Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Så här bor en landshövding

/

Annons

Hur är det att bo i ett slott? Går det över huvud taget att få det mysigt? Blir det inte ödsligt och rent av lite kusligt ibland? Vår landshövding Barbro Holmberg skrattar till när hon kommer på sitt svar.

– Det är faktiskt precis som Askungen sa, alldeles, alldeles underbart. Jag är så tacksam över att jag får bo här.

Hon visar oss runt i sitt hem och tänder lampor efter vägen. Vi har precis beundrat ett av Barbros favoritrum, slottets lilla matsal med blåmönstrade tapeter och en landskapsmålning av Ecke Hedberg. En lokal konstnär precis som Barbro tycker att det ska vara i ett slott. Runt matbordet fick tio ungdomar ledigt plats att äta middag förra helgen. Ena dottern med pojkvän och kompisar från London kom på weekendresa till Gävle.

– De blev mycket imponerade, berättar Barbro. Både av mitt hem och av miljön här omkring. De tänker visst komma tillbaka fler helger.

Hon skrattar igen. Precis som vilken stolt mamma som helst som blir smickrad när barnen visar sin uppskattning.

– Det är också knepet hur man gör ett hem trivsamt, fortsätter Barbro. Oavsett hur man bor. Att man fyller det med människor. Jag erkänner att precis när jag hade flyttat in var jag lite fundersam eftersom det är så otroligt stort. Men nu känner jag verkligen att jag bor i båda de två översta våningarna. Representationsvåningen hör också till mitt hem, sen har jag den privata delen längst upp under taket. Jag tycker om att komma hem på kvällarna. När jag fick erbjudandet att flytta hit tänkte jag att ”det är tur att det ligger så nära Stockholm”. Men jag tror inte att jag har åkt till Stockholm en enda helg. Jag stortrivs verkligen, här finns det mesta.

Först blir vi förvånade, men vi nickar medhållande när vi bara får tänka efter. Hon berättar om sina raska promenader längs Hälsans Stig. Varje dag går hon antingen en kortare slinga som tar 45 minuter, eller den långa som tar 55. Det beror på hur stressad hon är. Så gott som varje helg åker hon längdskidor i Högbo och målet är Tjejvasan. Minst.

– Jag är jättesugen på stora Vasaloppet också och något år ska jag ta det. Men jag har inte bestämt mig för om det blir i år.

Att vara landshövding är en hel livsstil med fullbokade dagar och mycket resor eftersom länet är stort. Men Barbro försöker att alltid sova hemma.

– Det är jätteviktigt för mig att jag har en bas där jag kan landa och hämta nya krafter. Det är värt mycket att få komma hem på kvällen, krypa upp i soffan och zappa lite på teven.

Hon ser alltid på nyheterna och gärna engelska filmer eller deckare, ”Ett fall för Frost” är en av hennes favoriter. Soffan i teverummet är också en favorit. Där sitter hon både och läser och när hon tränar på sina dragspelsläxor.

– Har ni inte hört det? Säger hon med ett leende. Att jag sitter här på kvällarna och tragglar med dragspelsläxor. Det är kanske tur att jag inte har några grannar.

Barbro har alltid älskat musik och när hon fick uppdraget som landshövding i vårt län tänkte hon direkt på Delsbostämman. Hon kontaktade dem och blev erbjuden att hålla ett högtidstal.

– Jag bröt in när alla andra höll på att spela och bestämde mig för att det skulle bli mitt mål. Att spela på Delsbostämman innan min period här går ut. Men det var lättare sagt än gjort, jag är en riktig nybörjare på dragspel. Det svåraste är att pressa in ny luft, samtidigt som man ska hålla reda på alla knappar.

Barbro visar med armar och fingrar i luften hur hon menar.

Hela den privata våningen var omöblerad när hon kom och Barbro fick inreda den själv. Även om hon gillar inredning och design hade hon varken tid eller kunskap att fixa allting. Hon tog kontakt med damerna på möbelbutiken Soffta och de ville gärna hjälpa Barbro att få det som hon ville. Det blev en större soffa i naturvitt och två fåtöljer med ett runt satsbord i trä och svart. Och två fotpallar framför den öppna spisen så att den inte skulle skymmas. Färgklickar till är kuddar och accessoarer i limegrönt och turkost. Med sjal och smycken i turkost matchar Barbro till och med sitt vardagsrum själv och vi förstår att det är en färg som hon gillar.

På sideboardet ligger faktaböcker om Mackmyra Whisky, Nordisk design och Tiger Woods, Barbros svärson som är världsberömd golfspelare.

Även om hon inte kan avslöja om han har varit på besök, har båda döttrarna varit i Gävle, och barnbarnet förstås. På en vägg i hallen, den hon ser först när hon kommer till sin lägenhet, hänger fullt med inramade familjebilder.

Köket är enkelt i vitt med detaljer av trä. På väggen hänger den lite olydiga hyllan Skulptur av Karin Mannerstål och på köksbordet ligger morgontidningarna kvar i en rufsig hög. På köksbänken står några köksmaskiner på rad, bland annat en ordentlig kaffemaskin.

– Jag är en riktig kaffemänniska som måste ha mitt kaffe, erkänner hon med nöjd min. Jag vaknar inte om jag inte får dricka kaffe till frukost.

Matlagning däremot blir det inte så mycket av för Barbro. Hon har aldrig tyckt att hon har varit bra på det och lagade mest när hon måste för att barnen var små. Nu blir det ofta filmjölk och smörgås om hon ska ta något själv.

– Om jag äter ordentligt på dagen räcker det med något lättare på kvällen.

Sovrummen ligger i fil mot Slottstorget och innergården, med flera gästrum och ett speciellt kungarum, om kungen och drottningen skulle få för sig att slinka förbi. Barbro sover också kungligt, trots att hon bor granne med det centrala nöjeslivet i stan.

– De som träffas med bilar här utanför varje fredag och lördag spelar väldigt högt. Men jag vande mig fort och somnar gott ändå. Då är det värre för mina gäster. Jag kanske måste köpa hem lite öronproppar och lägga på sängborden i gästrummen, fortsätter hon med påhittig min.

Badrummet mitt emot gästrummen var i väldigt dåligt skick och håller precis på att bli renoverat. Där satt det ett kakel i en mjukt blågrå färg med fina, diffusa mönster, som troligtvis kommer ända från 30-talet.

– Jag tänkte faktiskt att jag skulle spara kaklet. Det har blivit så gammalt att det är snyggt igen. Men resten blir nytt.

Hon gillar sitt hem och har aldrig varit mörkrädd. Hon vet att det sägs bo två spöken på slottet, men hon har inte träffat dem än.

– Och om det skulle hända, är jag säker på att det är snälla spöken. Men visst är det mycket konstiga ljud i ett stort hus. I början hörde jag ofta hur det blåste i taken och knarrade i väggarna. Min privata lägenhet är tillbyggd så sent som 1928 i det som var slottets vind. Från början bodde landshövdingarna bara i de tjusiga rummen med högt till tak.

Barbro känner att hon vill dela med sig så mycket hon bara kan. Luciahelgen före jul höll hon öppet hus med guider från länsstyrelsen som visade runt. De var till och med utklädda i tidsenliga dräkter.

– Jag blev jätteimponerad. De var så skickliga, man kunde nästan tro att de var riktiga skådespelare. Några musiker var också här och jag ville förstås passa på att spela och gick och hämtade mitt dragspel. Jag frågade vad de tyckte, men de var osäkra på om jag skulle hinna lära mig på fem år!

Nyfikna som vi blir, ber vi att få höra ett smakprov och Barbro är inte den som bangar. Hon svingar upp dragspelet från köksgolvet och sätter sig på en av fotpallarna i vardagsrummet. Hon börjar lite trevande, hela tiden med ett lyckligt leende på läpparna. Snart låter det som någon känd melodi. Nästan som ”Drömmen om Elin”, men hon förnekar bestämt.

– Den här är en riktig nybörjarlåt, ungefär som ”köp varm korv”.

Jag frågar hur hon som är så fullbokad hinner med så mycket?

– Man måste förverkliga sina drömmar! säger Barbro med eftertryck. Ingen annan gör det åt en.

Mer läsning

Annons