Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Pröva diskriminering i domstol

Bristande tillgänglighet ses som diskriminering sedan 2015. Men bara ett fåtal brott mot lagen och om bristande tillgänglighet har prövats i domstol. Nu behöver fler fall prövas i domstol, för att reda ut vad diskrimineringsformen täcker och ge upprättelse åt personer med funktionsnedsättning, skriver Rasmus Isaksson och Johan Alexander Lindman.

Annons

Sedan januari 2015 ses det som diskriminering när en person med funktionsnedsättning missgynnas genom att en verksamhet, så som exempelvis en butik eller skola, inte gör sådant som är skäligt för att personen med funktionsnedsättning ska komma i en jämförbar situation med personer utan samma funktionsnedsättning.

Sverige har också ratificerat FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Det innebär att Sverige har förbundit sig att bland annat säkerställa att personer med funktionsnedsättning ska ha tillgång till transporter på lika villkor som andra, vilket framgår av artikel 9 i konventionen. Vi vill se att konventionen efterlevs fullt ut.

Gävlebon Lars-Göran Wadén utsattes för diskriminering när han inte kunde resa med bussen till sin bror i Östernfärnebo eftersom busschauffören saknade utbildning för trappliften som bussen var utrustad med. Detta skedde endast ett dygn efter att Sverige fått en ny diskrimineringsform i diskrimineringslagen som beaktar bristande tillgänglighet som diskriminering. Det var Region Gävleborg, som är ansvariga för kollektivtrafiken i länet, som blev motpart.

Till att börja med anmälde Lars-Göran händelsen till Diskrimineringsombudsmannen som valde att inte driva ärendet, trots att man ansett att Lars-Göran kan ha blivit utsatt för diskriminering i form av bristande tillgänglighet. I stället fick Lars-Göran stöd från riksförbundet DHR som arbetar för rättigheter för personer med funktionsnedsättning, och som i detta fall använde sin möjlighet att som ideell förening föra talan i domstol.

I domen ansåg Gävle tingrätt att Lars-Göran hade blivit diskriminerad och Region Gävleborg fick betala 16 000 kronor till Lars-Göran. Av summan avsåg 8 000 kronor ersättning för upprättelse och 8 000 kronor avsåg preventionspåslag, som kan liknas vid ett straff.

I detta fall gick individen vidare för att väcka talan – och därmed pröva lagen. För många är det däremot både komplicerat och riskabelt att ensam väcka stämning för diskriminering i tingsrätt. Diskrimineringsbyrån Gävleborg, och alla andra regionala diskrimineringsbyråer i landet, kan då bistå med kompetens och råd.

Genom att vända sig till den regionala diskrimineringsbyrån så kan fler fall prövas i domstol och fler personer kan få upprättelse, vilket vi ser ett behov av. Det finns helt enkelt mycket kvar att göra, för att pröva diskrimineringslagens ordalydelse och därmed bättre få klarhet i lagens omfattning. Det gäller i synnerlig grad bristande tillgänglighet.

Rasmus Isaksson

förbundsordförande DHR - Delaktighet Handlingskraft Rörelsefrihet

Johan Alexander Lindman

tf verksamhetsansvarig, jurist, Diskrimineringsbyrån Gävleborg

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel