Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Här kan du nosa på skaparkraften

/
  • Vävaren i Strömsbro berättar ­kvinnohistoria och erbjuder konst.
  • Korridoren blev ett skönt galleri. Anna Abrahamsson, Eva Österberg, Marie Lindgren, Mari Jäderberg Vasdekis, Stöt Britt-Inger Loman, Margareta Tideström Persson är två tredjedelar av gänget bakom Mono. I bakgrunden två unga besökare.
  • Tupplur i röd skinnsoffa. Stöt Britt-Inger Loman har allt man kan behöva i sin ateljé.
  • Kinesisk dalahäst med kristall ger lycka. Av Stöt Britt-Inger Loman.
  • Full kommers i ateljén. Stöt Britt-Inger Loman frestar besökarna med ringar.
  • Kalaskross i kub. Mari Jäderberg Vasdekis återvinner resterna efter vilda barnkalas.
  • Glasklart med noppriga badbyxor. Marie Lindgrens glaskollektion har dyktema.Keramikansikten av Mari Jäderberg Vasdekis.
  • Stenbollar med berättelser i textil. Av Eva Österberg.
  • Världens sötaste vampyr, Nosferatu, perfekt som lampaoch trädlampan Ballerina blev en hel berättelse, båda avEva Österberg. Tavla i olja av Marie Lindgren.
  • Radiodeckaren Skönhetsmord av Mikael Strömberg och Joakim Pirinen och deras bok om Konsten att lyssna, som även Göran Grejder medverkar i.

En positiv nyhet i Gävle. Vi behöver inte vänta till nästa påsk för att gå på lokal konst­runda. Från och med nu finns ett öppet galleri med butik och öppna dörrar in till konstnärernas allra heligaste. I ateljéerna kan man hämta inspiration eller bara lust efter mera konst.

Annons

Den är inte svår att hitta. Nyaste konstbutiken i Gävle, Mono (en eller ensam på grekiska, eftersom varje verk är unikt). Industrifastigheten med pondus syns lång väg och på gårdsplanen utanför är det fullt av liv, människor kommer och går och bilar med loggor rullar sakta iväg. Vid stora ingången står en ny, handskriven skylt och ropar på uppmärksamhet. Allra högst upp (med en sagolik utsikt över ån) är glasdörren vidöppen. I fönstret ligger en liten fisk-sten i textil och pekar mot rummet där det bubblar av fina saker. Bara att ögonshoppa helt fritt. Vi rör oss mellan sagolika lampor med långa berättelser, rosa landskap på duk, svensk-kinesiska lyckodalahästar, skruvade ljuddeckare, noppriga badbyxor i glas och snorkråkor på näsduk. Det känns i bröstet att vi har kommit rätt.

– Jag hoppas det känns lättare för besökare att titta på konst så här, säger Anna Abrahamsson, en av konstnärerna bakom Mono. Det är bara att gå härifrån när man har tittat färdigt, eller stanna en stund och prata med konstnären om man vill det. Och förhoppningsvis komma tillbaka.

Konstbutiken ligger i det som varit konstnärernas hall. En trist och avlång korridor med långa rader av plåtskåp och en sittbänk har förvandlats till ett aptitretande galleri med butik i direkt anslutning till konstnärsateljéerna. Varje onsdag tänker de hålla öppet. De har funnits på Vävaren i elva år och för tillfället är de nio stycken, alla med vitt skilda uttryck.

– Vi kom på att vi ville öppna dörrarna och visa vad vi gör, säger Marie Lindgren. Underlätta för människor att komma närmare konsten och konstnärerna. Efter en utställning, som många gånger är på annan ort blir många av verken liggande. Vi vill ställa ut dem på hemmaplan och på ett enkelt sätt. Det finns inte många konstbutiker i stan, Konstra i Gamla Gefle är nog den enda.

En dröm vore att människor börjar prata mer om konst. Med Mono hoppas hon uppmuntra till att vi utforskar eller utmanar. Hon sörjer att konstlivet i dag har fått en näringsinriktad ton och längtar efter en bredare tillgänglighet. Gärna med möjligheten att prova på, hennes gamla drejskiva har i alla fall precis åkt fram.

– Vi har mycket tankar om hur vi skulle vilja sprida konsten. Man kan till exempel göra upp om en avbetalning. Eller varför inte hyra sin konst? Ibland vill man kanske byta efter ett tag.

Med öppna ateljéer får man också en glimt av konstnärernas vardag. En del har rena ytor och mycket rymd, andra har som kompakta bostäder inredda för flera olika aktiviteter. Veckan efter påsk verkar konstlusten hänga kvar. Flera besökare ramlar in och går storögt omkring i lokalerna. Hos Stöt Britt-Inger Loman är det full kommers. Paret Elisabet och Conny Buhr såg en lapp om den nya butiken och blev nyfikna direkt. Nu står de lutade över den klassiska köpmandisken och provar ringar som fluffiga blomsterarrangemang i silver. Britt-Inger tycker egentligen inte särskilt mycket om naturen, bara att jobba med dess former och att koppla till historiska element. Hon vill mixa nya uttryck och ser konstnärsskapet som en ständig undersökning. Hon har tidigare haft butik i Kina och där finns ett stort sug efter västerländsk design. En sjukdom gjorde att hon blev tvungen att trappa ner därför skapar hon numera långsamt i Gävle. I sin roman ”Det är ju bara huvudvärk” har hon skrivit med svart humor om hur det är att vara kvinna och bli sjuk i Sverige. Hennes ateljé är inte alls stor, men om man räknar noga har hon klämt in åtta arbetsplatser i ett och samma rum. Inklusive vilhörnan med soffa i rött läder och en rosig tapet ovanför.

– En ateljé ska ge total frihet, förklarar Britt-Inger. Vara en plats där man inte behöver ta hänsyn till något annat än det man väljer själv. Det har jag här, ler hon och demonstrerar gärna sin bekväma vilsoffa. Det ser skönt ut att vara konstnär.

Mer läsning

Annons