Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Debatt: Kampen mot gängkriminaliteten kräver skarpa verktyg

I de diskussioner som regeringen nu för kan ett första steg för att börja röja i de miljöer där gängen frodas vara att säkra tillgången till rimligt bra samhällsservice. Ett enat, proaktivt agerande krävs här, skriver Robert Björkenwall friljansournalist och Jaan Ungerson, omvärldsanalytiker

Annons

I de diskussioner om åtgärder mot gängkriminalitet som regeringen har med alla riksdagspartier utom Sverigedemokraterna borde också frågan om en ny brottsrubricering – inhemsk terrorism – provas. De allt fler sprängdåden och skjutningarna på öppen gata där allmänheten sätts i uppenbar fara är i sin hänsynslöshet jämförbara med terroristhandlingar. Lagen skulle kunna utformas så att den ger polis och rättsväsende nya möjligheter att stävja denna typ av gängbrottslighet. I en lag om ”inhemsk terrorism” skulle samma metoder då bli tillåtna i kampen mot den ofta av narkotikahandeln pådrivna gängkriminaliteten som i dag brukas av säkerhetspolisen. Det skulle ge polisen nya, effektivare verktyg för spaning och ingripanden. Det skulle rimligen också öppna helt nya möjligheter för polisen att komma åt de i dag ofta osynliga centralgestalterna och profitörerna bakom gängbrottsligheten. Utan möjligheten att få tag i dessa blir det övriga arbetet mest bli skrapningar på ytan. 

Det som motiverar att kalla den gängbrottslighet vi nu ser för ”inhemsk terrorism” är den skräck och känsla av otrygghet som den sprider i samhället. Samtidigt som det dödliga våldet i Sverige i dag inte är högre än tidigare har det på ett helt nytt vis börjat drabba oskyldiga. Sprängdådet i Lund där en kvinna som råkade passera platsen skadades, mordet dagtid med skjutvapen av en kvinna i Malmö och skjutningar mitt inne bland gäster på restauranger sprider rädsla och ökar misstro mot samhällets och polisens förmåga att garantera säkerheten. Med rädslan följer lätt också en tystnadskultur där man till och med som vittne till ett brott heller tiger än utsätter sig för risken att drabbas av gängvåld. På sina håll har de kriminella gängens “terror” tagit över det våldsmonopol som enbart polisen ska äga. Tids nog lär vi väl också få veta i vilken utsträckning det är sådana som själva tidigare mördat som nu fallit offer eller skadats vid de olika skjutningarna.

Men lika viktigt som det är att i kampen mot gängbrottsligheten ge polis och rättsväsende skarpa verktyg är det också att se till att nyrekryteringen av unga till gängen stoppas. I dag finns gängen nästan uteslutande i socialt och ekonomiskt utsatta områden. Den frånvaro av vettig samhällsplanering där man låtit hela bostadsområden förfalla och utarmas på allt från kommersiell till offentlig service har gett grogrund till kriminaliteten. I de diskussioner som regeringen nu för kan ett första steg för att börja röja i de miljöer där gängen frodas vara att säkra tillgången till rimligt bra samhällsservice. Ett enat, proaktivt agerande krävs här.

Forskaren Amir Rostami har i en avhandling visat att det i de utsatta områden där gängen växer fram inte bara finns i ett ekonomiskt utan också ett kulturellt och normativt utanförskap. Man känner en aggressivitet mot det frånvarande samhället och gängen ger då identitet och sammanhang i tillvaron. I det arbete som nu dragits i gång mot gängkriminaliteten måste målet vara både att bryta sönder nätverken och att forma en miljö i hela civilsamhället som inger unga hopp, en bra skola som ger en god grund att växa och rustas för goda framtidsdrömmar och annat som krävs för att bli ett tydligt bättre alternativ till kriminalitetens destruktiva väg. Bara ett uthålligt och samlat agerande kan vända utvecklingen.   

Robert Björkenwall

friljansournalist, utredare med erfarenhet från bl a riksdag och regeringskansli m m

Jaan Ungerson

omvärldsanalytiker

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel