Det låter bra att skogspolitiken ska vara en nationell angelägenhet, men att EU:s institutioner nu ägnar skogen så stor uppmärksamhet talar för att man tvärtom strävar efter en gemensam skogspolitik för hela unionen. Genom att väva samman skogsbruket med andra frågor flyttas en stor del av makten över skogen till Bryssels korridorer, något som Socialdemokraterna talar tyst om.
Inom socialdemokratins landsbygdsnära falang finns stor förståelse för skogen och för skogsägarnas villkor, men detta avspeglas inte i regeringen Löfvens politik. Tvärtom har man gett Miljöpartiet ett oproportionerligt stort inflytande över skog och landsbygd, vilket landets skogsägare är bittert medvetna om.
I Socialdemokraternas debattinlägg får vi inte veta något om hur man ser på registrering av nyckelbiotoper eller andra inskränkningar i rätten att bruka sin skogsfastighet, extremt viktiga frågor för skogsägarna, skogsindustrin och landsbygden. För samtidigt har både Miljöpartiet och EU-kommissionen en mycket radikal agenda för att undanta ytterligare enorma arealer mark från aktivt skogsbruk.
Socialdemokraterna måste beskriva hur de fortsättningsvis tänker freda svensk skog från klåfingriga EU-byråkrater och miljörörelsens mer radikala element, inom och utanför regering och myndigheter. Resultatet hittills imponerar inte.
Sverigedemokraterna
Jessica Stegrud
EU-parlamentariker
Mats Nordberg
riksdagens miljö- och jordbruksutskott
