Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Klassrummet Åsas hem

/

Många stannar till och är nyfikna. På skolan de gick i som barn, med stora klassrum och en badavdelning i källaren där badkaren stod på rad. För bara några år sedan var den ett ruckel med klotter och färgen i flagor. I dag är den helt förvandlad, till en herrgårdsliknande flerfamiljsfastighet med boulebana och orangeri. Den gamla Holmsundsskolan i Bomhus har fått ett nytt liv.

Annons

– Visst är det fint med det gamla bevarat, säger Åsa Friskman och blickar mot den nymålade fasaden i en gul linoljefärg med detaljer i vitt och grått.

– Det är så härligt med stora ytor också, både ute och inne. Vi ville inte ha eget hus och här har vi full service och slipper klippa gräset och skotta snö.

Åsa älskar att laga mat och allt som hör därtill. Att umgås med gästerna, prova nya viner, läsa kokböcker och resa i Italien. En egen matsal och stor köksö stod högt på önskelistan. När hon fick se annonsen visste inte Lennart var Bomhus låg. Men han följde gärna med och efter en och en halv timme hade även han fallit, för atmosfären och för takspotarna med dimmer-funktion.

– Han har inte lärt sig dem riktigt än, ler Åsa. Jag brukar höra på kvällarna hur han knäpper på alla knappar innan han hittar rätt.

Hela lägenheten är inredd i en och samma skolsal med de gamla spröjsade fönstren som går ända upp i taket bevarade. De flyttade in i våras och redan den första helgen i nya hemmet firade de med middagsgäster. Åsa njöt av matsalen och ställde fram champagne med tillbehör som förplock på köksön.

– Det blev jättetrevligt! Nu kan gästerna stå och hänga med mig medan jag lagar mat och jag slipper stå avskärmad i ett litet kök. På det viset kan alla umgås hela kvällen.

Den förra lägenheten var en liten trea och ett tag var de fyra som bodde i den. Det var inte meningen att de skulle bli kvar i sju år. Särskilt köket var litet och det blev trångt och bökigt när de hade gäster.

De längtade efter en större lägenhet men hittade inget som stämde. Åsa kände direkt i magen att Villa Holmsund kunde vara något för dem. De bestämde sig tidigt och kunde på det sättet följa bygget själva på nära håll.

Hon visar gärna runt och vi börjar på gården. Bakom pergolan och boulebanan ligger ett uthus i milda toner av grått och oliv. Bakom uthuset finns en köksträdgård med små odlingslotter och i grusgångarna står flera gamla skolbänkar kvar. Åsa och Lennart har petat ner en del frön och många sommarmorgnar har de packat frukostkorgen och suttit på skolbänken med utsikt över sin odling.

Utanför varje ingång finns privata uteplatser med trädgårdsmöbler och blommor. En kafégrupp ryms också på Åsas träveranda. Vi kliver in i den gamla skolbyggnaden och rakt fram innanför dörren finns först ett litet gästrum med duschrum och tvättstuga bakom. Men tittar man åt höger ser man rakt in i det gamla klassrummet. Som har fått en häftig, nästan sakral känsla med mycket rymd och ljus. Väggar och inredning är bländande vitt.

– Det har gått riktigt bra, ler Åsa igen. Jag har alltid haft mycket färger omkring mig, men det var ganska skönt att ha vitt också. Nu får jag pynta med färg istället, fortsätter hon och öppnar en skåplucka i köket. Där dignar hyllorna av mustiga färger, travar av brukskeramik i rött, lila, grönt och orange.

De vita väggarna pryds både av kokböcker och konst. Åsas syster Eva Friskman är konstnär och använder gärna starka färger. Men de två akvarellerna har Åsa gjort själv.

– Jag följde med syster, mamma och bror på en målarkurs på Visingsö. Där gjorde jag dem, den ena är vyn mot Gränna och den andra är i Toscana.

Utanför matsalen hänger två fina grafiska originaltryck med färgstarka människor i par. Åsa har varit granne med Gävlekonstnären Georg Englund och hon tycker mycket om hans uttryck.

Till matsalen behövde de nya möbler och Åsa letade länge. Av en tillfällighet slank hon in på Möbelhuset i Gävle och blev förtjust när hon fick se ett annorlunda bord, tillverkat av grånad fura.

– Den råa känslan i ytan är läcker tycker jag. Den passar till vin och bröd, bara att lägga kniven direkt på bordet och inte gör det något om det blir märken heller.

Hon erkänner att de höga fönstren inte är de roligaste att tvätta. Men när hon glider ner i badkaret som står precis under ett fönster ser hon hela stjärnhimlen utanför. I sovrummet ville de ha ombonat och valde att sätta upp tapet, men bara på halva väggen. I svart med slingrande blommor i guld och silver och mjuka gardiner som matchar sin tapet.

– Egentligen är krossad plysch det värsta jag vet, säger hon och skrattar. Men jag behövde fjorton meter och siden var så dyrt. Det blev riktigt bra ändå. Plyschen har ett fint fall.

Hon är bra på att ordna för sig. Till helgen väntar nya middagsgäster och senare i höst blir det mat- och vinresa till Marche-distriktet i nordöstra Italien.

– Och nästa sommar, då ska jag simma i poolen, säger Åsa och ser lycklig ut.

Mer läsning

Annons