Rapporten ”Bortvald på grund av ålder – åldersdiskriminering vid rekryteringar”, Linnéuniversitetet, har kunnat påvisa att ålderismen börjar redan i 40-årsåldern.
Förbudet mot åldersdiskriminering i diskrimineringslagen finns i syfte att skydda människor oavsett ålder. Men trots bra CV och goda vitsord, kallas äldre i lägre grad till intervjuer, och nedgången är tydlig redan i 40-årsåldern.
Ålderismen i arbetslivet innebär en negativ syn på äldre. Stereotypa idéer som att äldre skulle vara långsammare, inte vara flexibla i sitt tänk eller innovativa, är grogrund för diskriminering på grund av ålder.
Orsaker till att åldersdiskriminering kan vara flera. Yngre rekryterare kan föredra att välja personer i sin egen ålder, och åldersfixeringen är stark. Vid val av medarbetare med likvärdiga kvalifikationer, väljs därför den äldre bort. Nedgången är tydlig med stigande ålder; ju högre ålder desto svårare att kallas till intervju och få jobbet. I 65-årsåldern är chansen att bli kontaktad av en arbetsgivare vid rekrytering mycket låg.
När vi alla förväntas arbeta allt högre upp i åldrarna så krävs parallellt med detta en god arbetsmiljö för att vi ska kunna orka med.
En viktig förutsättning för en god psykosocial arbetsmiljö är att förändra fördomarna och synen på senior arbetskraft, och stället lyfta fram fördelarna med årsrika och erfarna anställda. Mångfald med avseende på ålder skapar goda förutsättningar för en bättre arbetsmiljö, och bör således vara en vinst för alla anställda och därmed för hela organisationen.
Ålderismen är alltså ett nationalekonomiskt slöseri med människors kunskaper, erfarenheter och kapacitet. Det är dessutom ett lagbrott om det leder till åldersdiskriminering. Vi vill se en förändring genom flera samverkande åtgärder för att minska ålderismen i arbetslivet.
Bland annat kan rekryteringsprocesserna göras fördomsfria genom anonymiserade ansökningar. Även ekonomiska incitament att anställa äldre kan användas. Det väsentliga är att en ökad ålder inte kan tillåtas ses som något negativt på arbetsmarknaden – utan i stället bör betraktas som en vinst och tillgång – i dag och inför framtiden.
Barbro Westerholm
riksdagsledamot, ambassadör för Delegationen för senior arbetskraft
Johan Alexander Lindman
jurist, Diskrimineringsbyrån Gävleborg
Ulrika Wiborgh
verksamhetsledare, Rättighetscentrum Dalarna
