Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lustfull arkitektur på liten yta

/
  • Modernt 2013. Två huskroppar binds ihop av en veranda som ett vardagsrum utomhus. Som även skärmar av när man vill vara ifred.
  • Mot Limön. Arkitekten Ola Andersson, ­redaktören Helen Granditsky och fotografen Peder Andersson i Anders Sundins båt.
  • Modernt 2013. Två huskroppar binds ihop av en veranda som ett vardagsrum utomhus. Som även skärmar av när man vill vara ifred.
  • 50-talsmöbler. Fina kökssoffan kommer från Anders mormor och morfar.
  • ”Gävle är en väldigt fin stad”, tycker Ola Andersson.
  • Arkitekt med åsikter. Ola Andersson tycker att det kan vara bra med en stadsarkitekt. ”Det viktigaste är någon som lyfter fram visionerna och har ett bra och nära samarbete med kommunalråden.”
  • Malmstenfåtöljen har Anders ärvt efter svärfar.

I en skyddad glänta på Limön ligger Anders Sundins smultronställe. En arkitektritad sommarstuga med nätt plåttak och fasad i järnvitriol. Av stora begränsningar på en liten yta har Ola Andersson skapat ett sommarnöje för lust och funktion.

Anders och Ola lärde känna varandra när de blev kollegor på 90-talet. I dag skriver Ola krönikor i Dagens Nyheter och har blivit en arkitektröst i samhällsdebatten. Han tycker att Gävleborna borde sträcka på sig mer. Men också att man kan bygga i stadens grönområden.

Annons

Det var på hösten 2011 som Anders Sundin plötsligt stod där med en sommarstugetomt på Limön. Han ville göra något bra med den och insåg att han behövde hjälp. Han kontaktade arkitekten Ola Andersson, en kollega från tiden på Svenska Dagbladets Citybilaga i Stockholm där Ola skrev krönikor om arkitektur. Innan han var med och startade A1 arkitekter 1999.

Anders och Ola fann varandra och fortsatte hålla kontakten. Han ville gärna rita Anders stuga, trots att objektet var litet till ytan fanns här en större utmaning. Storleken på Limöns stugor är strikt reglerad.

En vacker dag i slutet av sommaren kommer Ola till Gävle för att studera resultatet och vi får följa med. Vi åker båt från Huseliiharen och kliver i land efter bara en kvart. Ett par hundra meter från stranden ligger en insynsskyddad glänta där det blänker av nylagd plåt.

– Plåtarbetet ser fint ut, säger Ola direkt, redan innan vi är riktigt framme. Det är det jag brukar oroa mig mest för, att något ska vara slarvigt gjort.

Stugan är modern med raka linjer och ytor i plåt och trä. Inga takfötter som sticker ut eller annat pynt som stjäl uppmärksamheten. Att Ola har hämtat inspiration från en gammal kyrkbod på Gotland kan man ana i det naturnära och funktionella uttrycket.

– Det trixigaste var att få in allt på så här liten yta, säger Ola. Men jag tycker att jag lyckades bra.

Vi sätter oss i stugans vardagsrum ute i det fria och njuter. Lika mycket av läcker arkitektur som av Anders hembakade bröd.

Anders visste precis vad han önskade sig. Med två vuxna barn, en tonårig son och många vänner ville han ha en stuga där man både kan umgås många samtidigt, men också vara ifred från varandra. Även trivas med att bara vara själv. Därför ritade Ola två separata stugor som länkas ihop av en veranda. Den binder samman huskropparna som ett Dogvilleinspirerat sommarrum med osynliga väggar och den vilda naturen som fondtapet och konst. Öppnar man båda ytterdörrarna ser man rakt igenom hela stugpaketet på längden och öppnar man altandörren i den större stugan ser man rakt igenom på bredden till naturen på andra sidan. Om man däremot stänger en ytterdörr skärmas stugorna av. Det finns inga fönster mot verandan, om ungdomarna tröttnar på pappans tjat är det lätt att vara ifred. På samma sätt kan Anders gå in till sig om gästerna blir för krävande.

