Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Därför är många unga utan jobb

Annons

Christer Ågren, Vice VD, Svenskt Näringsliv

Vår ungdomsarbetslöshet är bland de högsta i Europa. Att unga människor har så svårt att komma in på den svenska arbetsmarknaden är ett allvarligt misslyckande. När ungdomar får en känsla av hopplöshet, av att de aldrig kommer att få ett riktigt jobb kan konsekvenserna bli farliga, både för dem själva och för samhället som helhet.

Därför måste vi ta tag i orsakerna till ungdomsarbetslösheten.

Arbetsgivare, fack och politiker är överens om att en orsak är den alltför svaga kopplingen mellan skola och arbetsliv.

Utbildningssystemet måste bli bättre på att ge ungdomar den kompetens som efterfrågas på arbetsmarknaden.

Men ungdomsarbetslösheten har ökat i varje konjunkturcykel sedan början på 1990-talet utan att skolan blivit sämre. Alltså räcker det inte som förklaring. Att likt LO envist hävda att ungdomsarbetslösheten enbart beror på skolan och på ett dåligt samarbete mellan skola och näringsliv är att blunda för verkligheten.

Forskningen visar att länder med hög ungdomsarbetslöshet förutom brister i skolsystemet har två faktorer gemensamt: strikta anställningsregler och höga lägstalöner.

Att de stela och föråldrade anställningsreglerna förvärrar ungdomars och andra svaga gruppers utanförskap är uppenbart. Vi har ett regelverk som innebär att anställningstid väger tyngre än kompetens när arbetsgivare tvingas minska verksamheten. Detta drabbar unga som av naturliga skäl ofta har kortast anställningstid.

Ändå försvaras denna ordning av en ohelig allians av moderata ministrar – som tror att de inte vinner val på att förnya arbetsrätten – och LO – som väljer att i första hand värna de medlemmar som etablerat sig på arbetsmarknaden.

Allt fler har fått upp ögonen för arbetsrättens inverkan på ungdomsarbetslösheten och frågan har diskuterats livligt under senare tid. Mindre har sagts om lägstalönernas betydelse för ungdomsarbetslösheten.~ Enligt forskningen gör höga lägstalöner att svaga grupper ställs utanför arbetsmarknaden. Det gäller inte bara ungdomar utan även nyanlända invandrare och människor som försöker komma tillbaka efter en lång period av sjukdom eller arbetslöshet.

När löneskillnaden mellan den som aldrig tidigare haft ett jobb, eller varit frånvarande länge från arbetsmarknaden, och den som har dokumenterad arbetslivserfarenhet är liten så väljer arbetsgivare oftast att anställa den som har erfarenhet.

Att Sverige har relativt sett mycket höga löner för unga är ett faktum. Snittlönerna för 20–24 åringar skiljer sig bara med 1000 - 1500 kronor brutto per månad jämfört med snittet av övriga åldersgrupper.

Det är en unikt sammanpressad löneskala och bland annat ett resultat av LO:s framgångsrika låglönesatsningar. För 20-24 åringarna gav det för perioden 2005–2008 hela 8 procent mer i lönehöjningar (29,7 procent) än för de övriga åldersgrupperna (21,0 procent). Men dessa lönehöjningar har ett högt pris.

Och det är ungdomarna som betalar priset i form av en fördubblad ungdomsarbetslöshet. Andelen arbetslösa unga ökade från 10,5 procent i högkonjunkturens 2000 till runt 20 procent i högkonjunkturens 2006-2008. Höga lägstalöner driver dessutom upp priset på tjänster och gör att möjliga arbetstillfällen aldrig förverkligas. Även detta drabbar svaga grupper som har svårt att konkurrera om mer kvalificerade jobben.

Det är hög tid för LO att erkänna de problem som höga lägstalöner och ett strikt anställningsskydd för med sig. Att fortsätta blunda är att svika både ungdomar och andra svaga grupper.

Vice VD, Svenskt Näringsliv

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel