Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Prisat äventyr

/
  • Fredrik och Kristina behöll de spruckna stockarna i farstun, och målade dem i en utblekt gulockrafärg. På kartan från 1754 finns gården utsatt.

När man går genom portlidret känns det som att kliva in i en tavla. Ormbunkarna böljar mot den rödmålade fasaden. Fönsterglasen i bagarstugan är en smula buckliga och ser ut att ha levt ett eget liv.

Annons
Innanför tröskeln fortsätter äventyret. Där är så mycket skönhet och historia att man nästan blir yr i huvudet.
- Vi har alltid varit intresserade av gamla saker, säger Fredrik Bärgh. Det blir mer levande och mer personligt att leta och renovera gamla fynd.
- Det finns alltid en historia bakom en gammal pryl, säger Kristina Emmesjö. Det är spännande, men vi blandar gärna gammalt och nytt, det är roligt att hitta sin egen stil också.
Nu har Fredrik och Kristina haft tur, för de har väldigt lika smak. Därför har det flytit på så fint med renoveringen av den gamla gården, som de tror hette Bagars, i Alborga by.
" BORDER="0">- Det finns inte lika mycket att välja på heller, om man vill ha gammal stil, förklarar de med en lättad glimt i ögonvrån.
Men ibland har det varit svårt ändå. De ville inte ha så mycket vitt i köket. De hade sett på gamla bilder att färgerna ofta gick åt grått. Men skulle de välja den grå linoljefärgen som är blandad med blått, eller den andra grå som går åt grönt? Till slut valde de den varmare, mildare grå-gröna med umbra i köket och så tog de den kallare grå-blå varianten i tvättstugan. De blev mycket nöjda med resultatet.
- Det är viktigt att ta tid på sig, tycker Fredrik. Vi målade brädor och hängde upp för att se hur färgerna skulle bli på plats. Det tog tid att känna efter, men det blir ännu mer jobb om man måste måla om allt.

Förutom linoljefärger har Kristina använt limfärg. För det är hon som basat över måleriet. Blandningen av krita, vatten och benlim pryder taket i köket och är en gammal metod att måla vitt. För att få ännu mer gammal känsla på innertaket, beställde Fredrik extra långa nyhyvlade, spontade, tunna träplankor med samma "läggningsteknik" som för golv. Plankorna till vanligt parkettgolv brukar annars bara vara tre meter.
- För att få det rätta utseendet med springor emellan, slog jag inte ihop plankorna riktigt, förklarar Fredrik. Men mellanrummen torkade ut en del av sig själv också.
Det har växt fram massor av idéer och fiffiga lösningar under arbetets gång. De har nästan blivit stamkunder på centrum för byggnadsvård i Gysinge, där de fått många tips om hur de kan göra.
- För att skapa mer liv i den nya fasaden beställde jag olika bredd på panelen, berättar Fredrik. Förr i världen tog man de brädor som man fick tag i och jag tycker inte om när det ser för strikt ut.
Det är även olika bredd på golvplankorna, så att det helt nya trägolvet med golvvärme överallt ska se gammalt ut. Furugolvet är limmat i tre skikt, för att fungera i kombination med golvvärmen. Ett enda homogent golv skulle röra sig för mycket av värmen, men skiktat med fibrerna i olika riktningar, motverkar fibrerna varandra.

Kristina älskar programmet Sommartorpet på teve och har fått en del idéer därifrån.
- Hur man kan sätta upp gardinerna till exempel, berättar hon. Jag har använt ett enkelt tips från den allra första omgången av Sommartorpet. Med bara en rundstav och två rejäla handsmidda spikar får man en fin gardinstång. Sedan kan man knyta rosetter om man vill också, för att stången ska ligga kvar mot spikarna.
Båda tycker om att göra gamla fynd, på auktioner och i annonser. De fick tag i tre järnspisar för bara 400 kronor. Visst måste de rustas också för att kunna användas, men de behövde bara en själva och kunde sälja två vidare. Husets gamla kakelugn var utplockad och försvunnen, men de fick tag i en annan, som suttit i skolan i Hofors.
En del gamla spegeldörrar fanns kvar, gömda bakom fula masonitskivor.
- Tyvärr rustade man sönder gamla hus på trettio- och fyrtiotalet, berättar Kristina. Då slängde man ut det mesta.
Nu tänker man inte på att det sitter både gamla och nya dörrar i huset. De nytillverkade dörrarna har Krisitna målat om med linoljefärger och markerat speglarna med rött mot det gråa.
Hur deras äventyr började, berodde egentligen på Fredriks föräldrar. De är också intresserade av gamla saker och köpte bagarstugan med boningshuset 1996. Bagarstugan är äldst och byggdes kanske redan på 1600-talet, men ingen vet säkert. Boningshuset byggdes i alla fall lite senare, troligtvis i mitten av 1700-talet. Fredriks föräldrar fick bidrag från länsstyrelsen för att rusta bagarstugan, kanske var det mer jobb än de hade tänkt. De frågade Fredrik och Kristina om de kunde tänka sig att ta över.
- Jag ville hoppa på projektet direkt, säger Fredrik. Jag svalde deras förslag med hull och hår, men Kristina var lite mer osäker i början.
- Det var ju så stort, säger hon. Jag funderade mycket på om det skulle fungera. Allt skulle göras från början för huset var faktiskt ett fallfärdigt och vattenskadat ruckel. Vi måste riva ut allt det gamla och hade bara timmerstommarna kvar att börja med.

Och mycket jobb har det varit. Men inget som de ångrar. Fredrik jobbar inom byggbranschen och har ett hum om hur man bygger. Hans pappa är dessutom snickare. Kristina som även är intresserad av blommor och grönt, njuter av att få ta hand om trädgården. Där finns körsbärsträd, äppelträd, bondsyrener och en fin gammal rabatt mot bagarstugan med ackleja och malva.
- Jag försöker lägga till samma sorter som växt där sedan länge, berättar Kristina. Men i dag tycker många att lupiner är ogräsväxter.
Hon berättar stolt om de gamla tåliga rosorna som det aldrig blir löss på.
- Det är svårt att få bort alla brännässlor som växer under rosorna. Jag undrar om det hjälper till...

För att få plats ordentligt, byggde de ut själva boningshuset med en länga i vinkel. Ett närstående projekt är att inreda bagarstugan med väggfasta bänkar, lämpliga för fest. Och för att rama in gården blir det nog en gärdesgård i sommar. Det kostar både tid och pengar att renovera ett gammalt hus, men Fredrik och Kristina har sitt boende som intresse och lägger gärna mindre på kläder och resor i stället.
- Hellre en gärdesgård än Medelhavet, säger Fredrik och ler.
- I alla fall den här sommaren, lägger Kristina till och skrattar hon med.

Helen Granditsky
026-15 96 41
helen.granditsky@gd.se

Foto: Henric Lindsten
gefle.dagblad@gd.se

Mer läsning

Annons