Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dagis på er!

Annons

”Mysigt på dagis när det är sommar” löd rubriken. Plötsligt fick en hel massa förskolemänniskor ett allvarligt bekymmer att ta itu med. Och då pratar vi inte småpotatis som nedskärningar, för stora barngrupper eller barn som far illa. Nej, nej, det här ett Houston, we have a problem på riktigt. Ett ord, fem bokstäver, öppnade dammluckan. Dagis. Det heter inte längre dagis. Det är ett lika nedsättande ord som neger.

Arga, ledsna, till och med kränkta var de som mejlade. Upprepade gånger, nio, hade en av dem räknat att jag nedvärderat dem och deras högskolepoäng i min text, som för övrigt var läst och okejad av annan förskolepersonal, som hade lyckats toppa sina högskolepoäng med perspektiv och sinne för proportioner (googla orden eller slå upp under bokstaven p i ordlistan).

Att många inom förskolevärlden inte gillar ordet dagis är inget nytt, det här är en uppenbarligen mycket öm tå. Det räcker att ta en snabb tur på nätet för att förstå det. Det finns till och med en Facebookgrupp som heter just precis så här, med alla utropstecken och versaler: ”Det heter INTE dagis! Det heter FÖRSKOLA!!!!!”. Visst blir man lite fundersam?

Jag skulle kunna förstå om ordet dagis hade varit ett öknamn. Men det är ju ett fint namn, ett smeknamn. Jag har förstått att många i förskolevärlden på något konstigt sätt tycker att dagis signalerar mer förvaring än förskola. Hur då? Förlåt, men om man nu bara ska känna på orden så känns det mer sympatiskt att en ett- eller tvååring går på dagis än på det mer byråkratiska förskola, där personalen är förbjuden att säga dagis.

Jag inser att man vill markera förändringen 1998, då förskolan fick en egen läroplan. Det är jättebra att de som jobbar, förlåt, arbetar kanske det ska vara, inom förskolan är utbildade pedagoger. Men varför byta ett ytterst välanvänt och positivt ord till ett sämre? Och förskola fanns ju redan tidigare; det var året då sexåringarna gick sista året på dagis innan de skulle börja skolan. Det året heter numera förskoleklass. Eller sexårsverksamhet. Eller nollan. Nu blir allt mycket klarare. Not.

Några utdrag ur mejlkorgen:

”Det är även skrämmande att du som kvinna skriver ett nedvärderande ord upprepande gånger om ett traditionellt kvinnoyrke. Yrket behöver få högre status och genom att inte skriva vad som verkligen sker där är det omöjligt för kvinnorna (till största del) att bli respekterade och uppskattade.”

”Du har förstört min dag. Jag jobbar hårt och har kämpat mig igenom en högskoleutbildning. Dagis är kränkande. Skriver du neger också?”

”Negerboll, zigenare och städerska är exempel på andra ord som av olika anledningar bytts ut från det offentliga språkbruket i Sverige. Tar du dig månne friheten att använda även dessa ord i dina artiklar?”

Återigen: jag förstår inte. Hur skulle användningen av ordet göra att de som jobbar där inte blir respekterade och uppskattade? Jag fattar att förföljda och utsatta grupper i samhället, svarta eller romer, inte vill låta sig definieras av den förtryckande majoriteten. Neger är ett negativt värderingsord. Dagis är ett ord som de flesta gillar, som står för något bra. Majoritetssamhället är beroende av dagis. Inget dagis är förtryckt eller förföljt.

Kanske dags för påbyggnadskursen perspektiv och proportioner. Har du två poäng humor kan du även söka fördjupningskursen självdistans.

PS. Från och med nu säger vi att det inte längre heter tidning, det heter journalistisk skrift. Tidning är lika kränkande som neger. Alla mina högskolepoäng är bortkastade.

Dagis på er!