Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Limön är ­Lottas paradis

/

Annons

Allting började med ett sms. Lotta Melin hade aldrig varit på Limön när hon fick erbjudandet av en väninna. ”Nyckeln ligger i stöveln, nu åker du till stugan och har det skönt!” Lotta skulle precis gå igenom en separation och var inte i bästa form. ”Varför inte?” tänkte hon för sig själv. Hon kunde lika gärna åka dit som att sitta kvar i stan.

Det blev en resa som förändrade hennes liv. Direkt när hon satte foten på bryggan till Gävles skärgårdsö kände hon harmonin som ett varmt moln emot sig. ”Här vill jag vara!” sa hon högt för sig själv. På natten sov hon som en prinsessa och redan den andra dagen mötte hon en dam med en lapp i handen. Lotta blev nyfiken och frågade vad som stod på lappen. Damen ville sälja sin stuga och Lotta tog beslutet på stående fot.

– Jag vet inte vad som flög i mig men jag sa att hon inte behövde sätta upp lappen. ”Jag köper gärna din stuga.” Sen ringde jag till mamma som blev orolig förstås. Och inte blev det bättre av att stugan kallades för ”öns ruckel.” Men Limön blev mitt paradis och nu är det mamma och Alicia som gör blomlådorna till stugan.

Vi kan förstå att hon blev förtjust. När man kommer med färjan känns det som i Saltkråkan. Lotta står på bryggan och tar emot, med dvärgschnauzern Egon och en dragkärra fullastad med påsar och tomma hinkar.

– Jag ska bara slänga soporna och fylla på lite vatten för här är det bohemiskt må ni tro. Man tvättar sig i havet och går på torrdass. Men det är livskvalitet för mig.

Hon visar oss längs den slingriga stigen i riktning mot norr. Vi passerar dungar av lummig skog, vildväxta fårhagar och gulliga sommarställen. Snart är vi framme vid Lottas drömslott. En rödmålad stuga på 30 kvadrat med rejäl altan och långa rader av blomlådor. Tonårsdottern Alicia tittar nyfiket ut. Trots att hon har designat sovloftet själv, sover hon gärna i tältet som står som ett pålhus på studsmattan.

– Det är mysigt på båda ställena, förklarar Alicia nöjd över att ha två egna rum att välja på. Men ska ni titta upp på loftet nu? Oj, då måste jag kanske städa.

Hon klättrar raskt uppför stegen som har fått foppa-tofflor ”på fötterna”. För att inte repa trägolvet som Alicia har hjälpt till att lägga. Husesynen går fort, 30 kvadratmeter rymmer allt man kan behöva när det är sommar. Vi bjuds på saftig vattenmelon och färskt vatten i fina glas på verandan.

– Tänk att stugan är klar Alicia! säger Lotta och ser sig omkring. Tänk att vi klarade av att bygga den till slut. Jag kan nästan inte tro att det är sant.

Första sommaren sov de i masonithyddan från 50-talet som tyvärr hade börjat förfalla. Det var muslortar och gnagmärken överallt och den luktade unket av mögel och fukt. Men en friggebod var redan påbörjad och den byggde Lotta och en snickare färdig. Där fick hon precis in en våningssäng men med gäster blev det trångt. En gång när det var tätt med madrasser och Lotta klev omkull pottan kände hon att hon hade fått nog. Tillsammans med Alicia började hon att skissa på en ny stuga och vissa saker visste hon precis hur hon ville ha. Ekebys hörnsoffa måste absolut gå in och ett litet men avskilt sovrum med dörr skulle det vara. Gärna högt till tak och Alicia ritade in ett sovloft, mot skogen så att hon inte skulle bli störd på morgnarna. Lotta började leta efter en leverantör och hittade en firma i Estland som gjorde byggsatser efter kundens önskemål. Ritningarna åkte fram och tillbaka några gånger innan de var överens och leveransen kunde skickas. Det kom tre stora paket med numrerade brädor, instruktioner och en vikt på fyra och ett halvt ton. Hon hade hört att det fanns en pråm i Bönan som gick att hyra. Den såg ut som två enkla flytbryggor och hela vägen över vattnet hade Lotta ont i magen. Tänk om stugpaketen skulle kana ner i vattnet? Men de låg kvar och på Limön stod ett helt gäng redo att ta emot. Stugbygget satte sakta igång och Lotta blev både byggherre och byggnadsarbetare.

– Jag hade aldrig klarat det utan alla snälla människor som har ställt upp, påpekar hon noga. Min kompis Perra har hjälpt mig mycket, varit handledare och visat hur jag ska göra. Och Lasse som är min granne på ön har också hjälpt mig jättemycket.

Fyra år tog det att få stugan färdig. Att bygga på en naturskyddad ö kan ha sina sidor.

– Varje moment blir extra krångligt, ler Lotta. Bara att åka till byggfirman och köpa material. Först måste jag låna en släpkärra för att få brädorna med mig, sen måste jag lasta av brädorna vid båten och åka tillbaka med kärran, tillbaka till båten igen och lasta på och så småningom av, hämta mjölkkärran vid stugan och dra brädorna på den över ön. Det går inte att ha bråttom.

Stugan blev som hon hade tänkt och hörnsoffan gick precis in. Ett minimalt eget sovrum med dörr fick hon också. Men när hon skulle möblera gick inte sängen in. Hon som hade mätt så noga! Till sist kom Lasse på vad som hade skett.

– Jag glömde att isoleringen skulle tillkomma och göra väggarna kortare. Men det gäller att vara påhittig. Jag sågade helt enkelt av resårkärnan någon decimeter och då gick den in! Även om jag får ligga lite snett när jag sträcker på mig.

Till vardags jobbar Lotta som kinesiolog, en alternativmedicinsk lära om kroppens rörelser. Hon har tagit fram ett eget koncept där hon kartlägger människors hälsa och tittar på stressmönster och det som inte fungerar. Det gäller att hitta orsaken till symptomen.

– Om vi inte lyssnar på våra egna behov blir vi till sist understimulerade, förklarar hon.

Vare sig Lotta vilar eller jobbar hämtar hon sina krafter på Limön. Här finns både en social gemenskap, avskildhet och naturen. På nätterna kan det vara bra att ta in sina skor. En morgon när Lotta vaknade var ena skon borta. Först anklagade hon Alicia för att ha gömt den, sen trodde hon att det var Lasse. Men det var fler längs stigen som saknade skor och hon förstod att det måste vara rävungarna som varit i farten.

– Nu ligger det väl en massa skor i något gryt någonstans! säger hon och skrattar.

Mer läsning

Annons