Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Miss Bomhus” fick Larry att flytta till Valbo

/

Radioprataren Larry Forsberg hade svårt att komma undan. Han blev överrumplad i direktsändning och lovade att ställa upp på ett hemma-hos-reportage. Trycket från lyssnare och läsare var stort.

Annons

Men hans sambo ”Miss Bomhus” kunde inte förstå hur vi skulle kunna ta bilder i ett hem där ingen är intresserad av heminredning.

– Kom in, kom in? Ni behöver inte vara rädda, hälsar Larry i dörren. Chili är jättesnäll. Han förstår bara inte hur stor han är.

En ivrig hundvalp, stor som en kalv, tar också emot. Den glada hundkillen vill helst komma upp i famnen, men nöjer sig med att tugga på mitt block. Allt löst får vi lägga bakom ett kompostgaller som är uppställt i en dörröppning. En inredningsdetalj som det finns gott om hemma hos Larry.

– Jag är allergisk och var egentligen helt emot att skaffa hund, berättar han med ett leende.

– Jag tycker fortfarande inte om honom som idé, men jag tycker mycket om honom som individ.

Larry och hans ”Miss Bomhus” köpte huset i Valbo år 2000. De hade blivit trångbodda i radhuset i Bomhus och Miss Bomhus ville, trots sin titel, gärna tillbaka till Valbo där hon växte upp. De såg en annons och föll direkt för husets övervåning med full takhöjd. Ett härligt rum med mycket luft. Efter en sluten budgivningen ringde säljaren. ”Ni la det lägsta budet men ni får köpa i alla fall, eftersom ni sa det magiska ordet.”

– Vi hade sagt att huset var perfekt för oss, berättar Larry. Övriga spekulanter pratade mest om att slå ut väggar och göra om och säljaren tyckte om vår inställning. Sedan vet ju inte jag hur mycket lägre vi bjöd. De andra kanske bara låg några kronor över...

Det blev kul på en gång att flytta in. Larry och Miss Bomhus liknar varandra och vill bo in sig innan de gör om. Annars kan det bli fel och man får göra om igen.

– Fast nu har vi bott in oss lite väl länge, säger Larry och skrattar. Eller vad säger du?

Han nickar mot husets tonårsdotter Andrea, som svarar ja direkt.

– Det har aldrig varit en stor grej för oss det här med att göra om. De mörkbruna skåpluckorna i köket bestämde vi att vi skulle byta redan första dan. Det är åtta år sedan. Jag skulle gärna vilja göra något åt köksmöblerna också, men det blir fortfarande nya huggmärken varje dag av femåringens gaffel och hundens tänder, det vore till och med korkat just nu. Vi prioriterar varandra före huset, fortsätter Larry så vackert.

De har skapat en enkel tradition i sin vardag.

– Varje dag när Miss Bomhus kommer hem från jobbet, sätter vi oss i köket och fikar hon och jag. En timme brukar det bli och då sitter vi där och bara pratar. Det är jätteskönt innan man ska börja med middagen och alla andra måsten som hör till när man är en familj.

Det var kärleken som förde Larry tillbaka till Gävle. Egentligen bodde han perfekt vid Mariatorget i Stockholm och hade bestämt sig för att aldrig flytta tillbaka. Han hade sonderat terrängen och visste att kärleken inte fanns på hemmaplan. Men Miss Bomhus visste bättre. De hade gemensamma vänner och hon insåg att Larry var ett fynd.

– Hon var alldeles för trevlig för att vara singel så jag kände att jag måste ställa upp. Fast egentligen hade jag letat efter någon som hon i flera år.

Han flyttade tillbaka och hamnade så småningom i Valbo. Där trivs han mycket bra och har till och med ett eget ”pojkrum”. Med böcker, musik och levande ljus.

– När jag städar börjar jag alltid med mitt rum för det är viktigast. Och jag tänder ofta levande ljus, jag gillar inte mörkret och så höjer det stämningen. Sen sitter jag här och spelar och skriver eller ligger och sover. Eftersom jag har så tidiga morgnar när jag jobbar på radion sover jag här vissa nätter för att inte väcka de andra.

Från pojkrummet på övervåningen har Larry en fantastisk utsikt över vida fält. En utsikt som har inspirerat till texter som finns på skiva, som till exempel Sareks ”Midsommartid”. Snedtaket gör att det inte finns så mycket väggar att hänga saker på. Något som bekymrar Larry en smula eftersom han har hunnit få en del guld- och platinaskivor under åren. 13 stycken när vi räknar. Bredvid fönstret får några skivor plats, bland annat en med Kinki Kids som varit den mest sålda i Japan. Bakom soffan finns den enda riktiga väggen, där hänger instrument och personliga minnen.

– Allt jag äger har en historia, säger Larry. Jag gillar inte att köpa nytt utan samlar hellre på gamla minnen. Hatten på väggen hade jag när After Dark sjöng ”La Dolce Vita”, den har Christers och Lasses hälsningar inuti. Gitarren, en Ibanez, sparade jag till länge när jag var ung men efter en kanottur gick den inte att spela på mer.

Utanför Larrys kontor finns husets pärla, ett sällskapsrum där många får plats. Fast Larry tycker att de omålade furuplankorna ser ut som en fjällstuga och skulle egentligen vilja måla om.

– Alla grannar har målat vitt för länge sedan.

Här finns även en inbjudande bibliotekshörna med måttanpassad lagerhylla i vilken det står dubbla rader med filmer och böcker. Mellan böckerna finns en gammal radio som en kompis till Larry skulle slänga och en trasig åra som minne från ett äventyr på kollo. Där finns också akvariet med Larrys berömda rudor, från egen uppfödning. Sonerud är äldst och har börjat få lite dålig syn. Han har sällskap av Janne Önnerud, Olerud och Sif Ruud.

– Tyvärr ska de bort i vår. Jag har haft dem i tolv år och de har börjat bli lite tråkiga. När vi fick barn gick Miss Bomhus på högskolan och vi levde på hennes studielån. Jag hade inte ens råd att köpa en guppy, då tog jag barnvagnen och gick till Rudsjön i Bomhus.

Rudornas yngel har ett eget akvarium ovanpå en gammal tramporgel, sådana som fanns i klassrummen förr i tiden. Den ingick i köpet av huset och den ville Larry absolut spara. Att renovera tramporgeln blev det första projektet och nu är det tradition att spela ”Auld Lang Syne” varje jul. Julafton för Larry är mest resultatet av tiden innan. Det är den som är viktig. Då byter de gardiner, hänger lampor i trädet och tittar på gamla James Stewart-filmer. Höjdpunkten är en jätteladdning av äggtoddy som han alltid brukar göra. Sedan kan han gå omkring där hemma och mysa med ett glas i handen.

– Av den tid som jag lägger på att ta det lugnt, skulle andra lätt hinna bygga både väggar och bokhyllor. Men för mig är tid rikedom. Det som är så bra är att Miss Bomhus är likadan.

Sin titel fick hon också i direktsändning. Larry var gäst hos Charlotta Cederlöf i radion en gång för många år sedan och fick frågan vad han tyckte om nya Miss Universum.

– Jag som är väldigt mån om att inte göra andra ledsna, fann mig snabbt och sa att ”jag har ju min egen Miss Bomhus där hemma.” Sedan dess kallas hon så.

Mer läsning

Annons