Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Dags att revidera 1981 års verklighetsuppfattning

Behövs ett miljöparti?

Det är logiskt att när nya väljarströmningar uppkommer, som inte de partier som finns har svar på utifrån sin befintliga ideologi, så uppstår nya partier. Endast väljarna kan avgöra om partier behövs eller inte.

En spetsigare fråga är: Behöver ett miljöparti också vara ett miljöparti?

Inte helt – de kan komma undan med en hel del antimiljöpolitik bara för att de har ordet miljö i namnet, vilket ger partiet problemformuleringsföreträde på området. Ett miljöparti kan i hög utsträckning själva definiera vad som är god miljöpolitik. Den behöver inte objektivt sett vara bra för miljön. Partiet får miljöröster ändå.

Är då Miljöpartiet ett miljöparti?

För att få svar på den frågan får man börja med att förutsättningslöst fundera över hur ett miljöparti borde vara beskaffat.

Grundläggande bör rimligen vara människans ödmjukhet inför att andra arter också råkar befolka vår planet och att såväl dessa arters som homo sapiens avkommor ska ha förutsättning att leva ett hyfsat liv. Därför bör nu levande människor vara sparsamma med ändliga naturresurser så att också framtida generationer kan nyttogöra sig dem – förvalta jorden, inte förbruka den. Den inställningen har Miljöpartiet – men den framkommer inte särskilt.

En ödmjukhetens ideologi bör rimligen också präglas av prestigelöshet att kunna ompröva tidigare intagna ståndpunkter om nya fakta kommer fram som visar att det man tidigare trodde var bra miljöpolitik inte alls är det. Ett miljöparti borde förstå att miljöfrågor i högre grad än många andra frågor avgörs av forskning.

Huruvida det är bra eller dåligt med vinster i välfärden, betyg, invandring, pappamånader och liknande finns inga givna svar på. Där har partierna stort utrymme för eget tyckande. Däremot sätter fysikaliska lagar ett absolut hinder för att hävda, till exempel, att kärnkraft påverkar klimatet lika mycket som kolkraft.

För att kunna genomföra politiken i praktiken behövs också ett stort mått av pragmatism. Betongfundament till vindkraftverk förutsätter tung industri och stabil elförsörjning. Cyklar kräver stål och cykelbanor asfalt. Till de fabriker som tillverkar detta måste människor kunna ta sig, i många fall går det ännu inte på ett miljövänligt sätt utan kräver klimatpåverkande bilar.

Såvida nu inte all mänsklig verksamhet ska koncentreras till Södermalm, utan att människor faktiskt ska kunna bo nära den friska och gröna natur som ju är ett grönt partis grundläggande mål. Hur önskvärt det än vore så går det inte att uppnå ett perfekt miljövänligt samhälle i ett trollslag.

Den förvaltarskapstanke som bör grundlägga ett grönt parti är snuddande lik ett kristet ideal, så det är märkligt att detta inte är framträdande hos KD. Ett sant miljöparti borde kunna locka kristna väljare.

I stället har det existerande miljöpartiet tilltagit de sämsta sidor som religioner produceras – bokstavstrohet.

Profeten Per Gahrton lät år 1981 förkunna att ett kärnkraftsfritt kalifat skulle inrättas av hans lärjungar inom en snar framtid, genom ett jihad mot uran, även om det krävs kol, olja och gas på vägen. Att revidera denna inskription är haram (= dödssynd).

Miljöpartisterna, som i helgen samlas i Karlstad på kommundagar, skulle må väl av att självkritiskt rannsaka om deras parti verkligen är, och beter sig som, ett miljöparti. Och dra slutsatser.