Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Här är mitt förslag på vad Gävles nya kulturhus ska heta

Artikel 16 av 20
Kulturhusdebatten i Gävle
Visa alla artiklar

I en debattartikel ger Barbro Sollbe sitt förslag på ett namn som skulle vara lämpligt för Gävles nya kulturhus, hämtat från platsens historia.

Arkeologer gräver sig ner i seklerna på den yta i Gävle som senast varit stadsbibliotekets parkering. Många nyfikna, även skolklasser, stannar och betraktar. Tänk om den instans som beställt grävningen här hade gjort som i Stockholm vid dåvarande ”Riksgropen” i innerstan på 1960-talet! På plats utanför stängslet kunde intresserade på schemalagda tider få en kort redogörelse – för arbetet och för fynden – av en arkeolog. Men det är kanske inte för sent för en sådan marknadsföringsinsats i vår biblioteksgrop …

Som ung reporter på Falu-Kuriren skickades jag 1962 med fotograf till Gävle för att rapportera om invigningen av av en pampig fastighet som hette Böndernas hus. Tidningen brukade inte bevaka något utanför spridningsområdet, Dalarna, så detta var stort – även för mig, som aldrig hade varit i den stad där jag framöver skulle komma att tillbringa mer än halva mitt liv.

Detta nybygge vid Slottstorget på Söder hade ritats av Kaj Sucksdorff och hyste lokaler för Centralkassan/Föreningsbanken, Gästriklands skogsägareförening, Hushållningssällskapet, Hypoteksföreningen, Lantbrukarnas riksförbund och Gävle stadsbibliotek – som senare växte in alltmer i byggnaden. Minns jag rätt, var det redan från början butiker i gatuplanet. Länge höll Hemslöjden till i hörnet mot Gavleån, och under en kortare period långt senare hyrde en frimärksbutik för filatelister den lokalen. Jag kom dit en gång efter en resa till dåvarande Leningrad för att få några gamla ryska frimärken värderade för ryska vänners räkning, men mannen i butiken var inte insatt i rysk filateli.

Men nu är det slut på gamla tider och nu ska visst hela rasket bort. En kommunal enhet som heter något på byråkratiska, ”Konst och kultur” (precis som om inte konst var kultur – jämför ”fisk och sill!”) sägs redan ha ett färdigt men ännu hemlighållet förslag till en ny byggnad som utöver bibliotek ska rymma andra besläktade verksamheter. Och det hela ska ha ett namn.

Kvarteret heter Gefle Vapen, ett namn som minner om Rettigs tobaksfabrik. Det var Pehr Christian Rettig (1788–1862) som 1809 startade en fabrik i Gävle för att ”drifva tillverkning af allehanda sorters rull- och kardustobak samt snusförmalning”. (Kardusen låg i små papperspaket.) Under det sena 1830-talet var detta landets näst största tobaksfabrik.

Rettigs piptobak ”Gefle Wapen” blev ett känt varumärke. Det var uppenbarligen lyx; inte alla rökare kunde unna sig så hög kvalitet. Johan Ludvig Runeberg tog namnet till ”Fänrik Ståls sägner”: ”Jag rökte ’Gefle Wapen’ jag/ och hade sjöskumspipa; den gamle skar av blad sitt slag,/ då han ej var i knipa./ I sådant fall blev mossa blott/ hans nötta masurhuvuds lott.” Snusproduktionen ökade från 1840-talet, cigarrtillverkningen började 1841 och på 1890-talet kom cigarretterna.

Gefle Vapen skulle kunna vara ett namn på den nya kulturinstitutionen. Men det kan leda lite fel. Det avser ju inte vad man kanske först kommer att tänka på, ett krigs- eller jaktredskap, utan på ett vapenmärke, som ett landskapsvapen eller ett adelsvapen. Gävle har haft stadsvapen av olika fasoner – ett versalt G, tre ankare, ett kanske inte helt fastställt förslag med ett par fiskar …

Nej, namnet ska inte leda nykomlingen mot funderingar på svärd eller kanoner. Det finns ett annat lokalhistoriskt namn med direkt koppling till platsen. Namnet kan också knytas till byggnadens planerade innehåll.

Ett namn som är kort och lätt att komma ihåg, som namnet på Helsingfors nya huvudbibliotek, Ode.

Gävle delades i äldre tider upp i storkvarter, motsvarande stadsdelar. Första kvarteret, även kallat Kiällan/Källan, var allt söder om ån. Andra kvarteret, Skolan, låg väster om Norra Kungsgatan, och Tredje kvarteret, Torget, öster om samma gata. Fjärde kvarteret, Näringen, var bebyggelsen österut mot fjärden.

Vartefter staden växte över de häst-, ko- och fårägande borgarnas tidigare betesmarker och kålsängar/potatisland, kunde numreringen justeras. Området på Söder räknades under sent 1800-tal till Första kvarterets andra avdelning, senare till Första kvarterets första avdelning. Sen blev det ännu snårigare. Även tomtnummer kunde förskjutas över tid.

Vattenförsörjningen var och är ett överlevnadsvillkor. En källa i Sörby försörjde länge, via urholkade trästockar, stora delar av staden med dricksvatten. En överbyggd pump stod på Söder, nära slottet och Gavleån, och blev därför en samlingspunkt, liksom Islandskällan mittemot nuvarande stadsbibliotekets baksida, det vattenhål som givit namn åt Källgränd och Lilla Brunnsgatan.

Den blivande kulturknuten, ickekommersiell, med bibliotek, konsthall, turistbyrå, biograf, musik- och föreläsningslokaler och/eller verkstäder, restaurang och annat som passar in, den skulle kunna heta KÄLLAN. Ett namn som är kort och lätt att komma ihåg, som namnet på Helsingfors nya huvudbibliotek, Ode. Ett namn som även anknyter till nordisk mytologi. Mimers brunn eller Mimers källa var vishetens brunn under världsträdet Yggdrasils rötter. Mimer drack ur den varje dag och var därför mycket vis.

Barbro Sollbe

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel