Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Sandviken ett exempel på att en entreprenör också är samhällsbyggare

Låt oss återuppta en gammal tradition och låta 2000-talet bli än mer av en renässans för entreprenöriellt välfärdsbygge i Sverige! skriver Anders Johnson.

Annons

Sandviken är ett av de tydligaste exemplen i Sverige på att en enskild entreprenör också kan vara en samhällsbyggare. Jag tänker naturligtvis på Sigrid Göransson. Familjen Göransson ägde och ledde Sandvikens Jernverk fram till 1958. Få företag i landet hade så väl utbyggda välfärdssystem för de anställda.

Sigrid Göransson såg till att samhället fick sjukhus och sanatorium där patienterna även erbjöds studiemöjligheter och arbetsterapi. Hon medverkade också till att Sandviken fick gymnastiksal, varmbadhus, tvättinrättning, kvinnlig hushållsskola, ålderdomshem, barnhem, bibliotek och ett bildningsutskott som ordnade föreläsningar och diskussioner. En stor del av sin förmögenhet donerade och testamenterade hon till ideella ändamål i Sandviken.

Svensk historia är full av företagare som har tagit ett stort samhällsansvar. Från 1600-talet fram till början av 1900 fanns landets mest utvecklade välfärdsinstitutioner på järnbruk runt om i landet. Under decennierna kring sekelskiftet 1900 var det ofta entreprenörer – inte minst kvinnor – som tog initiativ till nya verksamheter inom vård, omsorg och utbildning.

Men under efterkrigstiden blev svenska entreprenörer mindre synliga i rollen som samhälleliga stöttepelare. Idag ser vi en återkomst av denna typ av individer som historiskt tagit ett samhällsansvar som gått långt utöver företagarrollen.

Jag konstaterar i en nyutkommen skrift, Entreprenörer som välfärdsbyggare, utgiven av Entreprenörskapsforum, att vi nu kan se entreprenörernas återkomst. Sedan 1990-talet har flera politiska reformer genomförts som har förbättrat villkoren för privata entreprenörer inom välfärdssektorn. I dag är de privata inslagen betydande inom exempelvis förskolan (20 procent), grundskolan (15), gymnasieskolan (26), primärvården (35), hemtjänsten (18) och den personliga assistansen (76).

Den svenska välfärdsmodellen ställs också mot samhällsproblem där offentliga insatser av allt fler bedöms som otillräckliga. För miljö och klimat, utanförskap eller den demografiska utvecklingen kan vi förvänta oss att entreprenörer blir alltmer synliga i rollen att utveckla välfärden.

För att uppmuntra fler att göra insatser à la Sigrid Göransson kan noteras att institutionella förhållanden som skattelagstiftningen påverkar förmögenhetsbildningen och viljan att donera eller testamentera tillgångar till allmännyttiga ändamål. Frånvaron av avdragsrätt för gåvor har verkat avhållande då det gäller andra former av donationer.

Under senare år har uppmärksamheten ökat kring företagares donationer. Dels har en faktisk ökning troligen skett till följd av förmögenheter som skapats under senare decenniers omstruktureringar i ekonomin.

Dels har donationer blivit mer socialt accepterade, kanske beroende på en mer positiv inställning till framgångsrika entreprenörer och på att de offentliga anslagen inte längre uppfattas som outtömliga ymnighetshorn. Låt oss återuppta en gammal tradition och låta 2000-talet bli än mer av en renässans för entreprenöriellt välfärdsbygge i Sverige!

Anders Johnson

näringslivshistoriker som skrivit eller medverkat i ca 150 böcker

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel