var så otroligt stolt över min egen affär.

Nu har hon varit med på tre mässor, efterfrågan ökar hela tiden sakta men säkert och nyligen bytte hon till större lokaler. Men hur fick hon modet att ta det stora steget?

– Det är lite typiskt oss kvinnor att tro att vi inte klarar av saker, säger hon. Vi tänker att vi måste lära oss allting först och ha full koll innan vi kan börja. Men jag kom på att man kan börja först och sen lära sig efter vägen.

Lena inreder inte bara med sin egen design. En av hennes idoler är den färgstarka Tricia Guild och i köket har hon textilier från Designers Guild. Plastmattan på golvet är kaxigt rutig i svart och vitt och de rustika furumöblerna från 70-talet har fått ett nytt och tuffare liv med hjälp av svart färg. Bordsskivan har hon laserat och vaxat för att få en finare yta där träet skiner igenom. Accentfärgerna blått, turkost och limegrönt känns vassa och friska och på bordet har hon en del signalgula inslag.

Lena berättar att trendgurun Li Edelkoort har siat om att gult kommer att bli ”den nya rosa”.

Men Lenas största förebild kallades ”faster Anna” och var egentligen pappas faster. Hon föddes 1901, blev änka tidigt och levde ett hårt liv. Men ordnade för sig och öppnade egen hälsokostbutik. Anna odlade medicinalväxter som hon torkade och la i fina burkar. När Lena var liten brukade hon måla naglarna på faster Anna. Sen satt de där och skrattade ihop. När Lena hjälpte sina föräldrar att flytta hittade hon en orange plåtburk efter faster Anna. Den har fått en hedersplats i Lenas butik.

– På det viset är hon fortfarande med mig, förklarar hon. Hon vågade gå sina egna vägar och har inspirerat mig mycket som kvinna.

Mer läsning

Annons