Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

De viktiga hbtq-frågorna

Den här veckan hålls Pridefestivalen i Stockholm.

Stockholm pride förknippas till stor del med festyra och glädje, men bakgrunden till varför pride behövs är dyster. Hbtq-personer har fortfarande inte likvärdiga förutsättningar.

Sverige har kommit långt, något annat kan man inte säga.

Den statligt sanktionerade diskrimineringen av hbtq-personer har på område efter område avskaffats. Sjukdomsstämpen är borta liksom särregler vad gäller äktenskap och adoption. Och förra året tog man bort lagen om sterilisering för personer som vill byta juridiskt kön.

Men det finns oacceptabla skillnader.

– Var femte ung hbtq-person har utsatts för våld av en närstående vuxen. Bland heterosexuella är siffran inte ens hälften så stor.

– Mer än varannan hbtq-person har bemötts på ett kränkande sätt.

– Unga hbtq-personer mår sämre än sina heterosexuella vänner och de utsätts oftare för diskriminering och hot.

– Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) i Uppsala kom för ett par år sedan med en rapport som visar att homosexuella blir diskriminerade när de söker jobb.

(Och om vi lyfter blicken från Sverige ser det betydligt värre ut. I 76 länder i världen är det fortfarande olagligt att vara homosexuell och i flera av dessa länder riskerar homosexuella dödsstraff.)

Trots att vi trots allt är ett relativt hbtq-vänligt land blir det enorm uppståndelse när någon kändis – som idrottspersonligheterna Anja Pärson, Kajsa Bergqvist eller Anton Hysén för att nämna några välkända exempel – kommer ut som homosexuella. De hyllas på bred front för sitt mod, för att de berättar. Och det är bra att de berättar för kanske kan det ge även någon annan modet att berätta. Kanske kan den som följer Anja Pärson på sociala medier inse att det kärleksfulla familjeliv hon lever inte skiljer sig från någon annans.

Det säger dock en hel del att denna självklarhet – att få leva sitt liv som man vill, att älska vem man vill – ska behöva betecknas som mod.

Det säger en del att det över huvud taget skapar rubriker. Det visar varför pridefestivalen är så viktig.

Den hyllar den självklara rätten att få vara sig själv, utan risk för att trakasseras eller diskrimineras.

Stockholm pride har blivit rena folkfesten, tio tusentals besökare väntas titta på paraden som går på lördag.

Glädjande nog är det inte bara i Stockholm som pride anordnas numera. På rekordmånga platser – som bland annat Söderhamn, Sundsvall och Västerås – arrangeras pridefester. Och nästa år kommer även Gävle att få en egen pridefestival.

Det är glädjande, för det är viktigt att det inte blir ett ensidigt storstadsperspektiv på hbtq-frågorna. Många vittnar också om att det kan vara tungt att komma ut som öppet homosexuell när man bor på mindre orter.

Därför behövs pride – i hela Sverige.