Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Danny Boy och hans band håller greppet

Annons

”Cash Is King. A Tribute to Johnny Cash”. Vit text på svart botten. Bakgrund till releasespelningen på Spegeln första maj. Lapp på luckan.

På entréavgift för 200 kronor nya skivan “Edged In Black”med sjutton låtar, inspelade på Långgatan i Skutskär av ljudmästaren Kenneth Skoglund på nya bolaget Ball And Chain.

Stämningen är på topp långt innan tributebandet går på scenen

Salongen är med från första stund, sjungande, när bandet inleder första timslånga setet med ”Long Black Veil”, Danny Hills och Marijohn Wilkins klassiska ballad från 1959, en sång tidigare tolkad av storheter som Burl Ives, The Band, Joan Baez och Mick Jagger.

Det är en kongenial inledning på en konsert som växlar tempo gång på gång och visar bredden i Johnny Cash’s verk. Ballader och tempofyllda låtar varvas och när ”Walk The Line” kommer som tredje låt har publiken redan blivit del av rytmsektionen. Danny Boys och Miss Sunshines duetter framförs med mycket stor charm och bandet är tätare än någonsin tidigare.

Konsertens första halva avslutas med Trent Reznors ”Hurt”, en av kvällens såväl känslomässiga som musikaliska höjdpunkter. Danny Boy, alias Dan Königsson, säger innan bandet spelar ”Hurt” att det var den låten som gjorde honom kär i Johnny Cash’s musik. Framförandet förstärker minst sagt det uttalandet.

Releasekonsertens andra halva blir om möjligt än mer fartfylld och parkettpubliken är smått extatisk. Vi får alla de där låtarna vi brukar nynna med i, fängelselåtarna, tåglåtarna och balladerna och Cash Is King har putsat arren, lagt till och dragit ifrån och gjort låtarna till sina egna på ett sätt som förmodligen kommer innebära att bandet kommer att få turnera en hel del och rätt länge framöver.

Skivan ”Edged In Black” kommer säkerligen att bli spelad ofta i radions olika kanaler och det finns cover och det finns cover och det här är mycket väl genomfört. Det sitter som en smäck.

När bandet lämnar scenen står publiken, klappande och ropande ”En gång till!”och i första svängen blir det tre extranummer med publiken stående, sjungande, klappande och parkettpubliken dansande.

”Ring of Fire” blir det sista vi får höra och Handsome Mike tar fram munspelet och bjuder med några vässade toner in Danny Boy och bandet till ett musikaliskt landskap där såväl sorg som glädje finns. Samtidigt.

I början av augusti är det countryfestival i Furuvik. Om inte arrangörerna bokat Cash Is King redan, får de nog skynda sig.

Morgonen efter Cash-konserten lyssnar jag på ”En plats att kalla hem”, Dan Königssons cd från i fjol. Det är en av fjolårets absolut starkaste skivor och om det finns något negativt med Cash Is King, så är det att Königssons egna musik kommer i skuggan.

Bengt Söderhäll