Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

DEBATT: Lär av Halmstad, Gävle

Skrytbygge, fnös några. Men de kritiska rösterna tystnade snabbt. Halmstad fick ett nytt och älskat bibliotek. Debattören Barbro Sollbe tycker att Gävle har mycket att lära.

”Bibblan ska utvecklas” förkunnar en rubrik i Arbetarbladet 30 oktober. Tack för det! Gävles stadsbibliotek från tidigt 1960-tal – vår kravlösa gratisträffpunkt, vårt gemensamma vardagsrum med hjälpsam personal och generösa öppettider – har en massa olika fysiska nivåer (besvär för funktionshindrade) och är extra trångbott sedan musikbiblioteket pressades in där.

Det har tappat både sin fräschör och några informationspunkter (och kanske en del anställda?) och upplevs inte lika välkomnande som förr. I skyltfönstren mot Slottstorget visas intetsägande hyllgavlar i stället för de glada barn som tidigare kunde ses läsa, bläddra i bilderböcker, rita och lyssna på sagor.

Hundratals miljoner satsas på sportarenor i Gävle, medan ett ombyggt eller nybyggt stadsbibliotek skjuts på en rätt odefinierad framtid. En tanke tycks ha varit att behovet av pappersböcker, bibliotek och bibliotekarier nog minskar, när alla kan bära sin elektroniska lektyr och information i fickan. Bättre att ligga lågt: vi väntar och ser...

Men ett bibliotek är ju mer än böcker på hyllor. Här bjuds på berättelser, i vilken form de än är. Det är en mötesplats för den som vill träffa andra och en möjlighet att vara ensam bland andra.

Jag rekommenderar studiebesök till Halmstad, vars stadsbibliotek i år fått pris för sin satsning på lättläst litteratur, tidningar och samhällsinformation. Men kolla själva byggnaden och hela verksamheten!

Halmstad har ungefär lika många invånare som Gävle, någonstans kring 90 000. Biblioteket ligger vid Nissan, som vårt vid Gavleån. Och i den invandrartäta och ibland lite stökiga stadsdelen Andersberg – ja, faktiskt i Halmstad också – lite sydost om centrum, finns en av filialerna.

"Det gamla biblioteket från 1950-talet var mest som ett bokmagasin. Våra politiker var modiga och överens", berättade bibliotekschefen Anette Hagberg för mig, när jag nyligen besökte Halmstad.

"Vi skulle inte flytta en gammal verksamhet in i ett nytt hus, och platsen skulle inte styra innehållet. Innehållet var det viktiga och verksamheten skulle vara ny. I dag är digital delaktighet en av de demokratifrågor som ett bibliotek måste jobba med. Och det ska finnas en inbyggd utvecklingspotential."

Kulturchefen och bibliotekschefen var med i processen från starten. I stället för en arkitekttävling gav man ett parallellt och arvoderat uppdrag till fem arkitekter. Allmänheten fick vara med och rösta, och enigheten var stor om det modigaste förslaget, det som ritats av två arkitekter vid Schmidt Hammer Lassens arkitektkontor i Århus.

165 miljoner hade budgeterats för bygget, plus 20 miljoner för inredning och teknik. Bygget tog två år, och man överskred med 10 miljoner; det blev lite komplicerat med pålarna i vattnet. Biblioteket står visserligen på åstranden, men en inte oväsentlig del skjuter ut över Nissan och vilar där på pålar.

Huset stod klart 2006. Fasaden är helt i glas. Man möts i entrén av en tydlig orienteringstavla och kommer in i en lägre del av huset, men den största salen har 8 meter i tak. Det är luftigt, spatiöst, med plats exempelvis för högskolestudenters grupparbeten och för tillfälliga mindre utställningar mellan hyllorna. Föreläsningssal, många eluttag och ett bra nätverk var krav. Taket – med sedum överst – bärs upp av pelare.

Inne i byggnaden växer Eddasagans världsträd, asken Yggdrasil, mer än 12 meter hög i ett runt atrium, omslutet av glasväggar. Den kommunala konsthallen är integrerad med biblioteket. I en ord- och bildverkstad lärs teknik ut, och man kan också syssla där själv utan instruktör. Och bibliotekskaféet, där många aktiviteter ryms, har en vacker uteplats mot en liten park vid ån.

"Kravet att det ska vara tyst i biblioteket har vi släppt för länge sen", sa Anette Hagberg. – "Men vi har tysta utrymmen. De ska finnas olika zoner."

I kvällsmörkret lyser biblioteket som en stor lykta som reflekteras i Nissans vatten. Även bemanningen är anpassad till den nya situationen, med ungefär 35 anställda. Man utökade med ett dussin, eftersom det ansågs viktigt att besökare möter personal både direkt i entrén och utspridda över salarna. En ljudtekniker nyrekryterades, bland annat för bibliotekets lunchkonserter; akustiken visade sig vara utmärkt i det nya bygget.

Skrytbygge, fnös några i början. Men de kritiska rösterna tystnade snabbt. Pappersböckernas död? I det nya biblioteket gick lånen upp med 25 procent och besöksfrekvensen med 120 procent; det betyder 700 000 besök per år. Tre fjärdedelar av stadens invånare är på biblioteket minst en gång om året, och inte bara för att låna böcker.

"Jag tyckte att NI hade ett fint bibliotek, sa en Halmstadbo till en av bibliotekarierna. "Men nu tycker jag att VI har ett fint bibliotek."