Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: När koldioxidskräck övergår till kommunisthyllningar

Nu pågår ett ett stort väckelseliknande möte i Madrid där många antingen tror att jorden går under om tio år eller kan räddas genom skatt på sugrör och intermittent energiförsörjning, skriver Stig Mörtman, M.

Annons

Att fossilförbränningen skulle vara regulator av klimatet är en enkel och dessvärre en förförisk idé. Men det är en grovt vilseledande förenkling eftersom klimatet kan förändras naturligt på oväntade sätt.

Förutom osäkerheter i framtida utsläpp står vi fortfarande inför en stor osäkerhet i jordens temperaturkänslighet av en ökad mängd koldioxid i atmosfären. Det finns i dag ingen som har någon aning om vilken roll en naturlig klimatvariabilitet (sol, vulkaner, havscirkulationer) kommer att spela under 2000-talet eller om den naturliga variationen kommer att dominera över mänskligt påverkan!

Vad jag vet finns det inte heller någon realistisk bedömning av hur ett varmare klimat kommer att påverka oss och om det överhuvudtaget är farligt. När aktivister och extremister orerar om det "existentiella hotet" från "klimatkrisen", "flyktigt klimatkaos" och så vidare tyder det snarare på att domedagsprofetior. Till sin tjänst har de också till största delen den med offentliga medel stödda media som enbart drivs av så kallat “Clickbait-skrivande", utan förmåga till faktakontroll

När det sägs att konsensus gäller inom vetenskapen bör det tolkas som ett tydligt tecken på att avsändaren varken har ett intresse av andra synpunkter eller för den delen av vetenskap som sådant! Vetenskap ska vara öppen, fri från tyckonomi, tåla debatt och inte begränsas av dem som inte klarar av andras synpunkter.

Tyvärr verkar det vara så att de medialt utnämnda, och i många fall självutnämnda, klimatexperter som florerar i den svenska mediala ankdammen och som säger sig hålla på med “science” snarare verkar inom “science fiction”.

När observationer och empiri inte visar samma dystra bild som klimatmodellerna målar upp, dyker aktivismens rätta ansikte upp. Där beskrivs numer den så kallade klimatkrisen som en kris för mänskliga rättigheter, för rättvisa och politisk vilja. Men även att koloniala, rasistiska och patriarkala system har skapat och eldat på krisen.

Det bekräftar FN/IPCC-företrädaren Christina Figueres tidigare uttalande om det handlar inte om klimatet, det handlar om att ersätta kapitalismen med ett system som fördelar planetens resurser rättvist.

Jag tror dock inte att Venezuela, Nordkorea, Kuba eller för den delen Kina är bästa skyltfönster för varken resursfördelning eller utsläpp! 

Stig Mörtman, M

Ockelbo

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel