Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Villa Sjöström bakom fasaden

/

Från gatan ser huset mest ut som en enkel kub. Men bakom fasaden döljer sig något helt annat.

Annons

Arne Sjöströms villa från 1944 är ett komplicerat bygge. Med en mängd tekniska lösningar och fantasifulla uppfinningar som installerades långt innan de flesta visste vad centrallås och värmeslingor ens var. Ryktet spred sig dock att det fanns ett hus som hade sju toaletter. Där var det ofta mottagning med gäster från det övre samhällsskiktet. Men Arne var inte bara en framgångsrik affärsman. Han tyckte om att roa sig själv och andra och ibland fick barnen i området komma och titta på film i biografen i källaren.

Gävle Galvans grundare Arne Sjöström skapade sitt drömhus tillsammans med stadsarkitekt Sven Wranér. Troligtvis finns inget liknande hus. Arne hade gott om pengar, men också ett intresse för inredning och en stor lust till ny teknik. Man kan gissa att Wranér hade inspirerats av den amerikanske arkitekten Frank Lloyd Wright. Han ritade hus med öppna ytor och i kontakt med naturen redan för hundra år sedan. Arne byggde sitt hus långt innan mäklarbegrepp som ”öppen planlösning” och ”suddar ut gränsen mellan ute och inne” existerade. Det är fascinerande att se att det fortfarande är modernt nästan 70 år senare.

– Tur för oss att vi inte visste hur komplicerat huset verkligen var när vi köpte det! säger Per och Kristina som måste skratta ibland åt sitt husprojekt som två år senare fortfarande överraskar.

– Vi hittar nya detaljer hela tiden. Det är jätteroligt men samtidigt svårt. Hantverkarna har aldrig varit med om något liknande. Det verkar som om Arne bestämde hur han ville ha det och sedan fick det praktiska anpassas efter det. Rör och ledningar har dragits i långa omvägar för att kunna komma fram där de ska. Stefan Källbergs kunnande har varit ovärderligt.

Per och Kristina bodde i England när de bestämde sig för att flytta tillbaka till Sverige. Pers jobb i norra Uppland gjorde att Gävle blev strategiskt. De fick veta att Sjöströmska villan var till salu och bokade en visning. De kände lockelsen direkt. Av ett hus med stor personlighet och mycket potential. Båda är intresserade av arkitektur och uppskattar materialvalen med hög kvalitet och att huset var relativt orört. Nu håller de på för fullt med att återställa och rädda så mycket av originalhuset som är möjligt.

– Men lite egen prägel vill vi ha, det ska inte vara ett museum, påpekar Kristina. Vi ska bo här med fyra barn och känna att det är vårt hem.

Badrummet har de återställt som det såg ut från början, remaljerat det grå-blå badkaret, behållit kaklet i taket i blå-gröna toner och kaklat om väggarna med nya snarlika gula plattor som det var förr. All inredning som speglar, skåp och lampor är i original. På den tiden var det brukligt att lägga asfalt som tätskikt men Arne hade lagt en blymatta under sitt klinkergolv som skulle ha kunnat hålla i evigheter. Det svåraste var att lokalisera alla ledningar som gick kors och tvärs i väggar och golv.

Även köket har de återställt nära originalet men med en egen touch. Det var byggt som ett professionellt storkök med köksö, en jättefläkt och glaskåpa mitt i taket. De hittade ett bevarat köksskåp i källaren som var vitt. I skafferiet finns en serveringslucka där köksan kunde skicka ut maten utan att själv behöva gå upp för halvtrappan till matrummet.

Inbyggt i ytterväggen har de hittat ett avancerat friskluftssystem, konstruerat som en omvänd kakelugn med kanaler där den varma sommarluften kyldes innan den släpptes in i huset. En fjärrstyrd garageport, så att Arne kunde köra rakt in med bilen. Även i innerdörrarna hade han fjärrstyrda ellås.

Huset har en salig blandning av mönster och material, allting stilfullt och av yttersta kvalitet men man får en känsla av ett lustfullt frosseri när man betraktar inredningen. Den rikt snidade korintiska kolonnen i ek. Det stora antalet räcken i järn, tillverkade på Gävle Galvan förstås, har alla olika mönster. Räcket på kommandobryggan ovanför entrén där Arne hade sitt skrivbord, var från början överdraget i en lyxig guldbrunglittrande brons.

Färgsättningen var rik och ganska mörk, med mycket blått, rött, grönt och gult i mjuka 40-talstypiska toner. I hallen kan man se den varmt tomatröda väggen, i matsalen har de tagit fram en gråblå kulör och där har taket från början varit mörkare blått.

Per och Kristina tycker att det är roligt att renovera, men samtidigt både svåra val och svårt rent praktiskt med ett så krävande hus.

Även trädgården har fått sig en genomgång då träd och buskar var förväxta och ibland till och med farliga. Kristina som läser till trädgårdsmästare tänker på sikt skapa en varierad och innehållsrik trädgård med focus på barnen. Ett annat av sommarens projekt är att lägga tillbaka stengångarna av skiffer.

– Och lägga en ny uteplats i skiffer och göra om pigkammaren till ett kontor och få ordning på serveringsgången och grovingången…! Per och Kristina tittar på varandra och brister ut i skratt.

Källor: Lokalhistoriker Birgitta Lundblads uppsats och samtal med Arnes brorson Dick Sjöström

Annons