Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Dåligt drag i öringsfisket

Annons

Att fiska öring efter kusten har aldrig varit lätt, men i år tycks det vara extra svårt. I söndags genomfördes tävlingen Gavleöringen 2009. Vi var 45 deltagare som tillsammans fångade endast tre godkända öringar. Startfältet bestod av många mycket erfarna öringsfiskare, men det hjälpte alltså inte.

De flesta tävlande valde att fiska runt Billudden och Långsandsörarna, det vill säga i hemmavatten för många. Alla jag pratade med under tävlingen vittnade om att fisket efter öring varit ovanligt dåligt denna vår.

Tävlingen är förlagd till den tid på våren som öringsfisket efter kusten brukar vara som allra bäst. Vad beror det då på att fisket varit så dåligt? Beror det bara på oss som håller i spöet, eller?

Av de öringar som fångas i området utanför Dalälven kommer praktiskt taget alla från kompensationsodlingen i Älvkarleby. Att det inte handlar om vild fisk syns på fenorna. I odlingen klipps antingen fettfenan eller en av bukfenorna av för att visa fiskens ursprung. Hittills har då åtminstone inte jag sett en enda öring som fångats på Billudden eller Långsandsörarna med alla fenor kvar.

Vårfisket i Dalälven har inte heller varit särskilt bra i år. 613 öringar fångades på sportfisket i Älvkarleby under april. Tittar vi tillbaka på tidigare år så ser vi att det ofta fångats mer än dubbelt så många öringar under april. Om fångsterna är dåliga såväl i älven som efter kusten så torde vi med både hängslen och livrem kunna påstå att det faktiskt är dåligt med fisk. Eller finns det någon annan förklaring? Hör gärna av dig och berätta om dina egna erfarenheter och funderingar runt detta med havsöringen.

Tävlingen i söndags vann Magnus Dahl från Sandviken. Det var den största öringen som gällde. Magnus öring vägde 1,94 kilo.

Vid Sågarboviken träffade jag under söndagseftermiddagen Andreas Garberg, Gävle. Han hade förargligt nog inte anmält sig till tävlingen. Hade han gjort det så skulle han ha vunnit tävlingen, och den fina Ambassadör-rullen i första pris. Andreas fångade nämligen en öring på omkring tre kilo.

Många sportfiskare går nu och väntar på att årets första laxar ska dyka upp i Älvkarleby. Till den blekingska Mörrumsån kommer laxarna två-tre veckor tidigare än till Dalälven. Där fångades de första blanklaxarna under Valborgshelgen.

Alldeles utanför Dalälven pågick i söndags monteringen av laxfällorna som brukar ligga utmed norrsidan av Billuddens naturreservat. Prognoserna pekar mot något av ett rekordår för lax. Att vittja laxfällorna lär med andra ord bli körigt i år. Främsta orsaken till den goda tillgången på lax ute i Östersjön är att fisket med drivgarn efter lax inte längre är tillåtet.

I bäckarna är nu abborrarnas och mörtarnas lek inne i sitt slutskede. Under gångna helgen kunde jag se stora mängder av båda arterna i Verkmyraån när de tog sig förbi dämmet i Hillesjöns utlopp.

I alla år har jag tagit för givet att den fisk som finns i denna övre del av Verkmyraån har tagit sig från havet upp till Hillesjön. Nu känner jag mig plötsligt osäker på den punkten. Kan det i stället vara så att det är fisk från Hillesjön som tar sig ner i Verkmyraån för att leka, och sedan vandrar tillbaka upp i sjön?

Min teori bygger på ett par iakttagelser som jag inte kan förklara på annat sätt. Den ena är att jag aldrig sett några större abborrar i området. Abborrarna i den övre delen av ån påminner storleksmässigt snarare om sjöns tusenbröder än om kustens stora exemplar. En annan iakttagelse som jag gjorde för några år sedan var att enorma mängder mört stod nedströms sjöns regleringsdamm långt efter lekperioden. Det rann ovanligt lite vatten i bäcken då. Fisken hade kunnat ta sig neråt i ån om den hade haft viljan. I stället försökte den ta sig upp i sjön, vilket just då på grund av den låga vattenföringen inte var möjligt.

De enorma mängderna fisk som på våren finns i Verkmyraåns nedre del kommer däremot tveklöst från havet.

Sportfiskarna Gästriklands nya fiskevårdsgrupp har kommit igång med sitt arbete. En prioritering av vilka frågor som ska ägnas uppmärksamhet har gjorts. Nedre Gavleån och därefter Hamrångeån blir de första vattnen som hamnar under gruppens lupp. Förslag på åtgärder kommer att sammanställas och presenteras för de som förvaltar fisket.

Under en vecka i början av juni avgörs VM i flugfiske i Skottland. Hur man nu kan tävla i flugfiske, frågar jag mig. Tävlingsmomentet förmodar jag har, precis som i Gavleöringen i söndags, underordnad betydelse. De handlar nog snarare om att finna ett skäl till att besöka fina fiskevatten och att träffa likasinnade.

Tävlingen går ut på att fånga så många centimeter fisk som möjligt av förutbestämda arter, vanligtvis öring och harr.

Från Sverige kommer endast en deltagare till årets VM. Det är Inger Svedvall från Sandviken. Inger har varit med tidigare vid ett VM och två EM.

–   Placeringsmässigt så har jag hamnat någonstans i mitten på de tidigare tävlingarna, berättade Inger när jag träffade henne vid Testeboån.

VM-tävlingen äger rum i medelstora strömmande vatten, så lite träning i Testeboån passar bra inför avresan till Skottland.

Till sist. På förra fiskesidan skrev jag om ovanligt många och ovanligt stora gösar som fångats under april i Testeboån. Nu har ytterligare en storgös fångats där. För att beskriva hur stor den egentligen är så har det enligt Sportfiskarnas storfiskregistrering sedan millennieskiftet fångats endast 13 gösar i Sverige som är större än den som Sonny Pettersson, Borlänge, nu fångat i Testeboån. Vikten på Sonnys gös: 8,730 kilo!

BERNT MOBERG

Skriver om fiske i GD