Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Debatt: Barns skratt blir industribuller – det är befängt

Om domstolarna gör sådana här tolkningar av nuvarande lagstiftning måste lagstiftningen skrivas om. Det kan inte vara riksdagens mening att barns lek ska ses som industriverksamhet, skriver Elin Lundgren och Ola Möller, S.

Annons

När människor samlas och utövar idrott eller andra fysiska och sociala aktiviteter är det till stor nytta för samhället. Genom fysisk och social aktivitet stärks folkhälsan och den sociala tilliten byggs upp. Svenskt föreningsliv är på många sätt unikt och är en del av den svenska modellen som ska värnas och skyddas. Det finns ett stort allmänintresse i detta. Ett intresse som är under hot.

Det kan givetvis verka konstigt att inleda en artikel med en beskrivning av idrotten och föreningslivets välgörande effekter. Intuitivt är där ytterst få som ifrågasätter sådana påståenden. Men det är lätt att hylla idrott och föreningsliv i teorin. När det kommer till praktisk handling blir det genast mer komplicerat.

Detta illustreras med all tydlighet i fallet Boovallen. En helt vanlig idrottsplats i Nacka kommun. Fotboll har spelats på planen sedan 1960-talet. Idrottsplatsen ligger inklämd i ett område med omkringliggande villor. Den gränsar till en skola. Boovallen kan alltså sägas vara en ganska typisk idrottsplats i de mer tätbebyggda delarna av Sverige.

På normalidrottsplatsen utövas det en hel del idrott. Såväl dagtid som kvällstid. Föreningsaktiviteter är för de flesta medlemmar förlagda till eftermiddagar, kvällar och helger. Av förklarliga skäl.

Därför uppstår ljud under dessa tider. Ljud som på byråkratisvenska kallas buller. Och inte vilket buller som helst. Barnens skratt och lek, spelarnas kämparop och matchernas sorl är enligt tre instanser att betrakta som industribuller efter att ljuden anmälts av grannar. Vi kan inte annat än tycka att detta är befängt.

Vi avser inte att här på något sätt ifrågasätta den tolkning som domstolen har gjort. Det kan mycket väl vara så att lagstiftningen är så pass dåligt utformad att idrott inte ses som något annat än lastbilsmotorer eller en svarv. Bullerlagstiftningen har varit uppe på tapeten många gånger för sina märkliga skrivningar och tolkningar.

Men inget av de exempel som vi tidigare hört är lika absurda som frågan om Boovallen. Om domstolarna gör sådana här tolkningar av nuvarande lagstiftning måste lagstiftningen skrivas om. Det kan inte vara riksdagens mening att barns lek ska ses som industriverksamhet.

Det är också så att det allmänintresse som idrotten är en del av måste väga tyngre än den enskildes rätt att slippa lyssna till skratt och lek. Extra stötande blir det hela när det handlar om en verksamhet som har funnits på plats i femtiotals år och som nu anmäls av det vi nog vågar säga verkar vara njugga grannar. Det kan ju inte precis ha kommit som en överraskning att det spelas fotboll på en idrottsplats.

Fortsätter detta kan konsekvenserna bli oanade för föreningslivet och därmed barns hälsa. Det kan vi inte acceptera.

Elin Lundgren, S

riksdagsledamot

Ola Möller, S

riksdagsledamot

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel