Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De goda dofterna sprider sig

Börja om från början, börja om på nytt. Varför ska man sörja, bara koka nytt...

Annons

Det var ju tur att det inte var julskinkan som jag fick kasta utan bara grönkålen. Jag trodde jag kunde det där med julmat, jag har ju tränat i ganska många år och i åtminstone åtta, tio år har gräddstuvad grönkål hört till julbordet.

Men häromdagen drabbades jag av hjärnsläpp och hoppade över att koka den först och slängde den direkt i stekpannan. Gör inte det. Den blir besk. Eller, gör det, om ni har djupfryst kål för då finns det ju vätska i den. Men om man har färsk så ska man självklart förvälla den och helst i skinkspad innan den får puttra med grädde i stekpannan. Men brunkålen, vitkålen som får steka med sirap och buljong – fast det ska helst vara skinkspad där också – blev som den skulle.

Skinkan och därmed spadet kommer sist i tågordningen, och spadet det goda, är man ju rädd om. Det ska man doppa bröd i på dopparedan.

Jag köper inte färdigkokt skinka. Troligtvis bara fånigt av mig, men det hör till att känna doften när den ugnsbakas. Och när man tar ut den och öppnar stekpåsen och norpar den första lilla biten, alldeles varm – mmm... Och varje år säger jag: Varför äter man aldrig varm skinka som stek, det är ju så himla gott, det ska vi göra nån gång.

Så glömmer jag alltihop till nästa jul.

Men i kväll är det i alla fall dags att känna doften av den nylagade skinkan och hyacinterna och glöggen och granen och... Och i morgon kommer tomten och doftar rakvatten fastän skägget är långt – se där ett av julens mysterier. Och i morgon får man äntligen smaka på alla härligheterna också.

En njutningsfull helg till er alla!

Mer läsning

Annons