Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Cajsastina har försonats med sin far

På Cajsastina Åkerströms nya skiva medverkar vissångaren Jack Vreeswijk. Deras pappor, Fred och Cornelis, var bundis. – Vi delar samma livssyn, säger hon.

Annons

Cajsastina Åkerström är aktuell med sitt åttonde album, ”Sånger om dej och mej”. För första gången på länge har hon skrivit merparten av låtarna själv, tidigare har hon ofta givit sig på andras visor.

– Jag brukar värka fram grejer, men den här gången rann det bara på. Det har aldrig gått så snabbt och smärtfritt, ler hon under sin blonda lugg.

Till viss del beror detta på att hon under det senaste året suttit upptagen med en bok om sin kände far, trubaduren Fred Åkerström. Arbetet med den har gett henne en stabilare tillvaro.

– Det har hjälpt mig att försonas med både pappa och min egen person. För första gången i livet trivs jag med mig själv. Det är härligt att leva, säger hon.

– Boken är ett fiktivt samtal med min far. Han gick ju bort när jag var 17, och att inte kunna snacka ut om saker som vuxna är en sorg som jag har burit med mig i många år.

På nya skivan gästsjunger Jack Vreeswijk på två spår, bland annat i klassikern ”Jag hade en gång en båt”. Hans pappa är visgiganten Cornelis, kollega och god vän med Fred Åkerström.

– När vi spelar på samma ställen kommer det alltid fram folk och föreslår att vi ska göra någonting ihop, bara för att vi har de farsor som vi har. Vi har alltid sagt nej, men så lyssnade jag in mig på Jack och blev väldigt förtjust i hans röst, säger Cajsastina Åkerström.

De två visade sig ha mer än musiken gemensamt.

– Våra refrensramar är ganska lika, vi har ju samma typ av uppväxt. Det finns en förståelse för saker som man inte behöver sätta ord på. Jack känns lite som en brorsa.

– Jag vet att min mamma passade Jack när han var tre år, men då var jag nyfödd. Sedan korsades inte våra vägar förrän långt senare, säger Cajsastina Åkerström.

Snart ska hon ut på en längre Sverigeturné. För några år sedan led hon av både scenskräck och social fobi, men nu ser hon fram emot spelningarna och publikmötet.

– Det har faktiskt lagt sig. Jag har bearbetat det på olika sätt, så i dag känns det väldigt, väldigt bra.

Hon bor numera på en gård utanför Kalmar, långt från Stockholms sus och dus.

– Jag trivs väldigt bra av det, att leva i avskildhet. Det är en hälsosam distans till hela den här karusellen.