Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Dagerman-pjäs spelas under Gävles tryckfrihetsfestival

För en teatergrupp som Kompani Giraff, som specialiserar sig på nycirkus och magi, är det lätt att förstå lockelsen med Stig Dagermans ”Tusen år hos Gud”.

Annons

Den handlar nämligen om tyngdlagen, bland annat. Saker svävar. Naturens lagar upphävs.

Det är också lätt att förstå varför Gävles tryckfrihetsfestival Xpress 2016 lockas av ”Tusen år hos Gud”. Stig Dagerman har blivit ett slags galjonsfigur för det fria ordet.

Dagermansällskapets arbete har lyft fram de aspekter i författarskapet som är aktuella under en festival som Xpress 2016.

– Han var en människorättskämpe som stred för demokrati och mänskliga rättigheter. Få kunde som Dagerman beskriva vad det är att vara människa och han genomskådar världen i sina texter, försvarar det fria ordet och lyfter de stora frågorna, säger Viktoria Dalborg som har regisserat föreställningen.

Läs mer: Tryckfrihetsfestival i Gävle – det händer

”Tusen år hos Gud” tillhör det sista som Stig Dagerman skrev, bara ett halvår före sin död, och tanken var att texten skulle utgöra en prolog till ett större verk om författaren Carl Jonas Love Almqvists landsflykt från Sverige. Viktoria Dalborg säger att pjäsen innehåller många av de stora frågor som Dagerman själv brottades med under sitt liv.

Dramatikern Stina Oscarson – även krönikör på dessa sidor – har reducerat texten till en form som fungerar för scenen, med fyra roller: Newton, Gud, betjänten och pigan. Gud kommer på besök hos Newton och upphäver gravitationen, medan Newton i sin tur tvingar Gud in i mänsklighetens förhållanden och det svåra liv som det kan vara att leva som människa. Pjäsen beskrivs som ”en suggestiv allegori och en filosofisk spökballad som med hisnande perspektiv öppnar upp för ett större samtal om tid, religion och vetenskap”.

Det är, som ni kanske förstår, en pjäs som inte bryr sig mycket om naturlagar och verkligheten, ett drömspel där vad som helst kan hända och som nästan kräver magi och akrobatiska konster för att kunna framföras.

– Ingen konstform kan gestalta det bättre än cirkus och magi, upphäva tyngdlagen och får saker att sväva.

”Tusen år hos Gud” kallas för ett allkonstverk och det är en föreställning som riktar in sig mer på kroppen än på hjärnan.

– Texten är en gåta, men man behöver inte förstå allt utan man kan bara släppa taget och uppleva det man ser. Fysisk scenkonst tar sig in genom kroppen på ett annat sätt och tar inte en omväg via intellektet.

Viktoria Dalborg ser fram emot att få spela den i Gasklockorna och den inramning som föreställningen får under tryckfrihetsfestivalen. De frågor som är aktuella under Xpress 2016 engagerar även henne.

Tryck- och yttrandefriheten är under hot, även i Sverige. Känner du att din egen yttrandefrihet är hotad?

– Ja, jag känner mig djupt oroad över utvecklingen i världen, valutgången i USA men också våra egna opinionssiffror. Vi måste organisera oss och försvara det fria ordet och mänskliga rättigheter, det är så starka bruna stämningar över hela världen och vi får aldrig ta det fria ordet för givet utan vi måste kämpa för det och tala om det jämt. Jag tror mycket på samtal.