Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

CSR???

Annons

Det hetaste modebegreppet inom organisationsforskningen verkar vara CSR; förkortningen skall uttydas ”Corporate Social Responsibility”; på svenska blir det väl ”företags sociala ansvarstagande”. Begreppet är luddigt och inte lätt att få grepp om. Tidigare betydde väl ”bruksanda” ungefär samma sak. Sådant där vi kunde se hos Korsnäs och Sandvik; när det på ett patriarkaliskt sätt månades om de anställda, byggdes idrottsanläggningar och annat. Men i och med globaliseringen och företagens lättrörlighet, lägg till ett minskat behov av att vårda arbetskraften eftersom den inte är någon bristvara, talar ingen längre om vare sig bruksanda eller ”svenska modellen”.

Nu handlar det mer – i skandalernas och affärernas medieupplysta spår – om vikten av legitimitet eller oantastlighet; att inte störas i sin verksamhet av osynliga, för att inte säga obehagliga intressenter i företaget; sådana där som plötsligt kan dyka upp, stöka till och orsaka driftsstörningar; typ Greenpeace, kärnkraftsmotståndare eller djurrättsaktivister. Men att svepande kalla detta CSR, om observanta företagsledningar har en beredskap för dylika ”incidenter”, låter i mina öron långsökt och väl positivt.

Bland författarna finns en av Sveriges mest kända forskare om företagsetik: den kloke Hans De Geer. Men inte tycker jag att man blir klokare på begreppet efter att ha läst boken; det glider undan och gäckar. Och författarna är alldeles för okritiska; en av dem är för övrigt konsult och talar väl i egen sak. Kanske bör begreppet kritiskt behandlas som den förskönande kuliss det riskerar att användas som; definitivt inte tas för givet och accepteras bara så där.

Det måste analyseras mer distinkt och förutsättningslöst; något borde vi väl ändå kunna lära oss av finanskriser och annan senkapitalistisk hiphop; vad är genuint ansvarstagande, vad är cover up eller luriga omskrivningar? För annars riskerar sådana som spin doctors att hamna i samma, ”ansvarstagandets” kategori; det vill säga omvärlds- och konflikthanterare av olika slag; folk som har betalt för att mörka och sprida desinformation.

Och då är vi väl ändå långt ifrån den sköna idén om att även det privata näringslivet måste ta ett ”socialt ansvar”? Något som salig Milton Friedman definitivt INTE tyckte affärsdrivande organisationer skulle ägna sig åt. Men det var före medialiseringen av verkligheten; aldrig mer blir det skyddad business as usual...