Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Därför drar havsvindar genom Polhemsskolan

Annons

Ni som går eller har gått på Polhemsskolan har kanske känt det ibland. Då och då fläktar det till och en doft av hav och salta böljor strömmar genom lokalerna, från den pampiga entrén och ut någonstans åt Södra Kopparslagargatan till.

Det har sina historiska förklaringar. Innan Polhemsskolan, som hette Praktiska Realskolan när den invigdes 1958, byggdes låg på samma plats fast några meter högre ett Villa Villerkulla-liknande palats där det på 1800-talet talades om distansminuter och sjömil och där saltstänkta svordomar rullade längs korridorerna.

Det var Navigationsskolan som tog plats i huset när det byggdes 1862. Där utbildades kaptener och styrmän ända fram till 1911, då sjöfolket fick andra utbildningsmöjligheter och skolan drogs in.

Redan 1842 inleddes Navigationsskolans verksamhet i lokaler på Drottninggatan. Men Skepparsocieteten hade höga ambitioner och lyckades få till ett avtal med Gefle Stad om att bygga nytt. Societeten betalade för jobbet och staden för virket.

G.N. Runer ritade huset, och en finess var tornet högst uppe på taknocken. Där fick eleverna lära sig ta ut solhöjd och göra astronomiska beräkningar, sånt som man var tvungen att behärska för att navigera skepp över världshaven på den tiden.

Men 1911 var det alltså slut. Gefle Stads församlings kyrkoråd tog över byggnaden och flyttade sin församlingsverksamhet dit, säkert till en och annan gammal sjöbuses förtrytelse. Huset bytte namn till Södra församlingshemmet, och dit flyttade även organisationen Mjölkdroppen som gav hjälp till fattiga mödrar och barn liksom Gefle husmodersskola.

Det skulle gå nästan 50 år till innan det gamla huset revs, och vid det laget var det inte många sjömän som ens kom ihåg varför det hade byggts.

Och nu har det gått ytterligare 50 år. Navigationsskolan är lika bortglömd som kullen den byggdes på. Men som sagt, än i dag kan man ana havsdoften. Och det finns de som tycker sig ha hört röster som tjoar ”Skepp ohoj” och ”Alle man på däck” också.