Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Debatt: Alla måste få vara inkluderade i den digitala utvecklingen – det är en demokratifråga

Den digitala utvecklingen har gynnat Sverige som nation men samhället, både det offentliga och det privata, driver på den digitala utvecklingen utan någon större hänsyn till de medborgare som hamnar i ett digitalt utanförskap, skriver Liberalernas Barbro Westerholm och Helena Englund.

Annons

Om samhället kräver att medborgarna ska hantera ärenden och information digitalt ska medborgarna kunna räkna med en motprestation i form av utbildning och fortbildning i digital kompetens.

Digitaliseringen har gett oss tjänster som vi för tio år sedan bara kunde drömma om. Den suddar ut geografiska gränser och bjuder in till ökad dialog och medborgarinflytande. Men digitaliseringens fördelar innebär också en alltmer komplex IT–miljö i vardagen och en förändringsprocess för alla medborgare.

Den offentliga sektorn blir allt mer digitaliserad för var dag som går, men kunskapen kring det digitala utanförskapet hänger inte med. E-tjänster ersätter kundtjänst via telefon och fysiska kontor läggs ner, inte minst på landsbygden. Det innebär att den digitala klyftan ökar och att tillvaron för dem som inte är en del av digitaliseringen blir allt svårare.

Detta är ett problem inte minst inom vård och omsorg. Med växande ohälsa, en åldrande befolkning och ökande krav från vårdtagare måste svensk sjukvård leverera bättre vård till fler och dessutom till en lägre kostnad. För att få den här ekvationen att gå ihop sätter därför många sitt hopp till digitaliseringen av vården/omsorgen.

Men över hälften (59 procent) av de äldsta (över 76 år) använder i dag inte internet för att ta del av information om medicin och hälsa. I gruppen 66-75 år är det 24 procent som aldrig använder internet för att ta del av information om medicin och hälsa. Den digitala klyftan riskerar att fortsätta öka och fler människor bli exkluderade från samhället om ingenting görs.

Funktionsnedsättningar finns i alla åldersgrupper, men tenderar att tillta med åldern. I denna  grupp av befolkningen enligt SCB uppger många att de har stora eller vissa svårigheter med att använda dator och internet. Det kan handla om sämre syn, svagare motorik och mer fumlighet som gör det svårt att skriva på tangentbord eller styra en mus, se små knappar och bokstäver.

Även reumatism och andra sjukdomar som försämrar rörligheten, eller demens, kan påverka. Sådana hinder kan försvåra möjligheten att använda digital teknik. Med åldern kan ens befintliga digitala förmåga och kompetens försvagas eller förloras.

Femton kommuner, bland annat Säter, har utnyttjat möjligheten till tvåårigt statligt stöd för att inrätta så kallade digitdelcenter dit man komma och få hjälp med att betala räkningar med mera. Men för att alla ska få vara digitalt inkluderade i samhället så måste alla kommuner och regioner ta ett större ansvar för att alla invånare ska kunna utveckla sin digitala kompetens.

Kommunerna och regionerna måste reflektera över vilka konsekvenser som uppstår när allt fler delar av deras verksamheter digitaliseras. I dag är det 1,1 miljoner människor som är i ett digitalt utanförskap. Hur påverkas de som i dag står utanför digitaliseringen när analoga tjänster avvecklas? Ingår till exempel tillgång till dator och bredband i försörjningsstödet?

Frågan om digital delaktighet handlar dock om så mycket mer än bara tillgång till dator eller förmåga att hantera e-tjänster. Att ha tillgång till de tjänster som samhället erbjuder, på likvärdiga villkor, är en demokratifråga.

Barbro Westerholm, L

riksdagsledamot

Helena Englund, L

gruppledare Region Gävleborg

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons