Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Dåligt av Gävle Jazzclub

Annons

Gävle Jazzclub betalade fram till för något år sedan sina lokala musiker ynka 280 kronor per person i gage per speltillfälle, man har nu höjt till 500 kronor. Själv spelade jag på Jazzcluben cirka två gånger per år från mitten av 1980-talet till slutet av 1990-talet. Jag flyttade tillbaka till Gävle från Stockholm 2011 och spelade återigen på klubben vid tre tillfällen åren 2012 och 2013.

Jag tog sedan upp det låga gaget med styrelsen trots att jag visste att detta var en känslig fråga. På omvägar har jag fått höra att lokala musiker som ifrågasatt det låga gaget ansetts som "besvärliga". Efter det blev det tyst. Gävle Jazzclub slutade att höra av sig.

När jag återigen kontaktar styrelsen nu i år och undrar om man har som regel att sluta höra av sig till musiker som tar upp det låga gaget, får jag bland annat svaret: "Nu tror jag vi närmar oss sandlådenivå".

Man påpekar också att man måste vara medlem för att få spela på klubben (vilket man inte gjort när jag spelade 2012 och 2013, jag var inte medlem då). 500 kronor minus skatt blir cirka 350 kronor och 350 minus medlemsavgiften blir 150 kr, vilket alltså vi lokala förmågor ska nöja oss med för att bära fram Gävlejazzens arv. Det hör också till saken att vissa musiker bor långt bort, vissa har dålig ekonomi och andra är inte så pigga på att gå på konsert. Var och en måste väl få välja?

Jag har också fått veta att klubben betalar en skyhög hyra till Gävle Konserthus, någonstans mellan 6 000 och 8 000 kronor per tillfälle. Jag, och många med mig, undrar förstås om detta är rätt sätt att driva en jazzklubb. Fina lokaler och en glassig image utåt, men lönedumpning åt dom lokala banden. Kan det vara rätt?

Samma lokala jazzmusiker, med lite variation, spelar nu vår och höst. I vårprogrammet frontar samma lokala förmåga två olika grupper, medan man under många år, ja faktiskt decennier, helt sonika struntar i att höra av sig till andra.

Jazzcluben har också en mycket hög medelålder på sin publik, min bedömning är att nio av tio är över 60 år, detta är således en klubb som med all sannolikhet kommer att gå i graven inom en snar framtid om man inte vidtar radikala åtgärder.

Klubben ställer även krav på att man ska ha en "fast grupp" för att få komma och spela, alltså att man repeterar regelbundet. Detta strider faktiskt mot jazzens tradition och ursprungliga syfte. Jazzens giganter, som skapade musikformen, träffades och "jammade", satte ihop tillfälliga eller mer varaktiga konstellationer. Detta gjorde jazzen till en sjudande och ytterst livaktig konstform.

Märkligt att Gävle Jazzclub då tar fram regelboken och "stänger in" jazzen i den form som klubben dikterar. Jag förstår att man vill höja kvalitetsnivån, men det är väl ändå det man presterar inför publik som räknas?

En annan konsekvens är att de musiker som försöker överleva på sin musik ofta måste tacka nej, medan andra, som redan har lön från annat jobb eller en god pension, naturligtvis tackar ja eftersom gaget har mindre betydelse. Detta blir i slutänden en totalt snedvriden representation av den lokala jazzen.

Jag har pratat med flera av Gävles lokala jazzmusiker, som varit med och skapat Gävles jazztradition sedan 1960-talet, och alla bekräftar min uppfattning om dålig betalning, orättvis fördelning av speljobb och toppstyrning av klubben, med brist på lyhördhet beträffande den lokala jazzens välmående.

Svenska Musikerförbundets minimitariff för gage vid konsert per person (oavsett längd på framträdandet) ligger på 1 800 kronor.

Daniel Svensson

jazzpianist

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare