Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Möt Mikael från Gävle – en superstjärna inom balettvärlden

/
  • Stora affischer pryder Operan i Stockholm. Musik: Mikael Karlsson från Gävle.
  • Stora affischer pryder Operan i Stockholm. Musik: Mikael Karlsson från Gävle.
  • Mikael Karlsson och sångerskan Anna von Hausswolff samtalar vid repetitionen.
  • Baletten ´
  • Baletten ´
  • En Gävlegrabb skriver musik till baletter som uppförs i stora operahus. Dessutom kan han få den högsta utmärkelsen en balett kan få. Historiskt, tänkervår reporter som träffade Mikael Karlsson i Stockholm.

Platsen, Kungliga Operan i Stockholm en torsdageftermiddag.
Längst bak på scenen sitter Dahlqvistkvartetten och spelar. Själva scenen är täckt av halm och i mitten ståtar en midsommarstång.
På parketten sitter ett gäng personer, koreografen Alexander Ekman, ljusfolk och ljudtekniker. Där finns inte minst Mikael Karlsson från Gävle, kompositör och den som håller i dagens soundcheck. GD:s Kerstin Monk har träffat honom.

Annons

Det är hans musik som stråkkvartetten spelar. Efter ett tag går en sångerska upp på scenen. Anna von Hausswolffs röst fyller hela operarummet.

– Det är intensivt nu, säger Mikael när vi slagit oss ner för ett samtal efter repetitionen.

Han har varit i Stockholm några veckor för uppsättningen och det är mycket som ska repeteras innan föreställningen är klar att möta sin publik. Den 17 april är det premiär på "Midsommarnattsdröm", en helaftonsbalett och det tredje stora samarbetet mellan Mikael från Gävle och den svenske stjärnkoreografen Alexander Ekman.

Först var det "Tyll" på Operan i Stockholm för två år sedan. Därefter "Swan Lake" på Operan i Oslo förra året som blev en sensation. Den baletten har nominerats till Benois de la Danse, vilket är balettvärldens Oscar. Gala och prisutdelning blir det på Bolsjojteatern i Moskva den 27 maj och då ska både Mikael och Alexander vara på plats och även göra något på scenen.

– Om jag hinner! Jag har konsert i New York två dagar senare.

Alltså! En Gävlegrabb skriver musik till baletter som uppförs i stora operahus. Dessutom kan han få den högsta utmärkelsen en balett kan få. Historiskt, tänker jag.

Mikael tycks se mer praktiskt och jordnära på situationen. Att komponera musik till balett innebär att han måste skriva tonalt och melodiskt och det gör han inte annars. Och med spännande rytmer, förstås. Tack vare att sådana här uppdrag är välbetalda kan Mikael under hela hösten skriva sin egen musik utan tanke på något specifikt ändamål. Dessutom har han flyttat in i ett större rum i lägenheten, en studio med utsikt över Hudsonfloden. Den arbetsron behöver han nu.

Mikaels musik är uppskattad av musiker. Han får många uppdrag och han har också fått fina utmärkelser, framför allt The American Academy of Arts and Letters. Närmast ska han skriva på beställning för en fagottist och en pianist. Dessutom har han två egna operaprojekt på gång.

Jag träffade Mikael första gången våren 2007. Jag hade fått tips om att en Gävlegrabb hade skrivit musiken till TV4:s hittills största satsning, "Labyrint". En serie som nog de flesta redan glömt. Den blev inte den stora succén man hade räknat med.

Då sågs vi på Arlanda eftersom han var på väg hem till USA. Han beskrev sig som en nörd som lever för sin musik. Bosatt i Harlem i New York där han hade studerat vid Aaron Copland School of Music. Som kompositör hade han målsättningen att skriva musik som folk kan lyssna på utan att tvingas stå ut. Han hade då gått från att ha Schubert som förebild till att skriva atonalt, det som gäller för nutida tonsättare. Andra gången vi sågs var några år senare när Konstcentrums vänner i Gävle ordnade en resa till New York och jag var ansvarig för programmet en dag. Jag kontaktade Mikael och han ordnade en privat konsert i sitt vardagsrum med den fantastiska flöjtisten Claire Chase som spelade Mikaels musik för oss. Det var magiskt. Sen guidade han oss i Harlem.

Därefter har vi bara haft kontakt på Facebook men jag har noterat att han haft många och varierande projekt på gång.

Och vägen till Kungliga Operan i Stockholm? Jag ber honom berätta.

Alexander och Mikael träffades när Alexander satte upp en balett på Cedar Lake Contemporary Ballet i New York. De blev kompisar och vänskapen fortsatte när Alexanders syster flyttade in i lägenheten i New York, där Mikael har ett av många rum.

Alexander bad att få lyssna på Mikaels musik. Han gillade det han hörde och så inleddes samarbetet.

Det handlar mycket om lek, har jag förstått. Alexander berättar om sin vision och Mikaels uppgift blir att förmedla den. Det börjar med en skiss och så fortsätter arbetet fram till premiärdagen.

– Alexander ger mig stor frihet, säger Mikael.

I "Swan Lake" skrev Mikael musik för hel orkester och då måste notmaterialet vara färdigt två månader före premiären.

– Nu är vi inte riktigt klara än, berättar han.

Och det är tack vare att han nu jobbar med en stråkkvartett, pianist, slagverkare och sångerska och inte en hel operaorkester.

Efter att ha hört Anna von Hausswolff sjunga undrar jag om hon improviserar eller om Mikael har skrivit ner allt hon sjunger.

Både ock, blir svaret. Han har skrivit tre sånger för henne och där hon får möjlighet att själv färgsätta musiken.

Även Dahlqvistkvartetten, som spelade vid Kammarmusikfestivalen i Sandviken i somras, har påverkat Mikael och kommit med förslag.

Tiden i Stockholm har varit så hektisk att han inte ens har hunnit hem till Gävle för att hälsa på sina föräldrar. Istället har de kommit till Stockholm för att få en skymt av sin son.

Operan har ställt upp med en liten lägenhet vid Slussen, men något liv i Stockholm utanför operan hinner han inte med.

Nu är allt intensivt.

Och hur kommer det att kännas på premiären? Nervöst, undrar jag.

– Då är det helt svart, då får jag blackout, säger Mikael.

Annons