Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Då kanske vi ångrar oss

Annons

Läste nyligen ”Låt William få den hjälp han behöver i skolan”. Det var en skrämmande insändare om att man misslyckas som förälder om ens barn inte följer de riktlinjer vi vuxna lagt upp. Ska inte barnen få växa upp under sina egna förutsättningar och mogna i den takt de kan och förmår? Och vi vuxna ska finnas där till stöttning och hjälp.

Ja, jag ställer mig frågande eftersom jag själv har en dotter som bett om hjälp med engelskan sedan första veckan i nian, då hon själv trodde att ett G skulle bli svårt att uppnå på egen hand.

Sedan har jag som förälder varit till skolan, mailat och ringt och bett om att få hem material, och gjort det som stått i min makt att göra som en förälder ska göra (tror jag). Det låter i alla fall så när man träffar skolan, att de vill att man ska engagera sig i skolan. I dag är jag tveksam om det har någon betydelse.

Nu har jag givetvis gjort en anmälan till Skolverket och kommunen ska få en chans att yttra sig. Visst, men vad hjälper det min dotter som inte fick godkänt i engelska?

Den jag vill tacka för ett snabbt agerande i detta är biträdande rektorn som lyssnade och verkligen förstod hur ledsna vi är och som själv sa att han var oerhört ledsen för att vi befann oss i den situation vi nu är i.

Jag är så glad att jag sparat alla papper på hur detta hanterats för detta hoppas jag inte någon annan elev utsätts för.

Om vi vuxna nu tror att vi kan skapa mallar om hur våra barn ska vara, kanske vi ska tänka på en viktig sak – en dag blir vi gamla. Då är det kanske våra barn som styr samhället och några av dom kanske ska ta hand om oss gamlingar. Då kanske vi ångrar hur vi behandlade dem.

Dottern och mamman

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare