Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Här finns det rum för stoj

/
  • Förutom skidåkning är det långfrukosten på helgerna som är hela familjens favorit.

Vid en första anblick ser huset ganska enkelt och anspråkslöst ut. Mer åt det praktiska hållet, än åt det flärdfulla. En röd tegelvilla byggd i början av 60-talet, utan taköverhäng och krusiduller.

Annons
Men redan inne på uppfarten händer det saker. Stenläggningar och växter möts under en genomtänkt belysning. Smala järnräcken med bestämda linjer bryter av mot naturelementen. Den som tittar noga lägger märke till att grusgången egentligen är en boulebana.
Som besökare kan man inte undgå att bli nyfiken.
Att kliva in genom dörren känns som ett trolleri, huset växer på insidan och känslan är speciell. Arkitekturen med två huskroppar i 60 graders vinkel, hög takhöjd och stora panoramafönster, bildar en självklar samhörighet med trädgården utanför. Naturen är närvarande där inne och ute i trädgården finns en stark känsla av rum. Det vackra pilträdet bakom frukost-pergolan bildar väggar och tak av naturen själv. I dammen intill simmar 15 guldfiskar året om. De härstammar från norra Kina och klarar den svenska vintern hur bra som helst.
- Det var detta vi föll för, säger Catrine Isehed. Den öppna planlösningen och samhörigheten med naturen utanför.
- Ljuset kändes också viktigt, fortsätter Lasse Hellsten. Det är fönster i alla väderstreck, även i taket.

Villan är ritad av Gävlearkitekten Kjell Kjellberg på uppdrag av kändisfrisören Birger Winza från Stockholm. En av frisörens kunder var på den tiden fru Ahlgren i Gävle. Hon erbjöd Winza den lediga tomten i Gävles Villastad och han nappade på förslaget. Winza flyttade in 1960 och grundade frisersalongen Nefertiti. Ryktet säger att många damer i Gävle blev förtjusta.
Villan var planerad för bjudningar och fester och uppmärksammades i Allt i Hemmet redan på 60-talet. Familjen Winza hade tre döttrar (precis som Catrine och Lasse) och flickorna hade en egen del av huset. Där fanns både egen ingång, tre sovrum på rad och ett barnens vardagsrum som noterades väl i det gamla reportaget. "Där kan flickorna stoja med kamrater utan att störa och när de flugit ur boet kan mor och far hyra ut den delen av villan," stod det.

Arkitekten fick beröm i artikeln. "Från det stora rummets bortesta del, där franska fönster gör det till ett sorts uterum under varma somrar, skapas närapå ett sammanhängande helt med utblick över matsalen, hallen, matplatsen och köket.
Matsalen avgränsas enbart av en fristående öppen spis och en pelare."
Lasse och Catrine flyttade in 1999. De har alltid tyckt om hus från 50- och 60-talet, som ofta är mer rejäla än senare byggda hus. Dessutom ville de inte ha något renoveringsobjekt. De behövde få tid över till annat och uppskattar den lättskötta fasaden av valsat tegel som har sin egen skönhet med struktur och skiftande nyanser. De ville gärna behålla tidens uttryck, därför har de konsulterat både arkitekt och en konstnär med samma inställning som de.
- Men allting är inte genomtänkt, försäkrar Lasse. Vi går mycket på magkänslan också. Vi blandar gärna med nytt, men det ska harmoniera.
- Vi försöker hitta våra egna uttryck och samtidigt hålla ihop stilen något så när, förklarar Catrine.

Små enkla förändringar kan göra mycket för helheten. De brunrandiga markiserna med vågig kappa, byttes ut mot mörkröda och raka modeller. Den gula plastmattan i hallen var enkel att lyfta bort. Under den gömde sig ett fantastiskt svart-vitt mosaikgolv av marmor.
Inspirerade av Catrines föräldrahem bytte de ut kaklet över köksbänken mot grå mosaik. Original-köksluckorna av kalkbonad ek hade någon bytt mot en mer dramatisk jakaranda som de låtit sitta kvar. Trappan ner till "hobbyrummet" är original. En skönhet för ögat med sin öppna, raka form, men inte populär för hundar på besök.

Det första man lägger märke till där nere är väggen. De funderade länge hur de skulle göra. De ville hitta något som passade huset, men som samtidigt skapade mer liv. De fick tips om ett tegelbruk i Hedemora som tillverkar tegelstenar med gamla metoder. Där handslås teglet och bränns i både ved- och oljeeldade ugnar med en ojämn temperatur. Det i sin tur ger olika nyanser på färgen. Lasse blev inspirerad och började skissa på olika mönsterkombinationer med teglet. Det svåraste var att hitta en murare som vågade mura den annorlunda väggen. Men resultatet blev bättre än de hade föreställt sig och på utskjutande stenar hjälper tända ljus till att skapa ännu mer liv.
I vardagsrummet hänger Ph-lampan Kotte som ett perfekt smycke, designad av Poul Henningsen. De fina fjällen av koppar matchar den fristående eldstaden och riktar ett ljus som aldrig bländar. Lampan är nästan jämngammal med Villa Winza.
- Det är roligt att lampan designades 1958, precis året innan huset ritades, säger Catrine.

Helen Granditsky

Mer läsning

Annons