Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Min ståndpunkt är den enda realistiska för att inte samhället ska slitas sönder

Helt rätt, Lars Beckman, jag tillhör inte något parti. Varken MP eller något annat. Det handlar ju inte om partipolitik. Beckman ser verkligheten inifrån partisystemet. Och verkar luta sig mot principen guilt by-association, skriver Lasse Ekstrand.

Jag betraktar samtiden utan partipolitiska glasögon. Och anser att min ståndpunkt är den enda realistiska. För att inte samhället ska slitas sönder. Mellan anställningsägare och anställningslösa. De senare växer drastiskt i antal i gig-ekonomin. I utsatthet och otrygghet. Utlämnade till arbetsköpares godtycke.

Sedan har vi dessutom alla som permanent står utanför arbetsmarknaden.

Det riskerar bli en uppdelning i A- och B-medborgare. Avgörande blir om man ”har ett arbete” eller icke. Om man är ”sysselsatt” eller icke.

Med en medborgarlön försvarar vi den viktigaste faktorn i kris- och normala tider: individen. För mig handlar det om att frigöra den kreativitet varje individ är bärare av. Märkligt nog verkar Beckman, som är moderat, inte våga lita på vad individen förmår. (Jo då, jag noterade de vanliga flosklerna.)

Redan 1996 diskuterade jag i min bok ”Arbetets död och medborgarlön” hur en medborgarlön skulle kunna finansieras. Vilka steg som omedelbart kunde tas, bara den politiska viljan funnes. För det ju det som är det avgörande, den politiska viljan att befria människor från arbetslinjens tvång. Från omyndigförklarande.

Arbetslinjen är en ideologi och inget annat. Syftet är att disciplinera människor. Politiker och myndigheter behåller kontrollen. Den arbetslöse förväntas stå med mössan i handen.

Medborgarlönen är inget ”bidrag”. Beckman sitter fast i att tänka antingen arbete eller bidrag. Det är allt som finns i hans värld. Medborgarlönstanken är smartare än så.

Den är vad många kallar en ”basinkomst”. En grundtrygghet. Sedan är det upp till individen att visa företagsamhet och entreprenörskapsanda, ensam eller tillsammans med andra. Min människosyn är därvidlag optimistisk.

Beckmans människosyn är en annan, pessimistisk. Han vill fortsätta att hålla tummen i ögat på människorna – genom arbetslinjen. Det är makten som talar. Jag har hört det förr. Men inte så ofta från moderater. Intressant.

Apropå Finland som Beckman hänvisar till. Varför inte försöka med Sverige? Och låta experimentet få tillräckligt lång tid på sig. Och där alla aspekter utvärderas. Inte bara de kortsiktiga.

Vårt eget län, mitt och Beckmans, som plågas av stor och kronisk arbetslöshet kunde väl vara lämpligt för ett vidsynt experiment? I stället för att vifta med samma gamla, resultatlösa recept år ut och år in.

Medborgarlön kräver en mental omställning. Det utgör Beckman ett tydligt exempel på.

Lasse Ekstrand

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel