Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Flest prylar när man dör vinner!

Jo, jag är nog lite känd för att vara pryltokig. Kollegan Janne, fick sin första skruvdragare när han fyllde 45 härom dagen. Jag har fyra stycken! Två hemma, en i båten och en i båthuset.

Annons
Men jag har gjort mig av med en massa saker också. Jag bodde i Dalapalatset ensam på 109 kvadrat. Där var det lite av ett museum. Många prylar. Sedan blev det flytt till Stockholm där vi bodde två på 80 kvadrat med få saker framme. Efter det tillbaka till Gävle i en etta på 27 kvadrat. Det blev lite väl tight så jag slog hål i väggen till en annan etta och byggde om till en tvåa. Nu är det ett nytt projekt på gång i ett radhus. Vad det blir av det står skrivet i stjärnorna, men snart åker väl kobenet fram och sen kommer skruvdragaren väl till pass vid återuppbyggnaden.

Har man inte använt en sak på två år så kan man utan vidare göra sig av med den. Du kommer inte att sakna den heller.
Det är min erfarenhet. Jag använder mitt finaste porslin till vardags, man kan inte slita ut kristallglas. Visst pangar man ett då och då men det får man ta. Varför ska man dricka vatten ur gamla senapsglas när man har kristallglas?
Julpyntet hos mig är minimalt. Ändå har jag ökat det i radhuset med 100 procent. Tomten tar jag fram, sedan två kakformar med röda (det är viktigt) värmeljus. Klart. Fast här i radhuset ärvde jag en julstjärna och en julkrans efter förre ägaren. Därav den 100-procentiga ökningen.
Men visst väcker prylar minnen. Jag plåtade Anna-Karin Magnusson som hade gjort blomsterarrangemang i gamla kakformar som hon köpt på skroten. Jag är bombsäker på att formarna kommer från det nerlagda Konsumbageriet. På 70-talet bakade jag tigerkakor och vanliga sockerkakor i formarna. Jag får en kick av sådana saker.
Veckan efter skulle vi göra reportage om bågskyttarna Karin och Mikael Larsson i Sandviken. Dom träningsskjuter i gamla Konsumbageriet i Sandviken, just där jag bakade sockerkakorna. Att få gå där och titta på kaklet och skruvhål i väggarna där visparna satt, var helt underbart. Många detaljer som väckte minnen. Bageriet ligger dessutom på Bågspännarvägen! Där jag växte upp i radhus. Som på den tiden var avskalade, rena ytor, fasad av eternitplattor. I dag verkar det som om man tävlar om vem som kan bygga ut, bygga till, glasa in mest. Det ser bedrövligt ut i mina ögon. Undrar om det inte var min mor som startade alltihop med att bygga ett litet tak över entrén.

Nu snackas det om att föreningen här vill bygga om framför entrédörrarna. Vi som har en orörd 60-talsmiljö. Enkelt smide i trappräcken och i det lilla taket över ytterdörren, den ursnygga utelampan. Bevare mig för förstukvistar på radhus, det passar på hälsingegårdar.
Min dotter Kajsa ska få en skruvdragare i julklapp.
Den som har flest prylar när man dör vinner!

Lasse Halvarsson
Fotograf och prylintresserad

Mer läsning

Annons