Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Industrifisket är inte hållbart

Sportfiskare och lokala yrkesfiskare längs Bottenhavskusten är överens – strömmingen längs kusten har minskat kraftigt. Orsaken är det storskaliga industrifisket som ökat dramatiskt i Bottenhavet. Vi kräver att regeringen vidtar åtgärder för att skydda strömmingen. Vi är också starkt kritiska till att detta fiske certifierats som hållbart, skriver Joakim Ollén, Carl-Åke Wallin, Lars Ljunggren och Dennis Bergman.

Vi har sammanställt fiskets utveckling de senaste 100 åren i havet utanför Gävleborgs kust. Siffrorna visar tydligt hur fisketrycket på strömmingen har ökat dramatiskt, det rör sig om närmare en tiodubbling!

Ett antal stora industritrålare dammsuger havet på strömming och fångsten skeppas huvudsakligen till Danmark där den omvandlas till fiskmjöl. Konsekvensen av detta är att lokala yrkesfiskare inte får tag på råvara till den lokala marknaden och den som önskar äta egenfångad fisk får gå hem från fisketuren tomhänt.

Fisketrycket genom industrifisket i Bottenhavet har ökat konstant sedan 90-talet, strömmingen blir allt mindre och den blir könsmogen tidigare. Även reproduktionen har minskat de senaste åren. Var för sig är dessa variabler en signal om att ett överfiske sker.

Sammantaget är det en så stark larmsignal att det storskaliga industrifisket som det bedrivs idag borde stoppas omedelbart. I väntan på att forskningen får fram bättre beslutsunderlag som förklarar den kraftiga nedgången för strömmingen och som möjliggör att förvalta bestånden regionalt, måste industrifisket i enlighet med försiktighetsprincipen begränsas kraftigt, exempelvis genom stora skyddade områden.

Nyligen meddelade organisationen MSC att industrifisket i Bottenhavet har blivit miljömärkt. Syftet med certifieringen är att vägleda konsumenter till hållbara val. Den ambitionen är lovvärd. I det här fallet missleder dock MSC-märkningen. När vi går igenom den rapport från konsultfirman Lloyd's Register som ligger till grund för certifieringen av industrifisket väcks många frågetecken.

Det förefaller som att tillgängliga data inte beaktats och vi sätter frågetecken kring bedömningen av fiskets påverkan på ekosystemet, miljö och risker med bifångster. Det är för oss oförklarligt hur industrifisket, som vi ser har allvarliga konsekvenser för fiskbestånd, ekosystem och människor längs kusten, kan certifieras som hållbart.

Men framförallt är problemet att detta fiske överhuvudtaget är tillåtet. Den svenska regeringen har ansvaret för detta och måste agera inom EU för en ändrad förvaltning. Många fiskbestånd är så decimerade att de inte längre är föremål för ett fiske överhuvudtaget.

Torsken i Östersjön är den senaste i raden av exempel på arter där fiskeriförvaltningen misslyckats trots att varningssignaler funnits. Regeringen måste nu ta varningarna om strömmingen på allvar och omgående starta arbetet för att reformera industrifisket.

För att komma till rätta med problemen måste förvaltningen anpassas efter de regionala förutsättningarna. Det innebär till exempel en utflyttning av trålgränsen i Stockholms skärgård. För Bottenhavets del behövs andra åtgärder och vi kräver att ett stort fiskefritt område inrättas till havs för att skydda strömmingen!

Joakim Ollén

ordförande Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund, Sportfiskarna

Carl-Åke Wallin

ordförande Kustfiskarna i Bottenhavet

Lars Ljunggren

fiskeribiolog vid Sportfiskarnas regionkontor i Gävle

Dennis Bergman

Bergmans Fisk Norrsundet, styrelseledamot Kustfiskarna i Bottenhavet

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel