Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Chefredaktören: Jag vill både lugna ner er och skrämma upp er om coronavirus och influensa

 
Coronaviruset
Visa alla artiklar

Utbrottet av coronaviruset i Kina skrämmer. Och när vi blir skrämda är vi inte alltid rationella eller trevliga mot varandra. Därför kan det vara bra med lite perspektiv. Här i Gävle har vi betydligt större anledning att vara rädda för den vanliga säsongsinfluensan.
Med det faktumet vill jag både skrämma upp er och lugna ner er.

Hur farligt är coronaviruset?

Jag manar här till lugn i stormen – den person som testats för coronavirus på Gävle sjukhus var inte smittad. Hen har dessutom gjort alla rätt efter hemkomsten till Sverige från Wuhan i Kina och bedömdes inte ha kunnat smitta någon alls, även om hen hade varit sjuk.

Och svaret på hur farligt det nya viruset egentligen är har dessutom ingen. Varken läkare eller forskare. Orsaken är att det är ett nytt virus som dykt upp bland människor i Kina, ett som tidigare cirkulerat bara bland djur.

Andra fall där djurens virus plötsligt börjat infektera människor är till exempel sars, zika och ebola. Exemplen skrämmer oss förstås, och de bidrar till att myndigheter vidtar åtgärder – om det visar sig utvecklas riktigt illa. För problemet med nya virus är att ingen är immun. Men exakt var på dödlighetsskalan den nya formen av coronavirus visar sig vara vet vi inte.

Eftersom rädsla och okunskap lätt gör oss irrationella sprids rykten nära panik i sociala medier. Därför gör vi klokt i att lyssna på Folkhälsomyndigheten och Världshälsoorganisationen WHO som båda har till uppgift att värdera den kunskap som finns. Deras uppdrag är inte lätt eftersom de ska vidta försiktighetsåtgärder samtidigt som dessa åtgärder i sig kan skrämma människor.

Många av er minns säkert svininfluensapandemin år 2009. Då var rädslan stor, människor uppmanades att vaccinera sig. En rad ungdomar drabbades av sjukdomen narkolepsi som bieffekt av vaccinet. Samtidigt räddade vaccinationerna sannolikt flera andra liv. I dag betraktas viruset H1N1, som orsakade pandemin, som ett vanligt säsongsinfluensavirus och det sprids över jordklotet utan att skapa någon större panik.

Det finns däremot inget vaccin mot det nu aktuella viruset, även om forskarna börjat utveckla ett. Men mot vanlig influensa kan vi vaccinera oss.

Hur farlig är en vanlig influensa?

Globalt orsakar influensa mellan tre och fem miljoner allvarliga sjukdomsfall per år, enligt en rapport från WHO, och dödar mellan omkring 300 000 och 600 000 människor världen över. Det är också en av Sveriges absolut dödligaste sjukdomar.

Här i landet omkommer ungefär 200 människor varje år efter vanlig säsongsinfluensa. Siffrorna varierar år från år och statistiken är inte precis, eftersom det är i sviterna av sjukdomen människor dör. Oftast rör det äldre personer som drabbas av en lunginflammation eller en hjärtinfarkt till följd av influensan. Yngre drabbade har oftast nedsatt immunförsvar av olika skäl.

Så många i riskzonen har goda skäl att vaccinera sig. Inte minst om de är rädda för coronaviruset.

För att ge lite perspektiv kan statistiken nämligen jämföras med det nya viruset, som drabbat staden Wuhan i Kina så hårt. Enligt en rapport från WHO från den 6 februari har 28 276 fall av smittan bekräftats i hela världen. 565 personer har hittills dött. Av dem finns ett dödsfall utanför Kina.

Det betyder inte att coronaviruset inte kan bli farligt här i framtiden. Men just nu är risken liten.

Inte minst eftersom till synes kärnfriska människor som varit i Wuhan sätter sig själva i frivillig karantän när de kommit hem till Sverige. Det gör de för att skydda oss andra om de trots allt råkat bli smittade precis före avresan.

Och jag tänker då på alla gamla som dör i sviterna av vanlig influensa varje år. Många gör då ungefär som jag, som hade en influensasjuk dotter hemma förra helgen. Trots att jag känner mig kärnfrisk undviker jag att hälsa på min gamla svärmor på hemmet direkt efteråt. Ifall jag skulle kunna smitta. Det gör jag helt frivilligt - för om jag smittar henne kan det faktiskt vara livsfarligt.