Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Debatt: Döden kan inte glömmas bort – så låt oss prata om den

Det finns en tendens i Sverige att distansera sig från döden. Det är förståeligt. Att vi inte vet vad som händer med oss själva och våra nära när vi dör är skrämmande. Men för att vi ska hantera livet i stort och det viktiga sorgearbetet måste döden ta plats, inte gömmas undan, skriver Karin Sarja.

Annons

Därför bjuder Svenska kyrkan i Gävle och Fängelsemuseet in till en samtalsserie om döden, i höst och i vår.

Människan har nog alltid varit rädd för döden. Men rädslan har tagit sig skilda uttryck i olika tider. I Läkartidningen 50/2003 skriver skribenten att rädslan förr i tiden kännetecknades av ett religiöst och mystiskt synsätt. Folk trodde på gengångare, som kunde dra med sig levande till dödsriket.

Numera är kanske inte många rädda för spöken, men inte så få känner rädsla för de nedbrytande krafterna i livet och själva utslocknandet. Hos dagens människor finns en föreställning om att hälsa och ungdom ger livet mening. Kampen mot döden har förflyttats till det medicinska området från det religiösa.

2016 undersökte Svenska kyrkan hur svenskarna känner inför sorg och saknad. Undersökningen visade att de allra flesta anser att det är viktigt att minnas dem som gått bort. 38 procent vill göra mer för att hedra minnet av dem de saknar, men uppgav att hinder i vardagen kom i vägen.

Av dessa 38 procent hade 29 procent svårt att formulera vad som hindrade dem. 22 procent ansåg att yttre störningsmoment tog deras uppmärksamhet. Ett annat hinder var rädsla för sorgen i sig, antingen var de rädda för att själva bli ledsna eller att andra skulle se dem ledsna.

Vi som arbetar i Svenska kyrkan möter dagligen död och sorg och som kyrka vill vi förmedla att döden inte är slutet. Vi har under de senaste åren sett ett allt större distanstagande från den döda kroppen i samband med begravningsceremonier. Ett exempel är ökade bruket av bårtäcket.

Bårtäcken är fina och det finns kostnadsaspekter. Men ett bårtäcke tar oss ett ytterligare steg från den döda kroppen. Att ställa fotografi på kistan som visar en fullt levande person blir också en allt vanligare tradition.

Ett annat exempel är svårigheter för anhöriga och vänner att få till en ceremoni. Ingenstans i världen går det lika lång tid från det att någon dör till att personen kommer till vila i jorden. Det fick till följd att Sverige numera har en lag som kräver att en avliden ska begravas inom en månad.

Ytterligare ett exempel är den nya begravningsform som ökar – akt med urna. Då är den avlidna kremerad innan begravningsceremonin.

Svenska kyrkan i Gävle kan inte veta om det är förskjutningen av rädslan som får till konsekvens att människor distanserar sig allt mer från den döde eller om det har andra orsaker. Men vi vet att det är viktigt för sorgeprocessen att inse att en anhörig eller nära vän faktiskt är död.

Att vara människa innebär att hantera livets alla skeenden. För att ge en möjlighet att närma sig ämnet bjuder Svenska kyrkan i Gävle och Fängelsemuseet in till en samtalsserie på Kulturhuset under namnet ”Dags att tala om döden”. Först ut är den 8 oktober som handlar om allt praktiskt kring döden. Välkommen! 

Karin Sarja

kyrkoherde, Svenska kyrkan i Gävle

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel