Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Behandlingen av de ensamkommande ungdomarna är omänsklig

Svenska kyrkan har länge uppmanat till en human flyktingpolitik. Svenska kyrkan vet att asylprocesser är komplexa och tar heller inte ställning i enskilda asylärenden. Men när människor kommer i kläm av systemet måste kyrkan reagera, skriver Karin Sarja, kyrkoherde i Gävle.

Sverige har som land mycket att vara stolt över när det gäller människor på flykt. Vi har öppnat dörren och varit en fristad för många människor som behövt undkomma krig och förföljelse. Allt har inte varit enkelt, vilket är vanligt i mänskliga relationer, men mycket har berikat oss.

Det var i samband med andra världskriget som Sverige gick från att vara ett land som man utvandrade ifrån till att bli ett invandrarland. I vår gemensamma historia finns dock sådant som vi inte kan vara stolta över. Judiska flyktingar som försökte undkomma förintelsen fick kalla handen av Sverige. De flesta av oss som lever nu har inget ansvar för detta, men får ändå hantera det.

Nu håller historien på att upprepa sig. 2015 tog Sverige emot många människor som flydde från krig, förföljelse och klimatkris. Många av dem som kom då är redan en del av det svenska samhället. Men det finns en grupp som har behandlats minst sagt grymt, de unga ensamkommande.

Det här är något vi som lever i Sverige i dag faktiskt kan göra något åt, men som vi som samhälle underlåter. Under 2015 kom drygt 35 000 ensamkommande barn till Sverige. Återkommande har dessa unga människor, ofta med traumatiska upplevelser i bagaget, behandlats omänskligt.

Först fick de vänta väldigt länge, innan deras asylärende prövades, de var som grupp inte prioriterade. När Migrationslagen inskränktes, gällde förändringen retroaktivt, vilket innebar att dessa unga asylprövades som vuxna. Dessutom har de råkat ut för bristande rättssäkerhet i asylprocessen, godtyckliga åldersuppskrivningar och rättsosäkra medicinska åldersbedömningar.

För att kompensera för de ovan nämna händelserna beslöt regeringen att denna grupp skulle få tillåtelse att fullfölja sina studier.

Om ungdomarna inom sex månader, nu finns ett förslag på att detta ska ändras till ett år, efter avslutade studier hittar ett arbete får de fortsatt tillåtelse att vistas i landet. Kruxet är att de måste få ett arbete med längre anställningstid än två år, nu finns ett förslag på att ändra till ett år.

Fortfarande råder dock osäkerhet kring från när de nya reglerna ska börja gälla. Att vara ensamkommande innebär att inte ha ett nätverk med föräldrar och släktingar runt sig som andra unga har. Rädda barnen försöker vara ett stöd i detta.

Svenska kyrkan i Gävle bistår dem i deras arbete. Just nu mitt i en pandemi med ökande arbetslöshet försöker ungdomarna, ofta utbildade i bristyrken, som avslutade sina studier i våras att hitta ett arbete, med stöd av Rädda barnen. Lyckas de inte har de inte rätt att stanna. Ungdomars första arbete brukar oftast vara ett tillfälligt arbete, det får dessa ungdomar också, men det räcker inte i detta fall.

Det är dags att de här ungdomarna får möjlighet att fortsätta sina liv i Sverige och att vi som land går vidare och ägnar kraft åt andra viktiga frågor. Behandlingen av de ensamkommande ungdomarna är omänsklig och som kyrka är det vår uppgift att påtala det. En fullständig amnesti löser en gång för alla upp en lång rad knutar som bildats i den här frågan.

Karin Sarja

kyrkoherde, Svenska kyrkan i Gävle

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel