Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Färre ska göra mer av det som ger vinst, och mindre av det som bara har ett mänskligt värde

Välfärden måste utvecklas i Sverige. Fler och fler upplever att den svenska välfärden inte levererar det som utlovats. I dag råder det brist på resurser i omsorgen, skolan och vården. Det visar sig i köer till äldreboenden, större grupper i förskolorna och en sjukvård som mer och mer fördelas efter plånbok istället för behov, via till exempel privata försäkringar, skriver länets S-riksdagsledamöter.

Som vi ser det finns det tre huvudorsaker till att välfärden är ojämlik och inte uppfyller förväntningarna. Tre orsaker som drivits sedan 1990-talets nyliberalism och ”new public management” slog klorna i svensk politik.

Vi socialdemokrater är inte oskyldiga i den utvecklingen, tyvärr. Ofta har vi hållit emot och kritiserat, men ibland för lamt. Ibland har vi också själva deltagit i att utveckla välfärden åt fel håll. I dag har vi facit och alla kan se att varken borgerlig politik eller nyliberala idéer om hur det offentliga ska styras är bra för Sverige och vårt samhälle.

Den första och den största anledningen är skattesänkningar. Det offentliga har i dag många färre miljarder att använda till de för oss alla så viktiga delarna av samhället jämfört med om skatteintäkterna legat kvar på nivåer som de gjorde för 20-30 år sedan. Bara mellan 2007 och 2014 sjönk det offentligas del av BNP med ca 2,5 procent. Det motsvarar hela 125 miljarder år 2019.

De pengarna hade behövts för att rusta skolor, bygga nya äldreboenden och utbilda fler lärare och sjuksköterskor.

Samtidigt har utvecklingen gått mot fler privata företag som utför mer tjänster och konkurrerar på en marknad med det offentliga. Det har tvingat även den offentligt drivna verksamheten till effektiviseringar, i konkurrens med de privata alternativen.

Det vill säga marknaden styr mot lägre kostnader för samma tjänster, eller nedskärningar på sånt som inte levererar vinst. Det kan handla om att hemtjänsten inte längre har tid att stanna på en pratstund, att fler äldre ska tas hand om av samma antal anställda i äldreomsorgen eller att utflykterna dras in på skolan.

Helt enkelt: Färre ska göra mer, av det som ger vinst, och mindre av allt annat som bara har ett mänskligt värde. Konsekvensen blir också att möjligheten att fördela resurserna där de behövs, till exempel till byskolor, apotek på landsbygden eller samhällsservice i socioekonomiskt utsatta områden minskas drastiskt.

Med privata välfärdsutövare placeras skattebetalarnas ekonomiska överskott i ägarnas fickor istället för att omfördelas till verksamheter som behöver dem bättre.

För det tredje så har samhällsutvecklingen vänt från att istället för att utbilda så många som möjligt till högkvalificerade jobb i stället subventionera sk. enkla jobb. De pengarna som idag går till att vissa får hjälp med städning i hemmet av staten skulle i stället kunna gå till att se till att vi har tillräckligt med lärare, hjälp till elever med svårigheter i skolan eller en extra hand i omsorgen.

Fler poliser och socialsekreterare för att hjälpa unga på glid i rimlig tid innan det är för sent. Eller att fler ingenjörer utbildas för att stärka vår exportindustri i stället för att de får lägre betalda jobb som poolskötare.

Sedan socialdemokraterna 2014 återigen kunde bilda regering, efter åtta år av borgerlig politik, har steg för steg tagits för att bryta den ovan beskrivna utvecklingen, för att minska klyftorna och stärka välfärden. Men vi är långt ifrån där vi alla vill att vår välfärd ska vara.

Nu är det återigen dags för budgetförhandlingar. Vi vill se att vi går med riktigt stora steg mot ett jämlikt Sverige med en stark välfärd och där jobb och trygghetssystemen prioriteras. Mot ett Sverige där plånboken inte har betydelse för vad vi får för utbildning, vård eller omsorg.

Vi måste lägga om kursen för att göra stora, hållbara investeringar i samhällsbygget.

Patrik Lundqvist, S

Elin Lundgren, S

Åsa Lindestam, S

riksdagsledamöter från Gävleborg

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel