Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Coolt för en elvaåring

Grekiska gudamyter plundras å det grövsta och anpassas till ungdomspubliken i detta effektspäckade äventyr. Konservativa i alla åldrar kommer alltså att gnissla tänder ordentligt omgående, men för alla de som som tror sig kunna ha överseende med en betydligt mindre sofistikerad och stämningsfull variant på Harry Potter har likväl en del att hämta här.

Percy lider av dyslexi, har ADHD och tvingas se sin mamma bli hunsad av sin elake pojkvän. Livet kunde varit bättre med andra ord. Eller åtminstone annorlunda. Men ingen kunde förstås förbereda Percy på det faktum att han är halvgud. Hans pappa är nämligen havsguden Poseidon, och nu när detta går upp för honom tvingas han omgående hårdträna i diverse färdigheter för att kunna hitta Zeus försvunna åskvigg, och i slutänden hindra ett gudakrig.

Liksom den gode Harry Potter är Percy Jacksons äventyr baserade i litteraturen, men något större intryck gör denne tvålfagre gosse inte. Fast hade jag varit elva hade jag förmodligen tyckt det här var hur coolt som helst. Bland annat får ju Empire State Building agera stand in för Olympus medan Las Vegas får stå för frestelserna och helvetets underjord är placerad intill Hollywoodskylten.

För egen del njöt jag dock mest av birollsfigurerna som nästan undantagslöst spelades av kända namn typ Pierce Brosnan, Sean Bean, Rosario Dawson och Uma Thuman. För effekter och monster i all ära. Det krävs duktiga karismatiska skådespelare för att man ska köpa och engageras av genrens otroliga och/eller fåniga premisser. Det är Percy Jackson ännu ett bevis på. Åtminstone tycker tonårsgossen i mig det.

Peter Eliasson