Det fanns redan två små stugor på tomten, men i dåligt skick och utspridda. De nya stugorna har Ola placerat med ryggen mot granntomterna, för att göra platsen så privat som möjligt. Fasaden i järnvitriol kommer bara att bli vackrare med åren.

– Järnvitriol är jättebilligt på Gysinge byggnadsvård, säger Anders och låter förvånad. En påse kostar 145 kronor och det gick åt en och en halv. Jag och Johan, min äldste son målade själva, det var nervöst eftersom färgen är tunn som vatten. Men vi blev färdiga på en dag.

Det var när Anders ärvde sin pappas båt för fyra år sedan som han började åka till Limön. Han tyckte om att gå iland och frågade till sist en kille hur man gör om man vill få tag i en stuga. Killen svarade att han precis tänkte sälja sin. Då slog Anders till, nästan på stående fot, och bestämde sig för att satsa.

– Det har varit jättekul, men också jobbigt att bygga på en ö, säger han. Bara att köra iväg med 50 sopsäckar gammal isolering med båt är ett slit.

Ola har också sommarhus på en ö i Stockholms skärgård. Han växte upp i Stockholm och började som ung i bandet TV3, ett coolt namn på den tiden när det bara fanns två kanaler. Han gjorde också affischer och när han fick göra skivomslagen till Reeperbahn, Lustans Lakejer och Niels Jensen kände han att han var på rätt spår. Han tänkte sig en karriär som grafisk formgivare och blev snopen när han inte kom in på Beckmans. Däremot fick han en ordinarie plats på arkitetlinjen och trodde knappt att det var sant. Men på den vägen har det fortsatt och nu är Ola prisad för sin arkitektur.

Han träffar ofta utflyttade gävlebor och blir lika förvånad varje gång.

– Gävlebor är fascinerande, säger Ola. Man kan känna dem i två år innan man får veta att de kommer från Gävle. Gävlebor sträcker aldrig på ryggen, det är trist för Gävle är en väldigt fin stad. Med sitt gamla rutnät norr om ån, med teatern och Rådhuset och skogskyrkogården som är helt otroligt fin! Ferdinand Bobergs brandstation är en av de viktigaste byggnaderna i modern svensk arkitekturhistoria, den borde ni ta bättre ansvar för. Och Rådhuset borde få bli rådhus igen, kommunledningen skulle kunna flytta in.

Ola tycker att det kan vara bra med en stadsarkitekt. Men det är inte själva titeln som är det viktigaste. Däremot bör det finnas en uttalad person som har funktionen att vara stadsplanerare med ansvar och helhetsgrepp.

– Någon som lyfter fram visionerna och har ett bra och nära samarbete med kommunalråden. Innerstädernas utveckling är jätteviktig om man ska få de som växer upp att vilja stanna kvar.

Förra året kom Olas bok om makt och segregering i Stockholms innerstad. Den fick lysande recensioner och snart kommer nästa. Om den skenande bostadsbristen i Stockholm.

– Den skulle vara enkel att lösa, säger Ola. Men Stockholms kommun vägrar att släppa till mark. Bara hälften av all mark i Stockholm är bebyggd och ändå finns det ingen tomtkö! Om alla som vill bygga skulle få göra det, skulle det i sin tur frigöra nya bostäder.

Han har svårt att förstå varför man måste ha vildmark i stan eftersom alla städer i Sverige redan ligger i skogen. Lägger man ihop all tätbebyggelse i Sverige skulle den inte täcka mer än halva Ölands yta.

I Gävle är det mycket diskussioner om att bygga i stadens grönområden? Vad tycker du om det?

– Om man har behov av nya bostäder är ju alternativet att man bygger utanför staden och då sprider man ut sig i naturen i stället. Då ökar även privatbilismen. Jag tycker att man måste välja om man vill bo i staden eller om man vill bo på landet. Älgarna och vitsipporna skulle föredra tätare städer.

Mer läsning

Annons